ELCKs hemsida har uppdaterats. Det kan vara värt ett besök:

Evangelical Lutheran Church in Kenya

"Jag kan inte längre gå till min kyrka, där jag firat gudstjänst sedan barndomen. Vad ska jag göra?" Det konstaterandet och den frågan har jag mött allt oftare. Varför kan inte många fira gudstjänst i de kyrkor där de döpts och konfirmerats och genom åren fått näring för sin tro. Svaret är att på många håll får Guds Helige Ande inte genom Guds ord och sakrament skapa och uppehålla den frälsande tron på Jesus Kristus. I församlingar där prästen har övergett Guds ord och blivit en falsk lärare ges ingen näring för tron och det kristna livet. Där är det nödvändigt för den andliga hälsan att lämna sin älskade helgedom.

Prästvigning och Provinskonvent

Lördagen den 4 oktober vigdes den sextonde prästkandidaten till präst i Kristi kyrka för tjänst inom Missionsprovinsen. I den Himmelska glädjens kapell vid Gratia Dei i Kristianstad vigdes Jakob Okkels av biskop Arne Olsson till Ordets tjänst.

Högtiden ägde rum i anslutning till Missionsprovinsens provinskonvent med sedvanliga förhandlingar. Johanneskoinonian var värd vid konventet som inleddes med att rektor Fredrik Sidenvall höll ett mycket tankeväckande och spännande föredrag om ”Tusen år i Svea rike”. Dagen före hade konsistoriet sammanträtt för prästexamen och godkänt Jakob Okkels för prästvigning.

Under de sista dagarna i september i år firas på många håll i Sverige ett känt femtioårsjubileum. Det var i september 1958 som kyrkomötet – närmast tvingat av regeringen – fattade beslutet att öppna prästämbetet för kvinnor.

Under ingen annan tid i Svenska kyrkans 1000-åriga historia har kyrkan i vårt land gått så tillbaka som under dessa femtio år! I majoriteten av församlingar har antalet gudstjänstbesökare gått ner så dramatiskt att ingen för femtio år sedan kunnat ana en sådan utveckling.

Evangelisk-lutherska kyrkans i Kenya 60-årsjubileum 25 juli 2008

Söndagen 25 juli 1948 vandrade Martin och Gunborg Lundström, missionärer utsända av Bibeltrogna Vänner, ner till Suneka marknadsplats i västra Kenya och predikade för första gången. Omkring tvåhundra personer lyssna­de. Detta räknar Evangelisk-lutherska kyrkan i Kenya som sin födelse. Missionsverket hade framgång. En självständig afrikansk kyrka växte sakta fram. Det första dopet ägde rum 1951, då 17 män döptes och en kvinna, döpt i ett annat samfund, konfirme­ra­des. En av dem som då döptes, James Otete, vigdes 1958 som kyrkans förste inhemske präst.

Den 20 maj hade biskop Arne Olsson inbjudit Missionsprovinsens prästkollegium till dess årliga möte i Göteborg. Mötet hade två huvudteman, dels vad Bibeln lär om skapelsen och dels Bibelns auktoritet.

Lördagen den 5 april höll Stödföreningen sitt årsmöte. Denna gång samlades vi i Församlingsfakultetens lokaler i Göteborg. Årsmötet inleddes med en andakt av biskop Lars Artman, som tog sin ut­gångspunkt i profeten Sakarjas bok: ”Ty vem vill förakta den ringa begynne­lsens dag?”.

Jesu uppståndelse betyder oerhört mycket. Först och främst är den Guds sigill på att Gud är försonad och har mottagit full betalning för alla våra synder. Hela vårt straff, som vi hade förtjänat, har Jesus utstått. Hans uppståndelse är Guds egen bekräftelse. Jesus uppståndelse betyder också, att han kan vara här, och är här. Den korsfäste lever och finns mitt ibland oss.

Per-Anders Grunnan skriver i tidningen Kyrka och Folk om anledningen till det sk kvinnoprästmotståndet.

Läs hela artikeln här.

