Sola fide – Genom tron allena

– Föredrag vid Provinskonventet den 13 oktober 2017 –

Ämnet genom tron allena för oss direkt in i kärnan av den kristna tron. Vi kommer se att det är helt avgörande för om vi ska kunna vara frimodiga inför Gud, men också inför våra medmänniskor. I Augsburgska bekännelsen artikel IV om rättfärdiggörelsen, läser vi:

Vidare lära de, att människorna icke kunna rättfärdiggöras inför Gud genom egna krafter, egen förtjänst eller egna gärningar, utan att de rättfärdiggöras utan förskyllan för Kristi skull genom tron, när de tro, att de upptagas i nåden och att synderna förlåtas för Kristi skull, vilken genom sin död åstadkommit tillfyllestgörelse för våra synder. Denna tro tillräknar Gud som rättfärdighet inför honom, Rom. 3 o. 4.

När det gäller vår relation till Gud ställer denna centrala artikel rättfärdiggörelsen genom tron i starkaste motsättning till varje slag av egna förtjänster eller gärningar. Då förstår vi att själva tron också är en gåva och ingen prestation. Följande bibelord bekräftar det:

Men den som utan gärningar tror på honom som förklarar den ogudaktige rättfärdig, han får sin tro tillräknad som rättfärdighet (Rom. 4:5).

Av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva. Guds gåva är det, inte på grund av gärningar för att ingen ska berömma sig (Ef. 2:8f).

De frågade honom: "Vad ska vi göra för att utföra Guds verk?" Jesus svarade: "Detta är Guds verk: att ni tror på den som han har sänt" (Joh. 6:28f).

Förklaringen till tredje trosartikeln sätter träffande ord på detta: Jag tror att jag inte av eget förnuft eller kraft kan tro på Jesus Kristus, min Herre, eller komma till honom. Detta kan bara den som redan fått en levande tro bekänna.

Ingen söker Gud

Den som menar sig att själv kunna söka sig fram till den sanna Guden och tron på Jesus, uppfyller följande ord: Låt det stå fast att Gud är sann och varje människa en lögnare (Rom. 3:4). Strax efter slås det nämligen fast: Ingen rättfärdig finns, inte en enda. Ingen finns som förstår, ingen som söker Gud (3:10f.).

Människans eget sökande efter gud är i själva verket en flykt från Gud, liksom Adam och Eva gömde sig efter syndafallet. Det var Gud som sökte dem, och så är det fortfarande. Vi gör vårt och Gud gör sitt. Vi gömmer oss och Gud söker oss!

Hur ska vi då nå dem som inte tror? Det är omöjligt! Men också med detta gäller: det som är omöjligt för människor är möjligt för Gud! Något som katekesen tar fasta på: utan den helige Ande har kallat mig genom evangelium, upplyst mig med sina gåvor, helgat och behållit mig i den rätta tron…

Tron griper om det objektiva

När det handlar om tron säger aldrig Bibeln att vi ska söka inom oss själva och fundera på hurdan tron ser ut. Nej, Bibeln hänvisar alltid till något objektivt utanför oss.

Lägg märke till hur aposteln skriver i 1 Kor. 13:5: Pröva er själva om ni lever i tron, granska er själva! Eller vet ni inte med er att Jesus Kristus är i er? Om inte, så består ni inte provet.

Säger han, pröva er själva om tron är i er? Eller granska ditt eget hjärta om Jesus Kristus bor i Dig? Nej och Nej! Vad ser jag om jag ser på mig själv? Jo, naturligtvis mig själv!

Aposteln skriver inte ”om tron är i er” utan om ”ni lever i tron”. Frågan är om Du lever i det objektiva utanför Dig, i Kristus och det han har gjort. Är Du en av de fattiga i anden som inte klarar Dig utan Jesus (Matt. 5:3)? Då får Du se in i evangelium, denna underliga spegel där Guds Ande visar Dig hurdan Du är i Kristus. Herren smyckar de ödmjuka med frälsning, något han gjorde redan i dopet (Ps. 149:4). Då är Du lika ren, rättfärdig och helig som Jesus är! Då bor Kristus i Dig genom sin Ande, oavsett vad Du känner eller upplever.

