Reformationsjubileum 1517–2017

Det har gått 500 år sedan Luther med sina teser satte igång en diskussion, som också kom att bli startskottet för hela reformationen. Det finns stor anledning att fira detta – det har redan markerats på olika sätt, och det kommer fortsätta hela året. Också här vill vi på ett enkelt sätt framöver lyfta fram några av reformationens frukter och vad det vill säga att vara luthersk.
Här publicerar vi en artikel av Jonatan Ådahl, präst i Missionsprovinsen, om de Schmalkaldiska artiklarna. Han ger både bakgrunden för artiklarna, en sammanfattning av dem och pekar på deras relevans för oss idag.

Schmalkaldiska artiklarna

– Luthers andliga och teologiska testamente –

Historisk bakgrund
Luther författade de Schmalkaldiska artiklarna för ett förbundsmöte som skulle äga rum i Schmalkalden i början av februari 1537. Syftet var att de skulle antas som bekännelseskrift inför ett eventuellt kyrkomöte. Före detta hade Luther träffat några av protestantismens ledande teologer för att diskutera artiklarnas innehåll och form (28 december 1536). Efter vissa omarbetningar skrev konferensdeltagarna under artiklarna (Melanchton dock med en reservation). Artiklarna kom inte att antas som en bekännelseskrift vid mötet i Schmalkalden 1537, troligtvis p g a Melanchtons intriger och Luthers sjukdom, som gjorde att han inte kunde närvara vid mötet. Att de ändå kom att kallas Schmalkaldiska artiklarna berodde mycket på att Luther 1538 själv gav ut sina artiklar. Han tillade då ett längre företal där han verkar ge uttryck för att de skulle ha antagits i Schmalkalden som bekännelseskrift, något som aldrig hände där och då, utan först 1544 av de hessiska teologerna. Dessutom hade Luther i sin nya utgåva tillfogat flera nya utredningar och skärpt sina uttalanden mot Rom. I 1553 års upplaga kom artiklarna att kallas för Schmalkaldiska artiklarna.

Bekännelsens struktur
Första delen av artiklarna utgör en kort bekännelse av den gamla treenighetsläran som både lutheraner och Romersk katolska kyrkan var överens om. Andra delen behandlar Luthers bekännelse kring vad han menade var hjärta och centrum för Bibelns budskap, nämligen Kristi försoningsverk, rättfärdiggörelse, förtröstan och tro. Detta var punkter i den Kristna läran som inte var förhandlingsbara och som Luther var bortom hopp om att uppnå en gemensam syn med sina motståndare. Den tredje delen innehåller läromässiga punkter som Luther hoppades på att man skulle kunna enas kring, i form av gemensamma formuleringar om bibliska sanningar.

Artiklarnas struktur och innehåll sammanfattat:

LUTHERS FÖRORD

FÖRSTA DELEN [innehåller de höga artiklarna om det gudomliga majestätet]
[1] Fadern, Sonen och den helige Ande är tre personer i ett gudomligt väsen. [2] Fadern inte född av någon, Sonen är född av Fadern och den helige Ande utgår från Fadern och Sonen. [3] Sonen är den som blivit människa, inte Fadern eller den helige Ande. [4] Sonens människoblivande liknar här beskrivningen i andra trosartikeln och Athanasianska trosbekännelsen. Sonen har ---avlats av den helige Ande och fötts av den rena, heliga jungfrun Maria, därefter lidit dött o s v.

ANDRA DELEN [innehåller artiklarna om Jesu Kristi ämbete och verk eller vår frälsning]
1 Första artikeln — huvudartikeln [Rättfärdiggörelsen]

Varvat med centrala bibelord sammanfattas här hur viktig och central läran om rättfärdiggörelsen är för frälsningen och den kristna tron. I resten av artiklarna återkommer Luther ofta till hur viktig huvudartikeln är, Luther skriver: Och på denna artikel grundar sig allt, som vi i lära och liv bekänna gent emot påven, djävulen och världen. Därför måste vi vara fullt förvissade därom och icke tvivla. Eljest är allt förlorat och kommer påven och djävulen och alla våra fiender att behålla seger och rätt (SKB s. 314).

