Prästvigning den 7 januari 2006

Vid en högtidlig vigningsgudstjänst den 7 januari 2006 i Göteborg vigde biskop Arne Olsson sex unga män till Ordets heliga ämbete.
23 präster från Sverige och Finland assisterade, när kallelsen till helig tjänst under handpåläggning bekräftades för David Appell, Jakob Appell, Andreas Johansson, Janne Koskela, Tobias Olsson och Samuel Petersson. Läs Arne Olssons prästvigningstal här!

Ca 450 hade kommit för att delta i vigningen och den åtföljande högmässan, där Gunnar Andersson och Jan-Ulrik Smetana, vilka vigdes i februari 2005, predikade. Utöver gäster och präster från Finland var också gäster från Danmark och Norge närvarande.

David Appell har av Evangelisk Luthersk Mission - Bibeltrogna Vänner anställts med placering i Skellefteå/Piteå-området.
Samuel Petersson och Jakob Appell har anställts av Lutherstiftelsen, Samuel för tjänst i Värmland och Jakob för tjänst i Göteborg.
Tobias Olsson och Andreas Johansson har anställts av Kyrkliga Förbundet för evangelisk luthersk tro, Tobias för tjänst i Uddevalla-området och Andreas för tjänst främst i Göteborgsområdet.
Janne Koskela kommer att tjänstgöra inom finska Lutherstiftelsen med placering i Uleåborg.

Prästvigningstal i Gbg.

Som Kristi tjänare och som förvaltare av Guds hemligheter skall man alltså betrakta oss. Av en förvaltare krävs att han visar sig pålitlig.

Detta Guds ord får ni prästkandidater denna stund. Det är aposteln Paulus ord i 1 Kor.4:1-2. Det är också ord till oss alla som kommit för att delta i denna högtid. Ordet ger svar på frågan vad en präst är och hur vi ska se på en rätt präst.

Kära prästkandidater! Vi är framme vid den dag och den stund då ni ska vigas till det heliga prästämbetet. Det ämbete som är en följd av att Gud sände sin enfödde Son till världen. Det är en följd av att Herren har gett oss den heliga Skrift och de heliga Sakramenten.

Ni har på olika sätt tagit emot Herrens kallelse och svarat ja. Denna kallelse har prövats och befunnits äkta. Ni har fått utbildning i Guds ord och dess lära och ni har fått pastoral fostran in i era kommande uppgifter. Vi ska säga: Ni har fått en påbörjad utbildning och en påbörjad fostran. Vi präster får hålla på hela livet att fördjupa oss i Guds ord och i läran. Den Helige Ande måste få fortsätta att fostra oss ända fram till vår dödsdag. Men idag ska ni prästvigas med Guds ord, med bön och händers påläggning. Det är en stor och glädjefylld dag i era liv och i Kristi kyrkas liv.

Vad vigs ni till? Aposteln Paulus ger svaret: Till Kristi tjänare och till förvaltare av Guds hemligheter.  Med vigningen följer kravet att visa sig pålitlig.

I. Ni ska vara Kristi tjänare.

Kristus har sänt er och förordnat er att förkunna Guds ord. Det ska ni göra som hans tjänare. Det betyder att ni i allt ska följa Kristus. Tjänaren ska göra som hans Herre säger. Ni ska göra som Herren säger i sitt Ord.  När prästen förkunnar Guds ord är han Guds mun. Människor ska hämta lärdom ur era munnar. Men då går det inte att komma med människotankar. Den präst som predikar människoläror är inte Kristi ödmjuke tjänare. Han gör sig själv till herre och honom kan man inte lita på.

Det är ett högt ämbete ni i dag vigs till. Men glöm aldrig att ni är tjänare. Det är en stor nåd att Herren har tagit er i sin tjänst. De olika gåvor Herren har utrustat er med har han givit er för att ni just ska kunna vara hans tjänare. Därför ska ingen uppträda som herre som bara tänker på sin egen bekvämlighet. Ingen av er ska tro sig veta vad det är att vara präst om ni inte själva är lärjungar vid Guds ord. Ni ska vara ödmjuka och inte söka er egen ära utan Kristi ära. Det kan ni inte utan att själva gå vägen och utan vara lärjunge hos Jesus.

I allt och alltid ska en präst vara Kristi tjänare. Aposteln Paulus skriver i 2 Kor.6 att han och hans medarbetare inte vill väcka anstöt för att den tjänst de hade inte skulle smutskastas. Och så fortsätter han: Nej, under alla förhållanden vill vi visa att vi är Guds tjänare, med stor uthållighet, under lidanden, nöd och ångest, under hugg och slag, under fångenskap och upplopp, under arbete, nattvak och svält, i renhet och insikt, i tålamod och godhet, i den Helige Ande, med uppriktig kärlek, med sanningens ord och Guds kraft, med rättfärdighetens vapen i både höger och vänster hand, under ära och vanära, med dåligt rykte och gott rykte. Man kallar oss villolärare men vi talar sanning.