 

Lördagen den 20 oktober 2007 vigdes fem kandidater till prästämbetet av Missionsprovinsens biskop Arne Olsson. Han assisterades av präster från Sverige, Finland och Danmark. Prästvigningen förrättades i Bjurslättsskolans aula på Hisingen.
    Tre av kandidaterna, Antti Lehrbäck, Esko Murto och Markus Pöyry, kommer från Finska Lutherstiftelsen. De två övriga är Bertil Andersson som vigdes för tjänst i Mongoliet, och Mattias Lindström som kommer att tjänstgöra i Kvillebäckens gudstjänstgemenskap i Göteborg.

 

Biskop Arne Olsson intervjuad i Kyrka och Folk
I tidningen Kyrka och Folk publiceras en intressant intervju av biskop Arne Olsson. Intervjun är gjord av pastor Gunnar Andersson, som är redaktionssekreterare.

Läs artikeln genom att klicka på nedanstående länk.

Kyrka och Folk

Tre biskopsvigningar av amerikanska präster har ägt rum i Kenya och Uganda. Det är i protest mot att Anglikanska kyrkan i USA utser och viger homosexuella biskopar och präster,  som de tre prästerna väljer att vigas och ställa sig under ett annat ledarskap. Läs artikeln  som publicerats i Dagen.

Med anledning av debatten om begravning av aborterade foster, som behandlades i ett avsnitt av "Existens", skrev biskop Göran Beijer ner några reflektioner. Kan man verkligen begrava något som tillskrivs så lite värde som ett mänskligt foster? Vad är det man egentligen indikerar genom att anordna begravningar?

Den 24:e februari 2007 hölls i Göteborg, årsmöte i Stödföreningen. Dagen inleddes med gudstjänst i S:t Andrews kyrka. Under sammanträdet redogjordes för verksamhet och ekonomi. Man behandlade och avslog en motion angående upplösandet av Stödföreningen. En ny styrelse valdes också. Avslutningsvis framfördes hälsningar från bl a Kenya, USA och Australien.

Det blåste en kylig vind i Stockholm, när vi kom till S:t Sigfrids kyrka på Lilje­holmen. Den kallas av några för E4-kyr­kan, för en bit söder om Essinge-öarna ser man toppen av tornet på småkyrkan precis intill E4:an. Men inne i kyrkan var det ljust och varmt. Medlemmar i S:t Stefanus koi­nonia, som brukar fira gudstjänst där, höll på att avsluta smyckningen av kyrkan inför prästvigningen. Det hördes körsång och orgelspel. Det ordnades för kyrkkaffe. Prästerna klädde sig i albor och biskoparna Arne och Göran i sina kåpor. Så småning­om fylldes bänkarna – främst med med­lem­mar ifrån koinoniorna S:t Stefanus, Alsike och S:t Eriks gudstjänstgemenskap.

Ett försök till förtydligande om Missionsprovinsens identitet

”Missionsprovinsen är en del av ”den enda, heliga, allmänneliga och apostoliska kyrkan”. Den är en fri provins av Guds kyrka och församling i Sverige, på den oförändrade evangelisk-lutherska bekännelsens grund. Den står i kontinuitet med den andliga tradition som förvaltats och vuxit fram inom Svenska kyrkan och betraktar sig som ett icke-territoriellt stift inom denna. Missionsprovinsen eftersträvar goda relationer med Bibel- och bekännelsetrogna ämbetsbärare, lekmän och församlingar inom Svenska kyrkans officiella struktur.” (Ur provinsordningen, kapitel 2, Identitet) I hela kyrkohistorien har olika strukturer eller ordningar vuxit fram inom kristenheten. Några har varit tillfälliga, andra långvariga. Om alla kan man säga att de i historisk belysning är provisoriska så som allt mänskligt är det. Svenska kyrkans organisatoriska struktur är principiellt ett provisorium. Så är också Missionsprovinsen såsom kyrkostruktur ett provisorium.

Svenska kyrkan är en rörelse för mänskliga rättigheter
Uttalande vid vårt besök i Sverige den 25 oktober - 3 november 2005

Det måste klargöras att jag, Biskop Walther Obare, Primas i den evangelisk-lutherska kyrkan i Kenya, tillsammans med pastor Halkano John Halakhe, generalsekreterare, och Mr John Michoro, kyrkans ekonom, är på besök här i Sverige med syftet att underteckna nya avtal med våra samarbetspartners i Skandinavien.

