Kom Jesus, kom Immanuel!

– Betraktelse –

Under advents- och jultiden är gudstjänsternas psalmer och sånger ofta till stor glädje. Vissa av dessa psalmer och sånger — med sant bibliskt och verkligt trosstärkande innehåll — har vi ofta inte sjungit på nästan ett år.

Att då på nytt få stämma in i dessa melodier och texter kan vara ett tillfälle för oss att återkomma till glädjen och tacksamheten, men även allvaret, i vår kristna tro.

En psalm som ofta sjungs just i adventstid är Sv. Ps. 423: Kom Jesus, kom Immanuel. När jag vid inledningen av vårt nuvarande kyrkoår sjöng den — jag tror att det var den första söndagen i advent — reagerade jag dock på psalmens andra vers. Den lyder: ”O kom, o kom, allsmäktig Gud, som när du gav oss dina bud i eld och moln på Sinai. Kom nu och gör den fångne fri.” Psalmversen målade två bilder för mitt inre. Den första bilden var den av när Gud mötte Mose på Sinai berg för att Mose skulle ta emot Guds lag. Under åska, rök, blixtar och basuners ljud överlämnades lagens tavlor till Mose. Den andra bilden var, något abstrakt möjligen, bilden av hur fängelsegrindar öppnas och en fånge får springa iväg från ett fängelse på ett öppet fält.

Det jag reagerade på den där adventssöndagen var att jag i förstone tyckte att dessa två bilder inte överensstämde med varandra. Vi är ju vana vid att tänka att Guds lag pekar på det vi gjort fel för att väcka våra samveten. När Gud kommer med lagen blir vi dömda. Det är först när Jesus kommer och i vårt ställe uppfyller lagens krav som vi kan ta emot friheten genom syndernas förlåtelse. Men friheten kommer som sagt inte genom lagen, utan genom Kristus. Även om psalmversen byggs upp av två, för adventstiden typiska, böner om att Gud ska komma till oss, var det svårt att släppa tanken på att innehållet i båda dessa böner på något sätt skulle stå i förbindelse med varandra. Kan vi verkligen be att Gud ska komma med sin lag, samtidigt som vi ber att Gud ska komma med sin frihet?

I själva verket torde detta tillhöra klassisk, evangelisk förkunnelse. Det är ju först när Gud har mött oss med lagen och vi då insett hur bristfälliga vi är i oss själva som vi kan inse vårt avgörande beroende av Jesus Kristus. En väldigt populär tanke i vår tid är frihet utan lag. Trots att detta inte på något sätt gäller i vårt världsliga samhälle har människor fått för sig att det skulle gälla i det andliga riket. Tyvärr har det också smugit sig in i förkunnelsen i många kristna samfund. Detta är till stor skada. För hur mycket Jesus än vill ge oss syndernas förlåtelse och allt det goda han berett för oss, kan vi inte ta emot det från honom om vi inte först omvänder oss från det onda och medger att vi inte lever upp till Guds lag. Att vi i det läget får ta emot syndernas förlåtelse är alltigenom nåd. Inte minst eftersom vi i vår syndiga natur återkommande faller bort från Guds vilja och lag. Men ingenting av detta förändrar följande: Utan att vi först på något sätt mött lagen och insett vårt beroende av Jesus, kan vi inte heller ta emot den frihet Jesus vill ge oss genom syndernas förlåtelse. Därför får vi be att Gud ska komma till oss, som när han gav oss sina bud i eld och moln på Sinai, så att vi förstår vårt beroende av vår käre Jesus Kristus och tar emot honom som vår herre och frälsare.

Anders Lundberg
Veniat Uppsala

Vårt Kansli

Kansliet: 031-51 42 47
(bäst dagtid ti-fr)
Jakob Okkels: 076-236 52 24
Pg 11 36 63-9, bg 5210-8131
Mer info på kontaktsidan

Kontaktpersoner

Roland Gustafsson, biskop:
076-165 15 59
Bengt Birgersson, provinssekreterare:
070-777 26 09

Sök på webbplatsen