Detta får man vara beredd på som Kristi tjänare. Tjänaren är inte förmer än sin Herre. Men det är oändligt stort att hur man än blir mottagen och behandlad ha fått förtroendet att vara Kristi tjänare.

Som Kristi tjänare ska vi som är samlade här i dag alltså anse dessa som i dag vigs till präster i Kristi kyrka. De behöver mycken kärlek och mycken förbön inför den framtid som väntar dem.

II. Ni ska vara förvaltare av Guds hemligheter.

Jesus säger (Luk.8:10) Ni har fått nåden att förstå Guds rikes hemligheter, men de andra får dem i liknelser, för att de skall se och ändå inte förstå. Aposteln Paulus skriver: Vi känner, som Skriften säger, vad ögat inte har sett och örat inte hört och människohjärtat inte kunnat ana, vad Gud har berett åt dem som älskar honom. Ty för oss har Gud uppenbarat det genom sin Ande.   (1 Kor.2:9-10).

Guds hemligheter hade genom tider och släktled varit fördold. Jesus uppenbarade, avslöjade Guds hemligheter. Han avslöjade dem i första hand för sina apostlar. Aposten Paulus skriver i brevet till Efesus att när de kristna läser vad han skrivit kan ni förstå vilken insikt jag har i Kristi hemlighet.

Guds hemligheter är avsedda att uppenbaras. Aposteln talar också om hur den hemlighet skall förvaltas, som från evighet har varit dold i Gud, alltings Skapare.

Den från evighet fördolda hemligheten är Kristus och evangeliet om hans frälsning.

Hur ska denna hemlighet förvaltas?

Genom Guds ords rena och klara förkunnelse och genom ett rätt förvaltande av sakramenten.  När en människa hör Guds ord  under bön om hjälp då uppenbarar den helige Ande förr eller senare den hemlighet som är syndernas förlåtelse. Hon får nåden att bli förd till Kristi kors och får ta emot liv och salighet.

För oss förkunnare ska det stora bekymret  vara  att  enkelt och klart  förkunna Guds ord så som det är oss givet i Bibeln med dess lag och evangelium. Genom förkunnelsen kan den Helige Ande uppenbara Kristus för varje människa som inte drar sig undan när Herren vill nå henne. Den som hör Guds ord med bön och i avsikt att få hjälp till tro får hjälp att finna hemligheten.

Att finna hemligheten är att finna den dyrbara skatten, den dyrbara pärlan. Hos den som finner förändras allt när det gäller förhållandet till Gud och till medmänniskorna. Den för Kristus likgiltige blir en ivrig Jesu lärjunge. Den som föraktat predikan och Guds ord blir mån om att få höra och läsa Ordet om syndares Frälsare. Den ogudaktige blir rättfärdig.

Det är något oerhört stort och saligt att få förvalta Guds hemligheter. Att få förkunna både det som är Guds främmande verk och Hans egentliga verk.

Guds främmande verk är Hans fordran på oss människor, hans heliga lag, som ingen enda kommer undan. Det är frågan om en förkunnelse som avslöjar människans hemlighet: att hon bär på ett fördärvat hjärta. Att hon aldrig i egen kraft kan bli frälst och få det eviga livet.

Att få förkunna Guds egentliga verk är att få förkunna Guds innersta vilja: Att frälsa oss människor undan Djävulen, synden och den eviga döden. Och frälsa oss in i livet med Kristus, in i det liv som är  helt och fullständigt omslutet av Kristi försoning. Det är livet, inte bara med Kristus utan i Kristus. Det är livet, där vi får leva glada i Herren.

Må vi tacka och lova Herren för att Jesus Kristus uppenbarat Guds hemligheter. Må vi tacka och lova Herren för att Han sett till att det alltid funnits förvaltare av dessa hemligheter, så att också vi fått blicka in i dem, fått ta emot och leva i den uppenbarade hemligheten, Kristus.

Nu får ni träda in i denna skara av förvaltare av Guds hemligheter. Det är ansvarsfullt. Men låt oss inte glömma vilken glädje det är. Att få förkunna det Ord som ger syndernas förlåtelse och därmed liv och salighet. Ja, evig salighet.

Som förvaltare av Guds hemligheter ska vi anse dessa sex män, som i dag ges detta uppdrag av Herren. De behöver mycken kärlek och mycken förbön, så att de förvaltar både Guds främmande verk, Lagen, och Hans egentliga verk, Evangelium. Och så att den Helige Ande genom dem får föra många in i Kristi rättfärdighets underbara glädje.