Dessa är

  • Evangelisk Luthersk Mission-Bibeltrogna Vänner;
  • Svenska Lutherska Evangelieföreningen;
  • Finska Lutherska Evangelieföreningen och
  • Norsk Luthersk Misjonssamband
Syftet med dessa nya avtal är att kartlägga vägen fram för arbetet och evangeliet i det tredje årtusendet.

Som en följd av vår relation till Missionsprovinsen, som mynnade ut i biskopsvigningen av Biskop Arne Olsson, kan vi inte låta bli att möta ledningen för Missionsprovinsen.

Vårt besök har emellertid sammanfallit med det svenska Kyrkomötets samling, där man slutligen har fattat beslut om kyrklig välsignelse av samkönade par, helt emot Guds ords (Bibeln) klara vittnesbörd. Svenska kyrkan, som genom en lång period ansågs vara en pelare för reformationens och bekännelsens position inom Lutherdomen, har nu - bortom allt rimligt tvivel - bevisat, att hon inte längre är en kyrka, utan en rörelse för mänskliga rättigheter i världen.

Vidare har Svenska kyrkan åsidosatt Kyrkans auktoritet (Bibeln) och istället vänt sig till mänskligt förnuft i demokratins namn m.m.Till den som röstade nej till välsignelse av samkönade par önskar jag att säga, att i människors ögon besegrades Ni, men inte i Guds ögon. Vem kan kämpa mot Gud och vinna? Gud kommer att segra för oss och för världen.

Trogna kristna inom Svenska kyrkan bör se Missionsprovinsen som ett av Guds redskap för att motverka detta avfall i kyrkan i Sverige.

Som en kyrka i Kenya är vi villiga att samarbeta med och stödja kyrkor och organisationer som håller sig till Guds ords auktoritet (Bibeln) och den lutherska kyrkans position.


Underskrivet den 29 oktober 2005
Biskop Walter Obare Omwanza, Primas i ELCK

Svenska kyrkans kyrkomöte har fattat ett drastiskt beslut om välsignelse av registrerade partnerskap. Missionsprovinsens biskop, Arne Olsson, har uttalat sig mot detta beslut. Biskop Obare från Kenya var samtidigt i Sverige. Han uttalade sig också med anledning av Svenska kyrkans nu allt tydligare inriktning.

Kyrkomötets beslut har väckt starka reaktioner inte bara i Sverige, utan också i utlandet, där kyrkoledare har uttryckt sin oro inför vidare ekumeniska samtal. Så har också ärkebiskoparna Pöder och Vanags i Estland och Lettland och biskop Sabutis i Litauen skrivit ett brev till Svenska kyrkans ärkebiskop, KG Hammar och ledarna för Lutherska Världsförbundet, Mark S Hanson och Ishmael Noko, till vilka de förklarar det bekymrande läge för frågan om enhet i kyrkan. De baltiska biskoparnas öppna brev finns att läsa här.

Vid en högtidlig vigningsgudstjänst den 7 januari 2006 i Göteborg vigde biskop Arne Olsson sex unga män till Ordets heliga ämbete.
23 präster från Sverige och Finland assisterade, när kallelsen till helig tjänst under handpåläggning bekräftades för David Appell, Jakob Appell, Andreas Johansson, Janne Koskela, Tobias Olsson och Samuel Petersson. Läs Arne Olssons prästvigningstal här!

Ca 450 hade kommit för att delta i vigningen och den åtföljande högmässan, där Gunnar Andersson och Jan-Ulrik Smetana, vilka vigdes i februari 2005, predikade. Utöver gäster och präster från Finland var också gäster från Danmark och Norge närvarande.

David Appell har av Evangelisk Luthersk Mission - Bibeltrogna Vänner anställts med placering i Skellefteå/Piteå-området.
Samuel Petersson och Jakob Appell har anställts av Lutherstiftelsen, Samuel för tjänst i Värmland och Jakob för tjänst i Göteborg.
Tobias Olsson och Andreas Johansson har anställts av Kyrkliga Förbundet för evangelisk luthersk tro, Tobias för tjänst i Uddevalla-området och Andreas för tjänst främst i Göteborgsområdet.
Janne Koskela kommer att tjänstgöra inom finska Lutherstiftelsen med placering i Uleåborg.

Som Kristi tjänare och som förvaltare av Guds hemligheter skall man alltså betrakta oss. Av en förvaltare krävs att han visar sig pålitlig.

