Inomvärldslighet och ekumenik

Den kanske mest grundläggande frågan i samtalen gudstroende människor emellan är vad min relation med Gud har för syfte och ändamål. Är man inte ense om detta blir t ex frågeställningarna om vem Jesus är, om trons och gärningarnas betydelse för frälsningen och sakramentens innebörd, ganska ointressanta.

   Under reformationstiden var det självklart för alla kristna att evangeliets saliggörande gåva var frid och liv med Herren Gud här i tiden och sedan i evigheten. Jesus har verkligen uppstått från de döda, inte i en jordisk, kroppsligt gestalt för att leva vidare ett antal år som dödlig människa i denna världen, utan i härlighetskropp för att som sann Gud och sann människa i all evighet vara Konung i Guds eviga, himmelska rike. Det liv som det kristna evangeliet erbjuder är ett evigt liv med vår uppståndne Herre Jesus Kristus. Detta liv inleds redan här och nu i denna dödsmärkta värld, där Anden i Ordet och sakramenten kallar oss till Kristi rike och vidmakthåller vår tro och vårt liv med Honom. Detta eviga liv med Gud kommer att fullbordas på den Yttersta dagen. De som då inte känner Herren Jesus som sin Frälsare kommer att uppstå till evig fördömelse. Men Jesu vänner kommer att uppstå saliga, i härlighet, för att i det Himmelska Jerusalem få dela den Messianska festmåltiden med Gud och alla Hans Heliga.

   Detta evighetsperspektiv och detta himmelska hopp var alla kristna under reformationstiden så ense om att saken knappast nämndes i kontroverserna mellan de olika parterna. Idag råder inte längre denna enighet om vad som är den kristna trons mening och mål. Traditionellt troende katoliker har anledning att bli bestörta över att de uttalanden av den nuvarande påven som väcker mest intresse i en värld som inte känner Gud, är hans meningar om klimatkrisen och flyktingströmmar. Bibeltroende lutheraner har häpnat då de hört sina ledande företrädare å ena sidan understryka vikten av att frälsningen ges genom tro på Jesus av nåd allena, men å den andra sidan hävda att det är oviktigt om Jesus verkligen kroppsligen uppstått från de döda eller inte. Detta eftersom dessa ”lutherska” ledares mening är, att ”evigt liv” inte har något med ett evigt himmelskt rike att göra. ”Evigt liv” betecknar enligt dem bara ett mer rättfärdigt och meningsfullt jordeliv.

Med anledning av dessa ”sakernas tillstånd” antog Missionsprovinsens läronämnd vid sitt sammanträde i januari 2016 följande stycke, att införas i ett dokument om riktlinjer för ekumeniska relationer:

 

Sann eskatologi – evighetsperspektivet

Till de centrala lärorna i Skriften hör även den sanna eskatologin. Denna har sin grund i att frälsningen är en frälsning till ett evigt, himmelsk liv med Herren. Ett liv som inleds i denna tidsålder och som fullbordas i den kommande. Bibelns undervisning om Herrens dag, kroppens uppståndelse, den Yttersta domen och den kommande världens liv är ett framträdande tema i de flesta av dess böcker (inte minst i Jesu undervisning i de fyra evangelierna), den omvittnas som en grundläggande sanning i de tre de gammalkyrkliga symbola och återkommer gång på gång i gudstjänstens klassiska liturgi.

   Jesus säger om sadduccéerna som inte trodde på uppståndelsen, att de tog fel och varken förstod Skriften eller Guds makt. Aposteln Paulus skriver i sitt andra brev till Timoteus att de som lär att uppståndelsen redan ägt rum bryter ner tron för somliga (2 Tim. 2:18). Han understryker också i sitt första brev till församlingen i Korint att om Kristus inte har uppstått är vår tro meningslös (1 Kor. 15:14).

   Aposteln Petrus slår fast att de fiender till Kristi kyrka som i de sista dagarna ska ifrågasätta löftena om Herrens återkomst, drivs av onda begär (2 Pet. 3:3–7). Herrens uppenbarelse om vad som skall ske i den Yttersta tiden som Johannes mottog och som återges i Bibelns sista bok, den genomsyras helt och hållet av sanningen att skeendet i den för oss osynliga andevärlden styr förhållandena här på jorden, samt att målet för Guds frälsningsrådslut är Guds rikes synliga frambrytande.

   En av de villfarelser som mest kännetecknar vilsekommen kristenhet i vår tid är inomvärldsligheten. D v s undervisning och vittnesbörd som inskränker frälsningens syfte till att verka för att tillvaron i denna världen skall bli mer rättfärdig och fridfull. Denna förvanskade kristendom strider i grunden mot Skriftens uppenbarelse om frälsningens eviga, himmelska mening och mål.

   Herren Jesus förklarade för Pontius Pilatus – som hade fått Jesus beskriven för sig som en farlig samhällsomstörtare: Mitt rike är inte av denna världen (Joh. 18:36). Den kristna undervisning som förnekar eller konsekvent förtiger den bibliska eskatologin och dess evighetsperspektiv, är en kristendom som blivit så förvanskad att den urartat till en, i förhållande till biblisk kristendom, främmade religion.

Patrik Toräng
Dr. Théol. Präst i S:t Markus i Lund och ledamot i Läronämnden

Vårt Kansli

Kansliet: 031-51 42 47
(bäst dagtid ti-fr)
Jakob Okkels: 076-236 52 24
Pg 11 36 63-9, bg 5210-8131
Mer info på kontaktsidan

Kontaktpersoner

Roland Gustafsson, biskop:
076-165 15 59
Bengt Birgersson, provinssekreterare:
070-777 26 09

Sök på webbplatsen