Han skall för alltid göra döden om intet

– Påskbetraktelse –

Han skall för alltid göra döden om intet. Herren Herren skall torka bort tårarna från alla ansikten, sitt folks vanära skall han ta bort från hela jorden. Ty Herren har talat. På den dagen skall man säga: Se, här är vår Gud! Honom väntade vi på, han skall frälsa oss. Ja, här är Herren som vi väntade på. Låt oss vara glada och fröjdas över hans frälsning (Jes. 25:8–9).

Vi påminns om Uppenbarelsebokens ord att Gud själv ska avtorka alla tårar och ”döden skall inte finnas mer och ingen sorg och ingen gråt och ingen plåga” (Upp. 21:5–6).
Kvinnorna som efter sabbaten gick till graven illustrerar sorgen efter en kär vän och välgörare. Emmaus-vandrarna visar oss hur hopplösheten skingrar när inte längre Mästaren förenar och frälsar.

Visst känner vi igen det! Döden rycker bort en av våra kära – personifierad trygghet, omsorg och gemenskap. Den bommar igen dörren till en del av vår personliga historia och till vissa av våra framtida möjligheter. Den stjäl både mening och glädje!

Detta är bara några sidor av den död, som kan komma långsamt, efter sjukdom, eller plötsligt och våldsamt. Vi har svårt att förstå den och är rädda för den. Den är så definitiv, och vi försöker skjuta upp den, fly bort från den, glömma den – för vi vill leva!

Vi är skapade till liv. Gud formade Adam och Eva och alla människor – inte för en liten stund på jorden, utan för att vi skulle leva – leva all tid med Honom. Därför är det helt naturligt, att vi ogillar döden!

En av de stora lögnerna i vår tid är, att döden skulle vara ett naturligt avslut på livet. En konstnär bekände sin ateistiska livsåskådning med orden: ”Vi lever, vi dör – det är bra!”
Men nej, det är inte bra! Den evige Guden, vår himmelske Far, har skapat oss som evighetsvarelser till gemenskap med Honom. Det var aldrig meningen att vi skulle dö. Därför är det också helt tokigt, när man talar om aktiv dödshjälp – om en värdig död. Det finns ingen sådan för den som är skapad av Gud till hans avbild!

Istället för att ”lära” oss att döden är naturlig eller kan bli värdig, så får tacka Gud för vår livs-instinkt, för att Gud blåste in livsanda i oss!

Det blev världens största olycka att synden kom in i världen! Vi, som är skapade till liv, kunde nu dö – ja, vi kan inte annat än dö. Borta från Gud är vi andligt sett döda, även om vi andas. Orden om att döden inte mer ska finnas – "Herren ska för alltid göra döden om intet" – betyder därför så mycket. Det är en profetia, ett löfte som ges till Guds folk. Gud gav det redan när döden kom in i världen. Ormen skulle hugga Evas säd i hälen, men Han skulle krossa ormens huvud.

Det var det som hände på Långfredagen. Ormen högg Jesus i hälen – och Han dog! Han som hade blivit människa – med samma längtan efter liv och överlevnad som vi har – undvek inte den smärtsamma döden, då Han bar alla våra sjukdomar och evig död i vårt ställe. Tänk vilken kärlek till Adam och Eva, till människorna på Golgata, till alla utöver hela jorden! ”Så som Jesu kärlek var, aldrig någons varit har” (Sv. Ps. 142).

Han dog verkligen, men Han stod upp från de döda – Han segrade över döden, den eviga döden, som man bör frukta mer än sjukdom och den tillfälliga sömnen fram till Jesu Kristi återkomst.

Vi ska inte införliva döden i oss, försöka lära oss att döden är en naturlig övergång till att inte vara. Det går inte att ta emot andlig smärtlindring på vägen mot den oundvikliga, eviga döden. Så är det inte! Vi får istället lyssna till psalmens bekännelse: ”Han lever, och du leva skall!" (Sv. Ps. 469) Vår mening sträcker sig utöver våra individuella ambitioner och välgärningar; vi har en historia som inte bara länkar ihop oss med familj och släkt. Gud är vårt ursprung, och gemenskap med Honom vår mening.

Jesus blev övergiven, för att vi inte ska bli det! Vi är döpta till Jesu död för att vi också ska vara förenade med Honom i hans uppståndelse (Rom. 6:3–4).

Basunen ska ljuda och de döda ska uppstå odödliga, och vi ska förvandlas. Detta förgängliga måste kläs i oförgänglighet och detta dödliga kläs i odödlighet. Men när det förgängliga är klätt i oförgänglighet och det dödliga klätts i odödlighet, då uppfylls det ord som står skrivet: Döden är uppslukad i seger. Du död, var är din seger? Du död, var är din udd? Dödens udd är synden, och syndens makt kommer av lagen. Men Gud vare tack som ger oss segern genom vår Herre Jesus Kristus! (1 Kor. 15:52–57)

Jakob Okkels, präst

 

Vårt Kansli

Kansliet: 031-51 42 47
(bäst dagtid ti-fr)
Jakob Okkels: 076-236 52 24
Pg 11 36 63-9
Bg 5210-8131 (Givartjänsten)
Mer info på kontaktsidan

Kontaktpersoner

Bengt Ådahl, biskop:
070-876 06 40
Bengt Birgersson, provinssekreterare:
070-777 26 09

Sök på webbplatsen