Detta Guds ord får ni prästkandidater denna stund. Det är aposteln Paulus ord i 1 Kor.4:1-2. Det är också ord till oss alla som kommit för att delta i denna högtid. Ordet ger svar på frågan vad en präst är och hur vi ska se på en rätt präst.

Kära prästkandidater! Vi är framme vid den dag och den stund då ni ska vigas till det heliga prästämbetet. Det ämbete som är en följd av att Gud sände sin enfödde Son till världen. Det är en följd av att Herren har gett oss den heliga Skrift och de heliga Sakramenten.

Ni har på olika sätt tagit emot Herrens kallelse och svarat ja. Denna kallelse har prövats och befunnits äkta. Ni har fått utbildning i Guds ord och dess lära och ni har fått pastoral fostran in i era kommande uppgifter. Vi ska säga: Ni har fått en påbörjad utbildning och en påbörjad fostran. Vi präster får hålla på hela livet att fördjupa oss i Guds ord och i läran. Den Helige Ande måste få fortsätta att fostra oss ända fram till vår dödsdag. Men idag ska ni prästvigas med Guds ord, med bön och händers påläggning. Det är en stor och glädjefylld dag i era liv och i Kristi kyrkas liv.

Vad vigs ni till? Aposteln Paulus ger svaret: Till Kristi tjänare och till förvaltare av Guds hemligheter.  Med vigningen följer kravet att visa sig pålitlig.

I. Ni ska vara Kristi tjänare.

Kristus har sänt er och förordnat er att förkunna Guds ord. Det ska ni göra som hans tjänare. Det betyder att ni i allt ska följa Kristus. Tjänaren ska göra som hans Herre säger. Ni ska göra som Herren säger i sitt Ord.  När prästen förkunnar Guds ord är han Guds mun. Människor ska hämta lärdom ur era munnar. Men då går det inte att komma med människotankar. Den präst som predikar människoläror är inte Kristi ödmjuke tjänare. Han gör sig själv till herre och honom kan man inte lita på.

Det är ett högt ämbete ni i dag vigs till. Men glöm aldrig att ni är tjänare. Det är en stor nåd att Herren har tagit er i sin tjänst. De olika gåvor Herren har utrustat er med har han givit er för att ni just ska kunna vara hans tjänare. Därför ska ingen uppträda som herre som bara tänker på sin egen bekvämlighet. Ingen av er ska tro sig veta vad det är att vara präst om ni inte själva är lärjungar vid Guds ord. Ni ska vara ödmjuka och inte söka er egen ära utan Kristi ära. Det kan ni inte utan att själva gå vägen och utan vara lärjunge hos Jesus.

I allt och alltid ska en präst vara Kristi tjänare. Aposteln Paulus skriver i 2 Kor.6 att han och hans medarbetare inte vill väcka anstöt för att den tjänst de hade inte skulle smutskastas. Och så fortsätter han: Nej, under alla förhållanden vill vi visa att vi är Guds tjänare, med stor uthållighet, under lidanden, nöd och ångest, under hugg och slag, under fångenskap och upplopp, under arbete, nattvak och svält, i renhet och insikt, i tålamod och godhet, i den Helige Ande, med uppriktig kärlek, med sanningens ord och Guds kraft, med rättfärdighetens vapen i både höger och vänster hand, under ära och vanära, med dåligt rykte och gott rykte. Man kallar oss villolärare men vi talar sanning.

Detta får man vara beredd på som Kristi tjänare. Tjänaren är inte förmer än sin Herre. Men det är oändligt stort att hur man än blir mottagen och behandlad ha fått förtroendet att vara Kristi tjänare.

Som Kristi tjänare ska vi som är samlade här i dag alltså anse dessa som i dag vigs till präster i Kristi kyrka. De behöver mycken kärlek och mycken förbön inför den framtid som väntar dem.

II. Ni ska vara förvaltare av Guds hemligheter.

Jesus säger (Luk.8:10) Ni har fått nåden att förstå Guds rikes hemligheter, men de andra får dem i liknelser, för att de skall se och ändå inte förstå. Aposteln Paulus skriver: Vi känner, som Skriften säger, vad ögat inte har sett och örat inte hört och människohjärtat inte kunnat ana, vad Gud har berett åt dem som älskar honom. Ty för oss har Gud uppenbarat det genom sin Ande.   (1 Kor.2:9-10).

