Immanuel – Gud med oss

– Betraktelse –

Se, jungfrun skall bli havande och föda en son, och man skall ge honom namnet Immanuel, det betyder Gud med oss (Matt. 1:23).

Israels barn blev utvalda till att vara Guds speciella egendom. Genom befri­elsen från Egypten uppenbarade Gud sin identitet och karaktär som Frälsare. Han var HERREN! Gud upprättade också präst- och offertjänsten i Israel så att Han kunde förlåta synd och bo bland dem. På så vis kunde Israel … in­se att jag är HERREN, deras Gud, som förde dem ut ur Egyptens land för att bo mitt ibland dem. Jag är HERREN, deras Gud (2 Mos. 29:46). Tänk på det! Gud HERREN skulle bo mitt ibland dem. Vilken nåd!

Med detta som bakgrund blir Israels avfall från Gud och tillbedjan av guld­kalven ännu mer förfärligt. Inför guld­kalven ropade Israels barn: Detta är din gud, Israel, som har fört dig upp ur Egyp­tens land (2 Mos. 32:4). De tillbad och dyrkade något de själva hade format istället för Skaparen. De hädade Guds identitet och Hans heliga och frälsande karaktär!

Gud blev vred! När han ändå önskade uppfylla löftet till Abraham om det lo­vade landet, sade han dock: Jag skall själv inte gå upp med dig (2 Mos. 33:4). Gud skulle sända en ängel framför dem för att uppfylla löftet, men därefter skulle Han utlämna dem till sig själva.

Idag lever vi ibland ett folk som genom generationer har hört Guds röst. Männi­skor har blivit utvalda till att vara Guds egendom på jorden genom dopet. När Jesus blev människa och bodde bland oss, genomförde han en fullkomlig prästtjänst genom att bära sig själv fram som syndoffer inför Gud. Därmed kan Gud förlåta synd och bo i de troendes hjärtan genom sin Ande. Gud uppenba­rar sin djupaste identitet genom fräls­ningen i Jesus. Stor nåd!

Men så ser vi att vårt folk avvisar Jesus som Frälsare. De dyrkar och tjänar det skapade istället för Skaparen. Majorite­ten bland folket önskar inte gemenskap med Honom som gav sitt liv för att öppna gemenskapens möjlighet. Som Israels barn gjorde, vänder de sig bort och följer sitt hjärtas begär. Därför ut­lämnar Gud vårt samhälle till otukt, skamliga lidelser och ovärdigt sinnelag. Så som Israels barn var nära att bli utlämnade, blir vårt samhälle utlämnat till sig själv!

När Israel förstod att Herren inte skulle gå med dem, blev de sorgsna och om­vände sig i ånger och bön. Mose gick i innerlig förbön om förbarmande. På folkets vägnar bad Mose: Om du inte själv vill gå med, skall du inte alls låta oss dra upp härifrån. Ett liv utan Gud och utanför Hans välsignelse önskade de inte. Herren hörde bönen, och svarade: Jag skall själv gå med dig och låta dig få ro(2 Mos. 33).

Vi skall fira Kristi födelses fest! Högti­den påminner oss om en realitet som är värd att fira varje dag: Gud med oss. Han bor ibland oss. Förstår vi hur stort det är?

Skulle vi som är Guds folk i Sverige låta julhögtiden präglas av förbön för vårt folk, så som Mose gjorde? Ja, låt oss be om förbarmande, omvändelse, förlåtel­se och upprättelse. Då kan Gud i Jesus födas på nytt i mångas hjärtan och bo ibland oss. Immanuel – Gud med oss!

Bertil Andersson
Präst i Skien och Porsgrunn, Norge
Missionär och medlem i Prästkollegiet

Vårt Kansli

Kansliet: 031-51 42 47
(bäst dagtid ti-fr)
Jakob Okkels: 076-236 52 24
Pg 11 36 63-9, bg 5210-8131
Mer info på kontaktsidan

Kontaktpersoner

Roland Gustafsson, biskop:
076-165 15 59
Bengt Birgersson, provinssekreterare:
070-777 26 09

Sök på webbplatsen