III. Av en förvaltare krävs att han visar sig pålitlig.

Kommer Herren att kunna lita på er,
Samuel, Tobias, Andreas, David, Janne, Jakob?

Jag vet att det nu är er högsta vilja att kunna vara Kristi tjänare i ödmjukhet och sådana förvaltare av Guds hemligheter som Herren kan lita på.  Jag vet att det är er brinnande bön att kunna vara det.

Fortsätt med de bönerna. Vi lever i en tid som inte har mycket till övers för det verkligt ödmjuka tjänandet. Vi får höra att människan ska förverkliga sig själv. Hon ska lyssna till sig själv, till sina innersta tankar. Det kan ligga vishet i detta. Men det katastrofala är att man samtidigt menar sig inte behöva Bibeln. Man sekulariserar Guds ord och gör det till människoord. Och då finns det inget andligt gott att hämta i sig själv.

Det är lätt att påverkas av tidsandan. Man smittas långsamt, så att man inte till en början märker det. Och när det har gått för långt, inser man inte hur det blivit. Därför ska ni fortsätta att bedja om nåden att vara trogna Herren och Hans Ord.  Och om den heliga insikt, som gör att samvetet med ens reagerar, när man ger efter och lämnar Guds ord.

En förvaltare arbetar på sin herres order. Så är det med prästen. Gud är uppdragsgivaren. Prästen ska hålla sig till Guds ord. Han ska lyssna till människorna på så sätt att han förstår hur de tänker. Han ska, så långt det är möjligt, vara medveten om hur de lever. Men han ska inte påverkas av falska människotankar. Han ska dagligen påverkas av Guds tankar i sin läsning och i sina studier av Guds ord.

Att vara en pålitlig förvaltare innebär att vara en bekännare. Prästen ska hela livet fördjupa sig i den heliga och sunda läran. Här har prästen mycket att lära av de fäder, som varit trogna förvaltare av Guds ord. I ord och handling ska prästen visa sig pålitlig. Detta för att människor ska få den rätta vägledningen till himmelen.

Kära vänner! Det är för att människor ska finna den sanna tron på Kristus och så kunna vara med på vägen hem till Gud som ni ska vigas till Kristi tjänare och förvaltare av Guds hemligheter. När ni är trogna i att tjäna och förvalta då ser Herren själv till att ni blir goda herdar för Guds församling.

Det är bara en sak till jag ska säga. Det kommer dagar, då ni misslyckas. Dagar och stunder då ni sviker Herren. Då ni inte vågar säga hela sanningen. Tillfällen då ni försummar att på rätt sätt visa på Golgata kors.

Kom då ihåg att Jesus också är er Frälsare. Kom ihåg att Han också är er Herde. Kom ihåg hans löfte: Den som kommer till mig skall jag aldrig någonsin avvisa. Det löftet gäller också dem som Han har utvalt och kallat till att vara herdar i Hans kyrka.

I Himmelen behöver inte Guds ord förkunnas. Där ska vi fatta den djupa innebörden i att Kristus är Ordet. Där tjänar Kristus själv vid den stora Nattvarden. I himmeln är allt slutgiltigt  fullbordat. Herren säger i Uppenbarelseboken (10:7):

I de dagarna när den sjunde ängelns röst hörs och han blåser i sin basun, då är Guds hemlighet fullbordad, så som han har förkunnat i det glädjebudskap han gett sina tjänare profeterna.

Då är det bara ett som håller - också för oss präster: Kristi fullkomliga rättfärdighet. Den som uppenbarades för oss i Guds ord och i hans kyrka, och som vi fick nåden att förkunna.

Ära vare Fadern och Sonen och den Helige Ande
såsom det var av begynnelsen, nu är och skall vara
från evighet till evighet.

Amen.

Svar till domkapitlet i Sthlm

Till
Domkapitlet i Stockholm

Re: Biskopsvigning i Missionsprovinsen, Dnr 06/D59/3515

I skrivelse måndagen 24 april 2006 konstaterar Domkapitlet att jag dagen innan vigts till biskop för Missionsprovinsen i Sverige. I ett brev som avsändes på söndagskvällen meddelade jag Domkapitlet att så skett, men till detta hänvisas inte i skrivelsen. Denna är uppenbarligen upprättad dessförinnan, men hur saken kommit till Domkaptlets kännedom anges inte. Som tilltalad hade jag gärna velat få veta vilka vittnen Domkapitlet åberopar.

Domkapitlet anmodar nu mig att inkomma med förklaringar som rör bakgrunden till biskopsvigningen. Jag hade tänkt att brevet, där jag noterar att jag är medveten om vad gällande rättsläge i Svenska kyrkan kommer att medföra, skulle räcka. I ljuset av händelser under veckan efter vigningen skall jag dock utnyttja den möjlighet Domkapitlet har givit mig.