Guds hemligheter hade genom tider och släktled varit fördold. Jesus uppenbarade, avslöjade Guds hemligheter. Han avslöjade dem i första hand för sina apostlar. Aposten Paulus skriver i brevet till Efesus att när de kristna läser vad han skrivit kan ni förstå vilken insikt jag har i Kristi hemlighet.

Guds hemligheter är avsedda att uppenbaras. Aposteln talar också om hur den hemlighet skall förvaltas, som från evighet har varit dold i Gud, alltings Skapare.

Den från evighet fördolda hemligheten är Kristus och evangeliet om hans frälsning.

Hur ska denna hemlighet förvaltas?

Genom Guds ords rena och klara förkunnelse och genom ett rätt förvaltande av sakramenten.  När en människa hör Guds ord  under bön om hjälp då uppenbarar den helige Ande förr eller senare den hemlighet som är syndernas förlåtelse. Hon får nåden att bli förd till Kristi kors och får ta emot liv och salighet.

För oss förkunnare ska det stora bekymret  vara  att  enkelt och klart  förkunna Guds ord så som det är oss givet i Bibeln med dess lag och evangelium. Genom förkunnelsen kan den Helige Ande uppenbara Kristus för varje människa som inte drar sig undan när Herren vill nå henne. Den som hör Guds ord med bön och i avsikt att få hjälp till tro får hjälp att finna hemligheten.

Att finna hemligheten är att finna den dyrbara skatten, den dyrbara pärlan. Hos den som finner förändras allt när det gäller förhållandet till Gud och till medmänniskorna. Den för Kristus likgiltige blir en ivrig Jesu lärjunge. Den som föraktat predikan och Guds ord blir mån om att få höra och läsa Ordet om syndares Frälsare. Den ogudaktige blir rättfärdig.

Det är något oerhört stort och saligt att få förvalta Guds hemligheter. Att få förkunna både det som är Guds främmande verk och Hans egentliga verk.

Guds främmande verk är Hans fordran på oss människor, hans heliga lag, som ingen enda kommer undan. Det är frågan om en förkunnelse som avslöjar människans hemlighet: att hon bär på ett fördärvat hjärta. Att hon aldrig i egen kraft kan bli frälst och få det eviga livet.

Att få förkunna Guds egentliga verk är att få förkunna Guds innersta vilja: Att frälsa oss människor undan Djävulen, synden och den eviga döden. Och frälsa oss in i livet med Kristus, in i det liv som är  helt och fullständigt omslutet av Kristi försoning. Det är livet, inte bara med Kristus utan i Kristus. Det är livet, där vi får leva glada i Herren.

Må vi tacka och lova Herren för att Jesus Kristus uppenbarat Guds hemligheter. Må vi tacka och lova Herren för att Han sett till att det alltid funnits förvaltare av dessa hemligheter, så att också vi fått blicka in i dem, fått ta emot och leva i den uppenbarade hemligheten, Kristus.

Nu får ni träda in i denna skara av förvaltare av Guds hemligheter. Det är ansvarsfullt. Men låt oss inte glömma vilken glädje det är. Att få förkunna det Ord som ger syndernas förlåtelse och därmed liv och salighet. Ja, evig salighet.

Som förvaltare av Guds hemligheter ska vi anse dessa sex män, som i dag ges detta uppdrag av Herren. De behöver mycken kärlek och mycken förbön, så att de förvaltar både Guds främmande verk, Lagen, och Hans egentliga verk, Evangelium. Och så att den Helige Ande genom dem får föra många in i Kristi rättfärdighets underbara glädje.

III. Av en förvaltare krävs att han visar sig pålitlig.

Kommer Herren att kunna lita på er,
Samuel, Tobias, Andreas, David, Janne, Jakob?

Jag vet att det nu är er högsta vilja att kunna vara Kristi tjänare i ödmjukhet och sådana förvaltare av Guds hemligheter som Herren kan lita på.  Jag vet att det är er brinnande bön att kunna vara det.

Fortsätt med de bönerna. Vi lever i en tid som inte har mycket till övers för det verkligt ödmjuka tjänandet. Vi får höra att människan ska förverkliga sig själv. Hon ska lyssna till sig själv, till sina innersta tankar. Det kan ligga vishet i detta. Men det katastrofala är att man samtidigt menar sig inte behöva Bibeln. Man sekulariserar Guds ord och gör det till människoord. Och då finns det inget andligt gott att hämta i sig själv.