Tron är det redskap som rättfärdigheten mottas genom, tiggarens tomma hand som tar emot den rikes gåva. Tron i sig är en Guds gåva som den helige Ande skänker när vi lyssnar till evangelium. Se t ex hur Anden föll över dem som lyssnade till Petrus predikan hos Cornelius (Apg. 11:13f). Aposteln Paulus skriver: Alltså kommer tron av predikan och predikan genom Kristi ord (Rom. 10:17).

Liksom Abraham tillräknades rättfärdighet när han trodde Guds löfte så förklaras Du rättfärdig när Du tror på Jesus. Då har Du gått över från att stå under Guds vrede till att stå under Guds nåd och frid. Detta har helt och hållet sin grund i att Gud skrev in all synd på den levande stenen, Kristus, och utplånade den på. en enda dag på Golgata (Sak. 3:8-9). Att synden verkligen utplånades bekräftas av följande ord: Men nu har han trätt fram en gång för alla vid tidernas slut för att genom sitt offer utplåna synden (Hebr. 9:26).

Därför ska vi inte predika om tron, utan om Kristus så att tron väcks och stärks!

Tron är inte allena

Vi blir frälsta genom tron allena, Men tron är som bekant aldrig ensam. Tron är verksam i kärlek (Gal. 5:6), eftersom tron är ett Guds verk och gör Kristus närvarande i våra hjärtan. Kristus för oss, det objektiva utanför oss, är alltså förutsättningen för Kristus i oss till helgelse. Luther skriver i företalet till Romarbrevet:

Men tron är ett gudomligt verk i oss, vilket omskapar och föder oss på nytt av Gud, Joh. 1:13, samt dödar den gamle Adam, gör oss till helt nya människor i hjärta, håg, sinne och alla krafter och har med sig den helige Ande. Ja, tron är ett levande, aktivt, verksamt, mäktigt ting. Det är omöjligt att den inte oavlåtligen skulle göra det goda. Den frågar inte heller, om man skall göra goda gärningar, utan innan man frågar, har den gjort dem och är alltid i verksamhet. Men den som inte gör sådana gärningar, är en människa utan tro, famla och ser sig omkring efter tron och goda gärningar, och vet varken vad tro eller vad goda gärningar är, men pratar och pladdrar vitt och brett om tron och goda gärningar.

Tron är en levande, djärv tillförsikt till Guds nåd, så viss att den kunde tusen gånger dö därpå. Och sådan tillförsikt och kunskap om Guds nåd gör glad, modig och väl till mods mot Gud och allt skapat, något som den helige Ande verkar i tron. Därav blir människan utan tvång villig och benägen att göra gott mot var man, att tjäna var man och lida allt, Gud till behag och ära, som visat henne sådan nåd. Det är således omöjligt att skilja gärningar från tron, ja lika omöjligt som att skilja värme och ljus från elden.

Ingen fördömelse

Nu är det nära till hands att fråga sig: Jag ser inte denna starka och frimodiga tro hos mig, är det fel på min tro, eller har jag avfallit? Jag är inte så helgad som jag borde vara, jag brister i kärlek till Gud och mina medmänniskor, bönen är svag o s v.

Så kan frågan komma redan i unga år: Är min tro tillräcklig? Kan jag med min svaga tro komma till himlen?

Ska man då börja analysera tron eller söka efter trons frukter i livet för att få visshet? Nej! Hjälpen är att se i rätt spegel! Man har speglat sig länge nog i lagens spegel och i den ser man bara sin synd. Aposteln ger uttryck för samma erfarenhet i Rom. 7. Han sörjde över att han gjorde det han inte ville och att han inte gjorde det han ville. Men han stannade inte vid att beklaga sig. Han vände blicken till Jesus!

Du behöver spegla Dig i evangeliets spegel, i frihetens fullkomliga lag (Jak. 1:25). Då ser Du Dig själv iklädd Kristus. Du ser Dig själv som Gud ser på varje människa som genom dopet och tron är iklädd Kristus. Gud ser då verkligen den enskilde, som en unik älskad människa, men han ser henne genom Jesus.

När Paulus klagat över synden som fortfarande är verksam i hans kropp så jublar han ut: Så finns nu ingen fördömelse för den som är i Kristus Jesus (Rom. 8:1). Det är viktigt att lägga märke till att det uttrycket inte sägs när han behandlar början på trons liv, utan efter att han talat om den bristfulla helgelsen i det egna livet.

