Missionsprovinsen 10 år – en jubileumsintervju med biskop Arne

Arne Olsson, den pensionerade prästen från Vråa i Dalsland, blev Missionsprovinsens förste biskop. Han vigdes den 5 februari 2005, två år efter att Stödföreningen hade bildats, och lade ner biskopsstaven i mars 2010. Inför 10-årsjubileet har jag i det trevliga hemmet samtalat med biskopen om Missionsprovinsen och tjänsten.



Biskop Arne berättar om kallelsen att bli biskop:
– När mitt namn nämndes såg jag det som otänkbart att kunna fungera som biskop. Min ålder (75 år), dåliga språkkunskaper och andra brister var tydliga för mig. Men när önskemål kom från våra olika fromhetstraditioner och när en präst sade, att jag redan fungerade som deras biskop, då ställde jag upp och lämnade saken i Herrens händer. Det var överväldigande att få möta ett så stort uppdrag från Herren och från dem som valde mig. Och att sedan få ha detta förtroende som jag mötte från trossyskon i Norden.

När jag ser tillbaka på de fem åren, ser jag många brister, många tillkortakommanden. Jag skulle vilja ha gjort så mycket mer och en del på ett annorlunda sätt, men förmågan och krafterna räckte inte. Även en biskop får leva innesluten i Jesu Kristi försoning. Kristus ställer tillrätta och ordnar så att det blir som han vill, när hans tjänare av allt hjärta vill lyda hans vilja.

Svenska kyrkans avvisning av trogna, icke-kompromissande prästkandidater var skäl för att bilda Missionsprovinsen. Beslutet har ofta ifrågasatts – var det rätt sak att göra?
– Herren sände arbetare till sin skörd, som inte Svenska kyrkan tog emot, därför att de i allt ville hålla sig till Guds ord och förkunna det så som det är oss givet. Samtidigt fanns det kyrkfolk, som i sina egna församlingar, inte fick Jesu herdevård. Biskoparna brydde sig inte om detta. De såg inte dessa små, som tror på Jesus och vill lyda hans Ord.
Kristus lade dessa två sanningar på somligas hjärtan och det resulterade i beslut om att etablera Missionsprovinsen.
Nu har de nordiska folkkyrkorna gått ännu längre i nedmonteringen av apostolisk tro. Läget i dag visar att vi gjorde rätt. Det var inte för tidigt att bygga Missionsprovinsen med biskops- och prästvigningar och med koinonior, såsom somliga i bekännelserörelserna menade.

Biskop Arne står fortfarande undrande till Svenska kyrkans ledning som inte ville samtala, utan bryskt avvisade försöken.
– Det kunde ju ha varit lämpligt att kyrkoledningen samtalat med oss och ställt frågan: Varför gör ni detta? Vad kan vi i Svenska kyrkans ledning göra för att ni ska låta bli att viga biskopar?

När det gäller förhoppningarna för Missionsprovinsen, så är Kristus tydligt utgångspunkt och mål!
– Att vi inom Missionsprovinsen troget och ihärdigt fortsätter bekänna att Jesus Kristus är sin Kyrkas Herre och alla människors ende Frälsare så som Kristi kyrka har gjort i alla tider alltifrån apostlarnas dagar. Detta gäller i varje situation, både i de små och stora sammanhangen.
Jag hoppas att vi alla – efter vad vi har fått – offrar medel så att prästerna och biskopen får sina löner. Vi klarar oss inte utan dem. Kristus har sänt dem till oss och vi har ansvar för dem. Om vi blir fler som regelbundet ger månatliga gåvor kommer det att gå.

Målet är ju att Kristus skall finna tron hos oss och hos många andra när han kommer.

Intervju_i_hemmetNär jag undrar om det finns något som gör biskop Arne hoppfull inför Missionsprovinsens stora uppdrag, så svarar han med utgångspunkt i ett bibelord han nyss läst igen, från Hebr. 3:1:
”Ni som fått del av en himmelsk kallelse, se på Jesus, den apostel och överstepräst, som vi bekänner oss till”.

– Vi har först fått kallelsen att i Guds ord och sakramenten leva med Kristus, med varandra och med alla de heliga och att vara lydiga och trogna den uppenbarelse han gett oss i sitt Ord. Det kan vi inte utan att se på Jesus, han som var trogen intill döden för att bli vår överstepräst, vår Frälsare. Men så har vi också fått kallelsen att se till att vi och så många som möjligt får fira en rätt gudstjänst.

Det var en himmelsk kallelse att ta emot de arbetare som Jesus sände i vår väg. Den kallelsen består eftersom Herren sänder nya arbetare till sin skörd. Och det finns åtskilliga, som saknar rätt herdevård. Jag har sett många tecken på att Herren vill Missionsprovinsen. Låt oss vara trogna det uppdrag Herren har gett oss, i Missionsprovinsen och dess gudstjänstgemenskaper.

Det är en källa till stort hopp, stor frimodighet och stor glädje att också vi i Missionsprovinsen, i dess församlingar, i prästkollegiet och i dess ledning fått del av den himmelska kallelsen. Låt oss fortsätta att hålla blicken fäst på Jesus, vår apostel och överstepräst, som vi bekänner oss till. Då får Herren utföra sitt verk också i vår tid.

Biskop Arne avslutar med de uppmuntrande orden:
– Tillsammans är vi en del av Guds hus ”… när vi håller fast vid vår frimodighet och vårt hopp”, Hebr. 3:6.
Vårt hopp är Kristus!

Jakob Okkels

Vårt Kansli

Kansliet: 031-51 42 47
(bäst dagtid ti-fr)
Jakob Okkels: 076-236 52 24
Pg 11 36 63-9
Bg 5210-8131 (Givartjänsten)
Mer info på kontaktsidan

Kontaktpersoner

Bengt Ådahl, biskop:
070-876 06 40
Bengt Birgersson, provinssekreterare:
070-777 26 09

Sök på webbplatsen