Det är lätt att påverkas av tidsandan. Man smittas långsamt, så att man inte till en början märker det. Och när det har gått för långt, inser man inte hur det blivit. Därför ska ni fortsätta att bedja om nåden att vara trogna Herren och Hans Ord.  Och om den heliga insikt, som gör att samvetet med ens reagerar, när man ger efter och lämnar Guds ord.

En förvaltare arbetar på sin herres order. Så är det med prästen. Gud är uppdragsgivaren. Prästen ska hålla sig till Guds ord. Han ska lyssna till människorna på så sätt att han förstår hur de tänker. Han ska, så långt det är möjligt, vara medveten om hur de lever. Men han ska inte påverkas av falska människotankar. Han ska dagligen påverkas av Guds tankar i sin läsning och i sina studier av Guds ord.

Att vara en pålitlig förvaltare innebär att vara en bekännare. Prästen ska hela livet fördjupa sig i den heliga och sunda läran. Här har prästen mycket att lära av de fäder, som varit trogna förvaltare av Guds ord. I ord och handling ska prästen visa sig pålitlig. Detta för att människor ska få den rätta vägledningen till himmelen.

Kära vänner! Det är för att människor ska finna den sanna tron på Kristus och så kunna vara med på vägen hem till Gud som ni ska vigas till Kristi tjänare och förvaltare av Guds hemligheter. När ni är trogna i att tjäna och förvalta då ser Herren själv till att ni blir goda herdar för Guds församling.

Det är bara en sak till jag ska säga. Det kommer dagar, då ni misslyckas. Dagar och stunder då ni sviker Herren. Då ni inte vågar säga hela sanningen. Tillfällen då ni försummar att på rätt sätt visa på Golgata kors.

Kom då ihåg att Jesus också är er Frälsare. Kom ihåg att Han också är er Herde. Kom ihåg hans löfte: Den som kommer till mig skall jag aldrig någonsin avvisa. Det löftet gäller också dem som Han har utvalt och kallat till att vara herdar i Hans kyrka.

I Himmelen behöver inte Guds ord förkunnas. Där ska vi fatta den djupa innebörden i att Kristus är Ordet. Där tjänar Kristus själv vid den stora Nattvarden. I himmeln är allt slutgiltigt  fullbordat. Herren säger i Uppenbarelseboken (10:7):

I de dagarna när den sjunde ängelns röst hörs och han blåser i sin basun, då är Guds hemlighet fullbordad, så som han har förkunnat i det glädjebudskap han gett sina tjänare profeterna.

Då är det bara ett som håller - också för oss präster: Kristi fullkomliga rättfärdighet. Den som uppenbarades för oss i Guds ord och i hans kyrka, och som vi fick nåden att förkunna.

Ära vare Fadern och Sonen och den Helige Ande
såsom det var av begynnelsen, nu är och skall vara
från evighet till evighet.

Amen.

Till
Domkapitlet i Stockholm

Re: Biskopsvigning i Missionsprovinsen, Dnr 06/D59/3515

I skrivelse måndagen 24 april 2006 konstaterar Domkapitlet att jag dagen innan vigts till biskop för Missionsprovinsen i Sverige. I ett brev som avsändes på söndagskvällen meddelade jag Domkapitlet att så skett, men till detta hänvisas inte i skrivelsen. Denna är uppenbarligen upprättad dessförinnan, men hur saken kommit till Domkaptlets kännedom anges inte. Som tilltalad hade jag gärna velat få veta vilka vittnen Domkapitlet åberopar.

Domkapitlet anmodar nu mig att inkomma med förklaringar som rör bakgrunden till biskopsvigningen. Jag hade tänkt att brevet, där jag noterar att jag är medveten om vad gällande rättsläge i Svenska kyrkan kommer att medföra, skulle räcka. I ljuset av händelser under veckan efter vigningen skall jag dock utnyttja den möjlighet Domkapitlet har givit mig.

Anledningen till att Missionsprovinsen har blivit uppbyggd och även valt och låtit viga biskopar är att Svenska kyrkans ordinarie biskopar inte längre fullföljer sin tjänst i enlighet med vad de vid sin vigning har lovat. Guds hjord behöver herdar, men får det inte längre inom den officiella organisationen. Vår kyrkas bekännelseskrifter anger tydligt att om biskoparna “vägrar meddela vigning, behåller församlingarna sin rätt därtill”.