Anledningen till att Missionsprovinsen har blivit uppbyggd och även valt och låtit viga biskopar är att Svenska kyrkans ordinarie biskopar inte längre fullföljer sin tjänst i enlighet med vad de vid sin vigning har lovat. Guds hjord behöver herdar, men får det inte längre inom den officiella organisationen. Vår kyrkas bekännelseskrifter anger tydligt att om biskoparna “vägrar meddela vigning, behåller församlingarna sin rätt därtill”.

Vid sin vigning lovar biskopen att “främja enheten i Kristus”. När biskoparna 1993 beslutade att inte längre prästviga män som höll fast vid den hållning till kyrkans vigningstjänst som “alltid, överallt och av alla” hävdats, frånträdde de denna uppgift.

Beslutet fattades sedan en samtalsgrupp, i vilken jag deltog, hade lagt fram rapporten “Kyrka, ämbete, enhet”. I denna noterades att enighet förelåg om att inom kyrkan skall “gestalta enhet i försonad mångfald”.

Men biskoparna beslutade trots detta att endast en ordning skulle vara gällande inom Svenska kyrkan. Detta skedde i medvetenhet om att frågan om kvinnor som präster är en inom kristenheten omstridd fråga. Beslutet att vägra att viga prästkandidater som har den allmänkyrkliga hållningen är därför ekumeniskt förödande, och biskoparna upphörde att fullfölja sin uppgift att främja enheten i Kristus, vare sig i det världskyrkliga perspektivet eller i det inomkyrkliga.

Detta har varit en av anledningarna till att Missionsprovinsen valt och låtit viga biskopar. De delar av kyrkans folk som lämnats utan herdar har rätt att få sådana. Missionsprovinsen har sett det som en plikt att göra vad Svenska kyrkan underlåtit.

När vi inte kunnat finna annat än att Gud har kallat vissa män att vara präster, men dessa vägrats vigning, har vi format en ordning, med biskopar, så att de kan vigas. Vi har inte velat att svensk kristenhet i Svenska kyrkans tradition skulle befinnas kämpa mot Gud själv.

Till detta har under veckan efter vigningen lagts ytterligare en omständighet. Biskopen skall, enligt ett annat av sina löften, utöva sin tjänst så att “Gud blir ärad och kyrkan uppbyggd”. Stockholms biskop har tvärtom med alla medel verkat för att en utställning som smädar Guds Son skulle komma till stånd. De reaktioner detta har föranlett, så starka att domprosten funnit det nödvändigt att lämna sin tjänst, visar att utställningen inte skulle komma att medverka till att kyrkan blir uppbyggd. Nu kommer utställningen uppenbarligen inte till stånd, i varje fall inte med stöd från kyrkan, men skadan är redan skedd.

Biskopens agerande har inte varit förenligt med uppgiften att “vårda och leda Guds folk på jorden”.

Mer skulle finnas att säga om biskoparnas bristande tillsyn över att Guds ord blir rent förkunnat och sakramenten rätt utdelade. Men det anförda kan räcka som förklaring till varför Missionsprovinsen har funnit det nödvändigt att välja och låta viga biskopar. Biskopen i Stockholm fullgör inte, liksom ej heller de övriga biskoparna, det apostoliska ämbetet, annat än i legalt avseende. Många har insett detta och har därför lämnat Svenska kyrkan. När jag nu har vigts till biskop finns det emellertid åter en biskop i klart svenskkyrklig tradition i denna del av vårt land.

Som jag meddelat i mitt brev, inser jag att vigningen kommer att medföra att jag befrias från mina prästlöften. Jag får i stället inrikta mig på att uppfylla dem som jag vid min vigning till biskop avgivit inför inte endast Arne Olsson utan också inför Lars Artman, biträdande biskop i Missionsprovinsen, och Walter Obare och Tomas Asiago, båda biskopar i Kenyas evangelisk-lutherska kyrka, i närvaro av Paul Hewett, biskop i det anglikanska Diocese of the Holy Cross i USA samt inför en icke obetydlig del av kyrkans folk, de flesta medlemmar i Svenska kyrkan, vilka vid vigningen betygade att de ville mottaga mig som sin biskop och bedja för mig.

Stockholm 9 maj 2006

+Göran Beijer

Vigningstal vid G. Beijers vigning

Vigningstal
med beredelseord
vid Göran Beijers biskopsvigning
i Stockholm
den 23 april 2006
Biskop Arne Olsson

I Faderns och Sonens och den helige Andes namn.

Då kom Jesus och stod mitt ibland dem och sade: ”Frid vare med er.” När han hade sagt detta visade han dem sina händer och sin sida. Och lärjungarna blev glada när de såg Herren. Jesus sade än en gång till dem: ”Frid vare med er.  Som Fadern har sänt mig sänder jag er.”   Joh.20:19b-21.

