Kristi uppståndelse

– Betraktelse över 1 Kor. 15:1–11 –

Dessa verser lyfter fram tre perspektiv:

  1. Det allra viktigaste
  2. Nåden allena – bara nåd
  3. Goda gärningar

Det allra viktigaste

De inledande verserna ger en definition av vad evangeliet är! Jag meddelade er det allra viktigaste, vad jag själv hade tagit emot, att Kristus dog för våra synder enligt Skrifterna, att han blev begravd, att han uppstod på tredje dagen enligt Skrifterna. Aposteln har fått ta emot ett givet budskap från Herren, som genom tron förmedlat frälsning. Här finns en uppmaning inlagd: … om ni nu håller fast vid dem. Annars var det förgäves att ni kom till tro. Det finns en risk för avfall, att glida bort från tron på Kristus och gå förlorad.

 – Vad är det allra viktigaste? … att Kristus dog för våra synder enligt Skrifterna, att han blev begravd, att han uppstod på tredje dagen enligt Skrifterna. Aposteln har en längre lista på dem som sett och bevittnat Herrens uppståndelse: Kefas, de tolv, femhundra bröder, Jakob och alla apostlarna.

 – Vad är evangelium? Det har definitivt inget att göra med mänsklig aktivitet, gärning eller erfarenhet. Det har att göra med vad Gud har gjort och vad han förmedlar till en fallen mänsklighet – vad Gud har gjort genom sin älskade Son. Kristus led, dog, blev begravd och uppstod. Paulus betonar detta på andra ställen i brevet: Jag hade nämligen bestämt mig för, när jag var hos er, att inte veta av något annat än Jesus Kristus och honom som korsfäst (2:2).

   Evangeliet är Gud-centrerat! Vi människor är p g a fallet i synd egoistiska och självupptagna. Även kristna tenderar att fokusera på egna beteenden, aktiviteter, känslor och erfarenheter. Men sådant kan aldrig utgöra någon grund för den kristna tron. Nej, grunden är vad Gud har gjort i sin Son, Jesus Kristus. I Rom. 4:25 utlägger aposteln innebörden av Jesu död och uppståndelse: … han som utlämnades för våra synders skull och uppväcktes för vår rättfärdiggörelses skull.

Nåden allena – bara nåd

Paulus är ödmjuk i sin presentation av mötet med den uppståndne Herren: Allra sist visade han sig också för mig, som är såsom ett ofullgånget foster. Ty jag är den ringaste av apostlarna. Jag är inte värd att kallas apostel, eftersom jag har förföljt Guds församling. Han skäms när han ser tillbaka på sitt liv. Att han fått möta Jesus var definitivt inte p g a hans egen förtjänst eller värdighet. Därför kan Paulus vittna: … genom Guds nåd är jag vad jag är.

   Guds nåd – vad är det? I Ef. 2:8 talar han om detta: Ty av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det, inte på grund av gärningar, för att ingen skall berömma sig. Nåd – det är frälsningens gåva. … Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog i vårt ställe, medan vi ännu var syndare (Rom. 5:8). Sådan är Guds nåd! Jag arme syndare, som förtjänade Guds dom och vrede, är för Jesu Kristi skull älskad, renad från synden och förklarad rättfärdig.

   Paulus försäkrar: … genom Guds nåd är jag vad jag är, och hans nåd mot mig har inte varit förgäves. Men tron då – vad är den för något? Jo, den står i motsats till gärningar … inte på grund av gärningar, för att ingen skall berömma sig. Nåden allena – bara nåd: sådan är frälsningens grund! Då återstår endast en sak – att i tron berömma sig i Herren!

Goda gärningar

Paulus säger att nåden inte var overksam i hans liv … hans nåd mot mig har inte varit förgäves, utan jag har arbetat mer än de alla, fast inte jag själv, utan Guds nåd som varit med mig.

   Nåden verkar något, är produktiv. Paulus ställde hela sitt liv, sin tid till förfogande – i Guds tjänst. I Ef. 2:10 beskriver han det på följande sätt: Ty hans verk är vi, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar, som Gud har förberett, så att vi skall vandra i dem. I Tit. 2:11–13 beskrivs det på ett liknande sätt: Guds nåd har uppenbarats till frälsning för alla människor. Den fostrar oss att säga nej till ogudaktighet och världsliga begär och att leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt i den tid som nu är, medan vi väntar på det saliga hoppet, att vår store Gud och Frälsare Jesus Kristus skall träda fram i härlighet.

   Guds nåd kallar oss att i vardagen säga nej till synden och ett ja till Gud. Det gör vi genom att bekänna våra synder, be om och få ta emot syndernas förlåtelse. Det är barnaskapets villkor och leder till ett liv i helgelse.

   Observera – inte för att prestera något inför Gud! Det har Kristus, bara Kristus, fullgjort å våra vägnar. I Upp. 22:11 finns det ett nyckelord om förhållandet mellan rättfärdiggörelse och helgelse: ... den rättfärdige må fortsätta att göra vad som är rätt och den helige att helga sig. Lägg märke till ordningen!

   Bibeln gör skillnad mellan det som kallas för laggärningar och goda gärningar. Laggärningar har sin utgångspunkt i mitt eget jag – ingen blir rättfärdiggjord inför Gud genom laggärningar! Goda gärningar däremot – det är Guds egna gärningar, verkade av Anden i en kristens liv, Gud till ära och medmänniskor till hjälp. De kallas också för Andens frukt … kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet och självbehärskning (Gal. 5:22–23).

   På den yttersta dagen tas dessa av Gud själv verkade goda gärningar i en kristen fram som bevis på ett liv i Guds nåd. I tiden, i en kristens vardag, ges inget utrymme för egen berömmelse. En kristen har primärt ett fokus: Jesus Kristus, Frälsaren! När blicken riktas mot honom, är Anden verksam genom nådens medel till ett helgat liv. Det är hemligheten!

   Fri, skickad och bunden till tjänst! De klassiska orden av Martin Luther kan hjälpa oss att förstå detta:

  • En kristen människa är den friaste herre över allting och ingen underdånig.
  • En kristen människa är en tjänstvillig tjänare åt allting och var man underdånig.

I Kristus fullkomligt fri – i kraft av nåden och samtidigt skickad och bunden i hans tjänst – till goda gärningar!

   Vare sig det gäller mig eller de andra, så förkunnar vi detta, och det är detta ni har kommit till tro på.

+Roland Gustafsson

Han lever, och jag skall få bringa
hans vänner den Levandes ord!
Tänk, jag som är ringast bland ringa,
den minsta han har på vår jord,
tänk, jag får hans hälsning frambära,
jag sjunger min lovsång till Gud!
//: Mer kunde ej änglar begära
än gå med så underbart bud! ://

Johan Halmrast, 1890, övers. Andreas Holmberg, 2008.
Se även Lova Herren, nr 189

Vårt Kansli

Kansliet: 031-51 42 47
(bäst dagtid ti-fr)
Jakob Okkels: 076-236 52 24
Pg 11 36 63-9, bg 5210-8131
Mer info på kontaktsidan

Kontaktpersoner

Roland Gustafsson, biskop:
076-165 15 59
Bengt Birgersson, provinssekreterare:
070-777 26 09

Sök på webbplatsen