2 Mässoffret
Mässoffret kallas den största och förskräckligaste styggelse, emedan det står i skarpaste strid mot huvudartikeln. Vidare härleds en rad missbruk ur den romerska mässoffersläran: läran om skärselden, onda andars ofog, vallfärderna, mässor och goda gärningar för levande och döda i kloster o s v, helgonrelikerna, avlaten.

Gällande alla dessa missbruk understryks att de saknar stöd i Guds ord. Skriften som auktoritet betonas här starkt.

Åkallandet av helgonen
Helgonåkallan konstateras strida mot första artikeln [om rättfärdiggörelsen] och att det utplånar kunskapen om Kristus. Även här betonas att det saknar stöd i skriften.

3 Stiften och klostren
Här betonas först att stift och kloster i forna tider grundats i god avsikt, men att när de inte tjänar ändamålet att utbilda präster, predikanter och kyrkans tjänare, så vore det bättre att de revs ner. Luther kallar det hädisk gudstjänst att mena att gå i kloster skulle vara förmer än den allmänna kristna ståndet. Detta strider mot huvudartikeln.

4 Påvedömet
Påvedömet kritiseras här kraftigt och det betonas som tidigare att det saknar stöd i Guds ord och att det är till grundskada för den första huvudartikeln om återlösningen. Det tillkommer endast Kristus själv att vara hela kristenhetens huvud och inte påven. Här finner vi Luthers ord om påven/påvedömet som antikrist, motiverat genom påven upphöjt sig och satt sig upp emot Kristus, när han menar att kristna inte kan bli saliga utan hans [påvens] makt.

TREDJE DELEN [Om följande stycken eller artiklar må vi förhandla med lärda och förståndiga män eller med oss själva inbördes, …]

1 Om synden
Här sammanfattas kort läran om arvssynden: att den kommit i världen genom en människa, Adam och att genom hans olydnad har alla människor blivit syndare och är underkastade döden och djävulen. Frukterna av denna synd är det som förbjuds i Tio Guds bud. Arvssyndens djup är så stort att vi inte kan begripa det med förståndet. Istället behöver vi tro det p g a Skriftens vittnesbörd. Luther tar också avstånd från falska föreställningar om arvsynden.

2 Om lagen
Lagen är given av Gud för att förhindra synden genom hot och straff och att belöna för välgärningar. Men p g a människans ondska har detta syfte inte nåtts. Lagens främsta uppgift är att den blottlägger arvsynden och visar hur djupt människans natur har fallit och blivit fördärvad.

3 Om boten/omvändelsen
Förkrosselse och ånger över synden är inget som man själv åstadkommer. Guds lag orsakar förkrosselse som syndaren lider, som är verklig hjärtesorg och dödssmärta. Guds lag driver till skräck och förtvivlan. Detta är början på en rätt bot/omvändelse. Därefter kommer det trösterika nådeslöftet om syndernas förlåtelse, evangelium. Jesus säger: Omvänd er och tro evangelium! (Mark. 1:15).

Om papisternas falska bot
Här kritiseras ”papisternas falska bot” som de delar upp i tre delar: ånger, bikt och gottgörelse.

4 Om evangeliet
Här lyfts evangeliets nådemedel fram: det predikade ordet om syndernas förlåtelse; dopet; nattvarden och nycklamakten.

5 Om dopet
Dopet är Guds ord med vatten enligt Kristi instiftelses ordning. Barndopets vikt stryks under, eftersom barnen är inneslutna i den utlovade frälsningen.

6 Om altarets sakrament
Brödet och vinet i nattvarden är Kristi sanna kropp och blod som ska delas ut under båda gestalterna, d v s både brödet och vinet ska delas ut.

7 Om nycklarna
Nycklarna är en makt och befogenhet som Kristus givit kyrkan till att binda och lösa synder, inte enbart grova och uppenbara utan även fina och hemliga.