Den uppståndne Herren kom till de rädda lärjungarna på kvällen den första veckodagen, samma dag som Jesus hade uppstått från de döda. Lärjungarna hade låst in sig av rädsla för människor. De hade sett hur det hade gått med Jesus. Men så stod Jesus mitt ibland dem. Han visade dem sina händer och sin sida. De blev glada när de såg att det var Herren.

Jesus hade utvalt och sänt sina apostlar tidigare. Nu sker en slutlig bekräftelse och sändning av dem. Men sändandet började med att Fadern sände Sonen, Jesus. Det var en sändning med ett tydligt uppdrag. Gud blev människa i Jesus Kristus. Hade inte Jesus blivit sänd av Fadern, hade vi aldrig lärt känna Fadern. Jesus gjorde ingenting av sig själv. Det han sett Fadern göra, gjorde han. Jesu lära var Faderns lära. Jesus var ett med denna lära. Ty han och Fadern är ett. Fadern var i Sonen. Den som sett Jesus har sett Fadern.

Att Fadern sände Sonen har sin grund i Guds kärlek. Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son. I uppdraget som Fadern gett Jesus att utföra låg framförallt uppdraget att utföra det stora försoningsverket. Det som slutade med Jesu ord: Det är fullbordat. Fadern bekräftade att det Jesus gjort var tillräckligt och fullkomligt genom att uppväcka honom från de döda. Det var verkligen fullbordat för människornas frälsning.

Jesus sände apostlarna. Som Fadern har sänt mig sänder jag er. Apostlaämbetet var inrättat i Kristi kyrka. Det är inrättat på den enda säkra grunden: Jesu försoningsdöd och hans ärorika uppståndelse från de döda. Jesus kunde nu hälsa sina apostlar: Frid vare med er. Kristi frid är ett utflöde av Kristi gärning på korset och i uppståndelsen. Nu kunde de få leva i det tillstånd som aposteln Paulus beskriver i Rom.5:1: Då vi nu har förklarats rättfärdiga av tro, har vi frid med Gud genom vår Herre Jesus Kristus. 

Kristus var och är Guds gåva till människorna. Apostlarna är också Guds gåva till oss. Kristi verk är grunden för Kristi kyrka. Men apostlarna har en avgörande betydelse. Jesus är hörnstenen, den sten som håller ihop en byggnad, apostlarna kallas i det sammanhanget för grundvalen.  Jesus ger apostlarna fullmakt att tala och handla på hans vägnar. Den som hör er, han hör mig.

I Jesu sändande av apostlarna ger han dem anvisning om en viktig sak. De ska vittna. Enligt Lukas 24  hade Jesus öppnat deras sinnen så att de kunde förstå Skrifterna, alltså Guds ord. Sedan säger han: Det står skrivet att Messias skall lida och på tredje dagen uppstå från de döda, och att omvändelse och syndernas förlåtelse skall predikas i hans namn för alla folk, med början i Jerusalem. Och så tillägger Jesus: Ni är själva vittnen om detta.

Vad skulle de vittna om? Det som de sett med sina egna ögon.  Att det som var förutsagt om Jesus i Gamla Testamentet nu hade gått i uppfyllelse. De skulle vittna om att Jesus dog för våra synder, att han blev begravd, att han uppstod från de döda. Att allt skedde såsom det var sagt. Till detta hörde att förkunna omvändelse och syndernas förlåtelse i Jesu namn.  Jesus är ett med Fadern. Han är också ett med Guds ord. Allt uppfylldes såsom det var skrivet om honom.   Det är detta som ska förkunnas i varje tid. När detta förkunnas har biskopar och präster gjort vad som på dem ankommer. Resultatet får de lämna åt Herren och hans Helige Ande.

Herren fortsätter att sända.

Nu har vi kommit ett steg vidare. Herren fortsätter nämligen att kalla och sända. Innan apostlarnas tid var ute, förordnade de män som skulle förkunna Guds ord och förvalta sakramenten och på det viset vara herdar för Guds församling. På detta sätt skulle den frid som Kristus vann åt oss på Golgata kunna bli en verklighet för människor släkte efter släkte. Också för oss och för alla i vår tid..

Herren kallade dig, Göran, en gång till präst i Kristi kyrka, till att vara en bland herdarna för Guds folk. I dag får jag genom Guds ord, bön och händers påläggning anförtro dig biskopsämbetet. Du sätts in i en lång kedja av biskopar. Den sträcker sig alltifrån apostlarnas dagar, och från Kristus själv, den store, den evige Översteprästen. Ja, det går en linje från Fadern.