Vid sin vigning lovar biskopen att “främja enheten i Kristus”. När biskoparna 1993 beslutade att inte längre prästviga män som höll fast vid den hållning till kyrkans vigningstjänst som “alltid, överallt och av alla” hävdats, frånträdde de denna uppgift.

Beslutet fattades sedan en samtalsgrupp, i vilken jag deltog, hade lagt fram rapporten “Kyrka, ämbete, enhet”. I denna noterades att enighet förelåg om att inom kyrkan skall “gestalta enhet i försonad mångfald”.

Men biskoparna beslutade trots detta att endast en ordning skulle vara gällande inom Svenska kyrkan. Detta skedde i medvetenhet om att frågan om kvinnor som präster är en inom kristenheten omstridd fråga. Beslutet att vägra att viga prästkandidater som har den allmänkyrkliga hållningen är därför ekumeniskt förödande, och biskoparna upphörde att fullfölja sin uppgift att främja enheten i Kristus, vare sig i det världskyrkliga perspektivet eller i det inomkyrkliga.

Detta har varit en av anledningarna till att Missionsprovinsen valt och låtit viga biskopar. De delar av kyrkans folk som lämnats utan herdar har rätt att få sådana. Missionsprovinsen har sett det som en plikt att göra vad Svenska kyrkan underlåtit.

När vi inte kunnat finna annat än att Gud har kallat vissa män att vara präster, men dessa vägrats vigning, har vi format en ordning, med biskopar, så att de kan vigas. Vi har inte velat att svensk kristenhet i Svenska kyrkans tradition skulle befinnas kämpa mot Gud själv.

Till detta har under veckan efter vigningen lagts ytterligare en omständighet. Biskopen skall, enligt ett annat av sina löften, utöva sin tjänst så att “Gud blir ärad och kyrkan uppbyggd”. Stockholms biskop har tvärtom med alla medel verkat för att en utställning som smädar Guds Son skulle komma till stånd. De reaktioner detta har föranlett, så starka att domprosten funnit det nödvändigt att lämna sin tjänst, visar att utställningen inte skulle komma att medverka till att kyrkan blir uppbyggd. Nu kommer utställningen uppenbarligen inte till stånd, i varje fall inte med stöd från kyrkan, men skadan är redan skedd.

Biskopens agerande har inte varit förenligt med uppgiften att “vårda och leda Guds folk på jorden”.

Mer skulle finnas att säga om biskoparnas bristande tillsyn över att Guds ord blir rent förkunnat och sakramenten rätt utdelade. Men det anförda kan räcka som förklaring till varför Missionsprovinsen har funnit det nödvändigt att välja och låta viga biskopar. Biskopen i Stockholm fullgör inte, liksom ej heller de övriga biskoparna, det apostoliska ämbetet, annat än i legalt avseende. Många har insett detta och har därför lämnat Svenska kyrkan. När jag nu har vigts till biskop finns det emellertid åter en biskop i klart svenskkyrklig tradition i denna del av vårt land.

Som jag meddelat i mitt brev, inser jag att vigningen kommer att medföra att jag befrias från mina prästlöften. Jag får i stället inrikta mig på att uppfylla dem som jag vid min vigning till biskop avgivit inför inte endast Arne Olsson utan också inför Lars Artman, biträdande biskop i Missionsprovinsen, och Walter Obare och Tomas Asiago, båda biskopar i Kenyas evangelisk-lutherska kyrka, i närvaro av Paul Hewett, biskop i det anglikanska Diocese of the Holy Cross i USA samt inför en icke obetydlig del av kyrkans folk, de flesta medlemmar i Svenska kyrkan, vilka vid vigningen betygade att de ville mottaga mig som sin biskop och bedja för mig.

Stockholm 9 maj 2006

+Göran Beijer

Vårt Kansli

Kansliet: 031-51 42 47
(bäst dagtid ti-fr)
Jakob Okkels: 076-236 52 24
Pg 11 36 63-9
Swish 123 445 32 21
Mer info på kontaktsidan

Kontaktpersoner

Bengt Ådahl, biskop:
070-876 06 40

Sök på webbplatsen