8 Om bikten
Bikten bör behållas i kyrkan, eftersom avlösningen/nycklamakten ger sådan tröst mot synden och det onda samvetet, men det är inte nödvändigt att räkna upp alla sina synder. Under denna punkt stryker Luther kraftigt under att Gud inte ger sin Ande och gåva utom genom det yttre ordet. Guds Ande förbinds med bibelordet och det varnas för svärmeri, att Anden skulle förmedlas utan ordet. Luther härleder här all villolära till svärmeri, från Adam till idag.

9 Om bannet
Det större bannet klassas här som ett världsligt straff som kyrkans tjänare inte ska befatta sig med. Det mindre kallas för det rätta kristna bannet och det innebär att man inte låter uppenbara och obotfärdiga syndare komma till sakramentet eller annan kyrklig gemenskap, förrän de omvänder sig och upphör med synden.

10 Om vigningen och kallelsen
Kyrkan får inte lämnas utan tjänare. Om dess biskopar slutar bete sig som biskopar bör, utan istället ägnar sig åt att vara som världsliga herrar och furstar och förföljer dem som predikar, döper och delar ut nattvarden, så behövs lämpliga män invigas till ämbetet utan dessa biskopars hjälp.

11 Om prästernas äktenskap
Att förbjuda äktenskap för präster och påtvinga livslång celibat är fel och utan grund och befogenhet.

12 Om kyrkan
Kyrkan är de heliga troende och fåren, som hör sin herdes röst (Joh. 10:3). Heligheten består i Guds ord och den rätta tron.

13 Hur en människa blir rättfärdig inför Gud, och om goda gärningar
Vi får genom tron ett nytt och rent hjärta. För Kristi skull så både vill Gud anse och anser oss verkligen helt och hållet rättfärdiga och heliga. Fastän synden i vårt kött inte är helt borta och utplånad, så tillräknar han oss den inte. På denna tro följer sedan goda gärningar. Dessa gärningar, fastän de innehåller det som är syndigt och bristfullt, räknas ändå som goda gärningar för Kristi skull. Så finns ingen berömmelse kvar.

14 Om klosterlöften
Klosterlöftena visas stå i strid mot den första huvudartikeln och bör avskaffas.

15 Om människostadgar
Att människostadgar skulle tjäna till syndernas förlåtelse eller förtjäna saligheten förkastas som förkastligt och okristligt och att bryta mot sådana stadgar är inte en dödssynd.

Idag
För oss idag skulle jag vilja peka på två saker; Guds ord och rättfärdiggörelsen.

  1. Framställningen i Schmalkaldiska artiklarna är genomsyrad av vikten att grunda saker på Guds ord och faran av att skilja Anden från ordet. Luthers varning är lika aktuell i vår tid som den var då: Därför böra vi ovillkorligen hålla fast därvid, att Gud vill handla med oss människor blott genom sitt yttre ord och sakrament. Men allt som utan detta ord och sakrament prisas såsom ande, det är av djävulen. Gud ord är för oss kristna både auktoritet och nådemedel.
  1. Luthers fokus på huvudartikeln om återlösningen och rättfärdiggörelsen som en prövosten att testa olika läror mot är av stort värde för oss idag. Det är en högst relevant fråga i mötet med olika läror att ställa frågan: Hur påverkar detta läran om rättfärdiggörelsen och återlösningen? Detta hjälper oss hålla fokus och Schmalkaldiska artiklarna hjälper oss se hur läror – som kanske inte direkt verkar ha något att göra med förlåtelsen och försoningen – kan få katastrofala följder. Rättfärdiggörelsen endast av tro, bara genom nåd, enbart för Kristi skull!

Jonatan Ådahl
Präst och doktorand vid Åbo Akademi

Vårt Kansli

Kansliet: 031-51 42 47
(bäst dagtid ti-fr)
Jakob Okkels: 076-236 52 24
Epost: info@missionsprovinsen.se
Mer info på kontaktsidan

Kontaktpersoner

Roland Gustafsson, biskop:
076-165 15 59
Bengt Birgersson, provinssekreterare:
070-777 26 09

Sök på webbplatsen