Genom din prästvigning fick du uppdrag att vara herde för Guds församling. När du nu vigs till biskop förnyas uppdraget men det fördjupas också. Du får ett större ansvar, ett tillsynsansvar för att uppdraget verkställs så som uppdragsgivaren vill ha det utfört. Du får ansvar för andra präster. Du får ansvar för att Guds ord förkunnas rent och klart och för att sakramenten förvaltas i enlighet med Kristi instiftelse. Så att du och de Herrens tjänare och den del av Kristi kyrka som du får ansvar för, förkunnar omvändelse och syndernas förlåtelse i Jesu namn.

Det är ett stort uppdrag som läggs på dig. Men Herren lämnar dig inte ensam. Kristus är hos dig. Han ger dig den Helige Ande. Du har i din prästtjänst redan fått erfara detta. Den Herren kallar och sänder, utrustar han också med särskilda gåvor. Han utrustar sina tjänare med de gåvor han ser är bäst just för var och en så att de blir till välsignelse. Jag vet att du har särskilda gåvor. Fortsätt att vårda dem och använd dem så att de blir till Guds ära och hans folk till uppbyggelse och glädje.

Kristus lever. Han fortsätter att samla sitt folk. Han fortsätter att dra in i sin Kyrkas gemenskap nya människor. Det vet vi av att människor kommer till tro och börjar bedja och fira gudstjänst. När Herren samlar, då använder han sig av människor. Herren gör allt själv, när hans samlar människor till omvändelse och tro. Och ändå gör han inget utan människor. Du är en av dessa många, som han använder sig av. Det förtroendet får du glädja dig åt. Och när det kommer mörka och svåra dagar, tänk då på att Kristus lever. Han säger: Min frid ger jag dig. Du får vara biskop i Kristi uppståndelses kraft. Må du i din tjänst få erfara den kraften och glädjen i den.

Nu ska vi också bereda oss att fira Högmässa. Den Uppståndne kommer till oss i sin Nattvard. Vi återvänder till Joh.20. Då kom Jesus och stod mitt ibland dem och sade: ”Frid vare med er.” Det är hälsningen till var och en av oss i dag. Det är märkligt med Jesu frid. Den kan vi äga även när stressen och bekymren och oron gör livet tungt att leva. Jesus vann friden åt oss i den största smärta på Golgata kors för att vi skulle slippa den svåraste av alla smärtor: att bli övergiven av Gud. Då är all frid borta.

Jesu frid innebär syndernas förlåtelse. Genom att få allt förlåtet, genom att få lämna allt det vi skäms för och ångrar bakom oss, genom att få lämna allt bakom oss såsom vi aldrig hade gjort något ont, aldrig sagt något som sårat, aldrig tänkt själviska tankar, genom att få allt förlåtet kommer vi i ett rätt förhållande till Gud. Allt är förlåtet. När vi tar emot syndernas förlåtelse tar vi emot Jesu frid.

Detta är Påskens glädje. Kristus lever. Han har försonat oss med Gud. Den som säger nej tack till denna glädje kan inte anklaga Gud för mörkret. Otron för människan in i mörkret. Men Gud vill inte att någon skall gå förlorad. Det visar oss Påskens budskap.

Du som längtar efter att få ta emot Jesu frid blir rikt välsignad när du tar emot Kristi sanna kropp och blod. Även när du inte känner friden, så äger du Jesu frid. Lita på att du är med i Kristi kyrkas gemenskap när Jesus säger: Min frid ger jag er.

Så får vi delta i eukaristin, i glädjens, lovsångens och tacksamhetens måltid. Och sedan sänder han dig som sitt vittne bland människorna här i Stockholm och där du lever i din vardag. Genom ditt möte med den uppståndne bär du i mötet med dina medmänniskor vittnesbörd om att Kristus lever.

Vigningstal vid L Artmans vigning

Tre biskopar i Missionsprovinsen
Vigningstal och beredelseord
vid Lars Artmans biskopsvigning
på Gratia Dei
den 22 april 2006
Biskop Arne Olsson

I Faderns och Sonens och den Helige Andes namn.

Jesus sade: Simon, Johannes son, älskar du mig mer än dessa?” Han svarade: ”Ja, Herre, du vet att jag har dig kär.” Jesus sade till honom: ”För mina lamm på bete.” För andra gången frågade han: ”Simon, Johannes son, älskar du mig?” Han svarade: ”Ja, Herre, du vet att jag har dig kär.” Jesus sade till honom: ”Var en herde för mina får.” För tredje gången frågade han: ”Simon. Johannes son, har du mig kär?” Petrus blev bedrövad över att Jesus för tredje gången frågade: ”Har du mig kär?” och han svarade: ”Herre, du vet allt. Du vet att jag har dig kär.” Jesus sade: ”För mina får på bete.”  Joh.21:15-17.