Det som var omöjligt för lagen, svag som den var genom den köttsliga naturen, det gjorde Gud genom att sända sin egen Son som syndoffer, till det yttre lik en syndig människa. I hans kropp fördömde Gud synden. (Rom. 8:3)

Gud fördömde synden i Kristi kropp. Vi kan tänka på hur man ofta kondemnerade fiskebåtar förr i tiden. Kondemnera innebär att döma ut, fördöma, båten. Båten kunde föras ut på djupt hav och sänkas så att ingen någonsin kunde finna den igen. Båten ströks också ut ur myndigheternas register så att det var som att den aldrig existerat.

Så är det med synden. Den sänktes i Kristi kropp, i nådens hav, och ströks ut ur alla himmelska register med Jesu blod. Den som är i Kristus kan därför vara helt trygg på att det inte finns någon synd för Gud att läsa om när böckerna en dag ska öppnas (Upp. 20:12).

Det finns alltså ingen återstående synd som vi ska renas ifrån efter döden. När vi dör, eller då Jesus kommer tillbaka, då dör vår gamla människa och det sanna nya jaget, den nya människan, som är lik Kristus, lever för evigt hos Gud i en förhärligad kropp.

Tänk vilken underbar frihet och glädje! Tänk vilken vila för slitna människor i vår tid! Vi får vila i det Jesus är och det han har gjort. Varenda stund, oavsett känslor, får Du vila i att saken med Gud är färdig. Rättfärdiggörelsen genom tron är något Du får leva i hela livet.

Helgelse är något som Anden vill verka i och med Dig, så att Du i ditt liv blir mer och mer lik Jesus som Du är döpt till. Men helgelsen definierar aldrig din relation till Gud. Du blir inte mer Guds barn för att Du helgas, utan Du helgas eftersom Du är Guds barn och eftersom den helige Ande verkar i ditt liv genom nådens medel.

Guds kraft

När vi förstår vilken oerhörd skatt vi äger, som kyrka och enskilda, i rättfärdiggörelsen av nåd genom tro, så förstår vi också att vi har en riktig dynamit, Guds kraft att dela med oss av i evangeliet. Vi kan hjälpa människor på olika sätt, men kyrkan har i evangeliet något som ingen annan har. Inget annat ger förlåtelse och frid med Gud. Inget annat budskap har möjlighet att ge det eviga livet. Inget annat har heller sådan kraft att utföra förlåtelsens under mellan människor.

Ϡ

Men för att vi ska kunna förmedla det är det helt avgörande att det är centralt i våra församlingar. Då kan vi själva leva i det, vittna om Jesus, och inte minst hänvisa människor till församlingen där de får möta Herren som genom sin Ande för oss från mörker till ljus. Därmed blir det också tydligt att det viktigaste vi kan göra för att evangelisera vårt folk är att be och arbeta för församlingar med tydlig Kristusförkunnelse.

Frimodighet på domens dag

Genom tron allena. Denna sanning ger Dig också en fast tillförsikt inför döden, domen och evigheten. Kristus har besegrat döden och genom dopet och tron är Du i honom. Huvudet för kroppen har banat vägen genom döden, så Du kan vara helt säker på att kroppen, Kristi kropp som är församlingen, kommer att följa efter genom döden till livet.

Du är också frimodig på domens dag. Så har kärleken nått sitt mål hos oss: att vi har frimodighet på domens dag. För sådan han är, sådana är också vi i den här världen. (1 Joh. 4:17) Du kan vara frimodig på domens dag, och redan nu med tanke på domens dag, eftersom Du redan nu här i världen, är sådan som Jesus: Rättfärdig och helig inför Gud, genom tron på Jesus.

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande. Såsom det var av begynnelsen nu är och skall vara från evighet till evighet. Amen.

Gunnar Andersson
Fridhem, Vännäs

Vårt Kansli

Kansliet: 031-51 42 47
(bäst dagtid ti-fr)
Jakob Okkels: 076-236 52 24
Pg 11 36 63-9, bg 5210-8131
Mer info på kontaktsidan

Kontaktpersoner

Roland Gustafsson, biskop:
076-165 15 59
Bengt Birgersson, provinssekreterare:
070-777 26 09

Sök på webbplatsen