Efter Påsk har vi nu biskopsvigning i Kristi kyrka. Gud uppväckte Kristus från de döda. Det stora försoningsverket var fullbordat. Och allt förändrades. Nu hade den rättfärdighet som Gamla Testamentet vittnat om blivit en verklighet. Den rättfärdighet som säger att vi är älskade av Gud inte för vår kärlek och för det vi själva gör, inte för våra goda föresatser och löften, inte ens för det bästa hos oss själva, utan vi är älskade för Jesu skull. Kärleken består inte i att vi har älskat Gud utan att han har älskat oss och utgivit sin Son till försoning för våra synder. 1 Joh.4:10.

Jesus hade fullbordat allt.  Genom att uppväcka Jesus från de döda bekräftade Gud att Jesu försoningsverk var fullkomligt och tillräckligt. Och då kunde Jesus på nytt möta sina lärjungar. Han uppenbarade sig för sina apostlar vid Tiberias sjö. De förstod att det var HERREN. Jesus gav dem bröd och fisk att äta.
 
I denna heliga, av undran och förundran mättade stund, frågade Jesus Petrus: Älskar du mig mer än dessa? Bakom de tre frågorna låg Petrus tre förnekelser på översteprästens gård. Tre gånger hade han förnekat sin käre Mästare. Hans kärlek till Jesus misslyckades katastrofalt. Nu får han tre gånger frågan om han verkligen älskar Jesus. Petrus säger: Du vet allt, du vet att jag har dig kär. Jesu upprättade Petrus, och han gav honom uppdraget att vara herde i Kristi församling.

Lars, du ska i dag vigas till biskop. Jesu frågor dig: Älskar du mig mer än dessa? Mer än allt annat. Din kärlek till Jesus var en av anledningarna till att du tog vara på ditt Dop och kom till tro på Kristus. Men du hade aldrig fått kärlek till Jesus om han inte först älskat dig. Och om inte Jesus försonat dig med Gud, om inte den helige Ande gett dig trons gåva. Han gav dig också nåden och uppdraget att få tjäna honom som präst. Han har gett dig goda gåvor som du tagit vara på. Därför har du kunnat ge undervisning och själavård till människor som du fått ansvar för. Du får förkunna Guds ord. Det har varit en glädje för dig att vara präst.

Nu sänder Kristus dig att vara biskop i hans kyrka. Och därmed ger han dig också ett större och djupare ansvar för andra präster. Du kommer att få viga män som Herren kallar och sänder. Du får ansvar för att Guds ord rätt förkunnas och att sakramenten förvaltas efter Kristi instiftelse. Biskopen har ett särskilt ansvar för enheten på Guds ords grund. I detta biskopliga ansvar vill Kristus ge dig sin kärlek. Du får själv den stora nåden att leva försonad i den rättfärdighet som Gud ger dig när du förtröstar på Jesus allena. I denna försoning är det bara Guds kärlek i Kristus som håller. Men den räcker. Den får ta du emot dag efter dag i syndernas förlåtelse.

Det är efter sitt fullbordade frälsningsverk Jesus frågar: Älskar du mig mer än dessa? Älskar du mig mer än allt annat? Vågar du offra allt annat för att föda mina lamm och föra mina får på bete? Och vara en herde för Guds församling? Kan du stå emot när du frestas att anpassa dig efter de tidens tankar och den tidens teologi som inte frågar efter den sanna kärleken till Guds ord utan i stället föraktar Ordet. Och som inte i Jesus Kristus ser den han i sitt Ord själv säger sig vara. Älskar du mig mer än dessa? Älskar du mig mer än allt annat allt annat?

Jag vet vad du svarar. Herre, du vet. Du vågar inte hänvisa till den kärlek du hittills i din tjänst visat Jesus Kristus. Men du säger: Herre, du vet allt. Du vet att jag har dig kär.

Föd då mina lamm, för mina får på bete. Samla Guds folk kring Ordet och sakramenten. Var en herde för Guds församling. Fördjupa dig ständigt i Guds ord och i vår bekännelse. När du gör det får du hjälp att förbli i Guds kärlek. I den kärleken får du en rätt kärlek till Jesus.

När det blir svårt, när du blir förföljd för din trohet mot Kristus och Guds ord – ty förföljelsetider kommer – då kan du lita på att Kristus är dig trogen. Följer hans präster honom, lyder de hans Ord och förkunnar de Guds ord med dess lag och evangelium, då tar Herren ansvar för sina underherdar. Han omsluter då också dig med sin kärlek och beskyddar dig i liv och död. När du har Kristus kan intet fattas dig.

Älskar du mig mer än dessa? Det verkar som om Herren förväntar sig mer kärlek av sina biskopar än andra. Det är fråga om den kärlek som hör samman med bekännelsen till Kristus. Älskar jag Jesus bekänner jag mig till honom och till Guds ord vad det än kostar. Detta förväntar sig Herren av alla sina lärjungar, men han har en särskild rätt att förvänta sig detta av sina präster och inte minst av sina biskopar.

Älskar du mig, Lars, mer än dessa? Herren vet allt om dig och ändå älskar han dig. Och såsom Fadern sände Sonen, så sände Sonen apostlarna. Och så sänder Herren dig till fördjupad tjänst, till ett fördjupat ansvar i hans Kyrka. Må du i din tjänst få erfara Kristi nåd och hans kärlek och leva i den.

Älskar du mig? Jesus ställer den frågan till var och en av oss i dag. Älskar du mig mer än allt annat?  Vi skall frukta och älska Gud över allting och alltid tro och lita på honom. Gör du det, du som sökt dig till denna högtid i dag? Det är skriftefrågan vi ska pröva oss inför när vi ska fira Herrens Heliga Nattvard.

Det visar sig konkret hur det är med kärleken till Kristus. Det visar sig varje dag i hemmet, på arbetsplatsen, i samhället och i livet med andra. Älskar du Jesus då gör du det inte bara ibland utan ständigt. Även när det fordras mod att våga bekänna honom. När det gäller att våga stå för din tro. När du riskerar att bli föraktad. Det är då det visar sig om du älskar Jesus över allt annat.

Jesus säger: Älskar ni mig, så håller ni mina bud. Pröva dig. Håller du alla Herrens bud?   Tänk om Guds ord bara innehöll buden och vad vi ska göra. Tänk om vi bara fick höra och läsa i Bibeln om att vi ska älska Gud. Då kunde vi lika gärna avsluta denna högtid. Men nu har Kristus uppstått från de döda. Och det är efter sitt fullbordade frälsningsverk och efter sin uppståndelse Kristus frågar: Älskar du mig?  Han kan göra det, ty Han har själv älskat oss så att han fick lida och dö för oss. Nu finns det förlåtelse för alla synder. Nu finns det en försoning att leva i, Jesu Kristi försoning. Nu finns det möjlighet att leva i Kristi uppståndelses kraft.

Den som inte med Guds ords hjälp strävar att leva efter att följa Guds och Kristi bud, älskar inte Jesus. Är det så med dig, då har du ingen hjälp att få i den heliga Nattvarden. Men det är inte försent att söka den hjälpen i dag.  Be och hör Guds ord och den Helige Ande ska hjälpa dig.

Du som menar att du inte kan svara ja på Jesu fråga om du älskar honom, men är besviken på dig själv och så gärna ville kunna ge ett klart ja, du får som en Jesu lärjunge komma till Herrens bord för att emot den kärlek som du aldrig kan prestera. Den Kristi kärlek som säger: För dig utgiven, för dig utgjutet till dina synders förlåtelse.

Du som säger: Herre, du vet allt, du vet att jag lik Petrus har förnekat dig, men du vet också att jag inte kan vara utan dig, du får komma, ty kärleken består inte i att du älskar Kristus utan i att Kristus har gett sitt liv för dig. Kristus ger dig i välsignat bröd och vin sin sanna kropp och sitt sanna blod. När du har honom, har du syndernas förlåtelse, liv och salighet.

I visshet om att Herren vet allt om var och en av oss och i förtröstan på Kristi kärlek till syndare bekänner vi vår synd och ber om förlåtelse.



Tre biskopar i Missionsprovinsen

Biskop Arne Olsson vigde pastor Lars Artman och pastor Göran Beijer till biskopar.

Lördagen den 22 april 2006 vigde biskop Arne Olsson Lars Artman till biskop. Vigningsgudstjänsten på Gratia Dei i Kristianstad började kl 13.30 och biskop Obare och biskop Asiago från Kenya (ELCK) medverkade, liksom biskop Ulf Asp från Norge (DELK). De gjorde, tillsammans med alla andra som deltog, dagen till en högtidlig fest. Biskop Arne Olsson höll vigningstalet medan Dr Charles Evanson från Litauen predikade över Joh 21:1-14.

Söndagen den 23 april 2006 vigde biskop Arne Olsson Göran Beijer till biskop. Vigningen ägde rum kl 16.00 i Södra Latins Aula i Stockholm, under medverkan av flera utländska gäster, vilka med kören bidrog till högtiden. Liksom dagen innan i Kristianstad höll biskop Arne Olsson vigningstal med beredelseord, och Dr Charles Evanson predikade (Joh 20: 19-31).

Vårt Kansli

Kansliet: 031-51 42 47
(bäst dagtid ti-fr)
Jakob Okkels: 076-236 52 24
Pg 11 36 63-9, bg 5210-8131
Mer info på kontaktsidan

Kontaktpersoner

Roland Gustafsson, biskop:
076-165 15 59
Bengt Birgersson, provinssekreterare:
070-777 26 09

Sök på webbplatsen