Mpr-bloggen

Med intresse följer jag mellan varven en blogg skriven av Torbjörn Lindahl, präst i Svenska kyrkan i Luleå stift sedan 1979.

I april månad har Lindahl producerat inte mindre än fyra bidrag, reflektioner angående gudstjänstfirande av olika slag. Med tanke på min egen något brokiga fromhetstradition har det varit berikande att ta del av dessa överväganden. Läs och begrunda!

Olika slags gudstjänster I

Olika slags gudstjänster II

Olika slags gudstjänster III

Olika slags gudstjänster IV

Ett sätt att umgås och relatera till varandra är s k nätverksbyggande av olika slag. Jag har lyft fram detta vid olika tillfällen, sett utifrån våra nordiska sammanhang. Genom Missionsprovinsen har Sverige och Finland ett unikt samarbete, något vi är glada och tacksamma för. Samma sak gäller relationerna till Norge, inte minst genom Valgmenigheten i Nord och Nettverk for evangelisk-luthersk kirkesamarbeid. I Danmark finns liknande fenomen genom Evangelisk Luthersk Netværk.

Vid en konferens i Norge i februari 2012 möttes dessa olika nordiska sammanhang: Norskt nätverksmöte.

Nyligen har ytterligare ett norskt nätverksfenomen kommit till stånd: Evangelisk luthersk nettverk. Saken har kommenterats från centralt håll i den Norska kyrkan: Nytt luthersk nettverk.

En annan typ av nätverksarbete är Nordisk Evangelisk-Luthersk Konferens (NELK), som genom årens lopp arrangerat ett antal konferenser i de nordiska länderna. Den kommande helgen pågår ett arrangemang i Oslo: Vägen fram–V-12. Delar av konferensen kan följas i direktsändning på nätet och antagligen publiceras föredrag, etc i efterhand. Provinssekreterare Bengt Birgersson deltar och några av föredragen tangerar det som Birgersson under de senaste åren arbetat med, vilket resulterade i boken Som stjärnor i Herrens hand.

Deltog själv i Vägen fram–V-10. Åtskilligt värdefullt behandlades, inklusive berikande samtal med bröder i tron. Det mest svårsmälta – intill denna dag – var att några grupperingar i sammanhanget inte godkände ”bön- och gudstjänstgemenskap” i samband med konferensen. Denna marginella uppfattning har uppenbarligen fått genomslag, vilket förefaller vara ett faktum även inför årets konferens.

Ett antal obesvarade frågor kvarstår för min del: Kan man på ett seriöst sätt inför Gud och människor bedriva teologiskt arbete och avstå från en bönegemenskap? Hur hanteras löftet i Matt. 18 – där två eller tre är samlade i Jesu namn – om man väljer att avstå från bönegemenskapen?

Beträffande nordiskt nätverksbyggande förefaller Danmark och Norge vara vid fronten. I Sverige finns väl antydningar till nätverkstänkande – Missionsprovinsen är ett sådant exempel – men polariseringens anda präglar oss i större eller mindre grad. I någon mån berör det frågan om ekumenik, ett ämne som vi f n arbetar med inom Missionsprovinsen.

Återvänder nu till förberedelserna inför söndagens högmässa i Karlstad, där jag bl a skall hålla ett föredrag över ämnet Bygga upp de gamla ruinerna och återställa grundvalar från forntida släkten (Jes. 58:12). Finns i högsta grad behov och anledning att innerligt tala med Gud om detta – Honom förutan kan jag ingenting göra (som har bestående värde)! Har heller inga protester om någon händelsevis vill ta sammanhanget och saken med i förbön!

I Missionsprovinsens Sändebrev (mars 2012) informerade provinssekreteraren om hur en präst efter många års tjänst i Svenska kyrkan avkragats: Svenska kyrkan blåser till strid.

Jan-Erik Appell installerades som kyrkoherde den 6 november 2010 i Johanneskoinonian vid Gratia Dei i Kristianstad och har nyligen förnyat sina prästlöften. Han fortsätter ett givet uppdrag i Johanneskoinonian, men också på andra platser i Skåne, Blekinge och Småland.

Från Påskdagens högmässa: Förnyat uppdrag.

Vi har nått en bra bit in i Stilla veckan. I Sverige var Skärtorsdagen helgdag fram till kalenderreformen 1772, men är sedan dess en vanlig arbetsdag. I övriga nordiska länder är det en helgdag.

Triduum sacrum inleds i princip redan idag, på Skärtorsdagen, då passionsdramat bl.a. lyfter fram Jesu instiftelse av den heliga nattvarden, berättelsen om förrädaren, ångest och bönekamp i Getsemane och gripandet av Jesus.

Jesus går för vår skull in i den avgörande kampen, för att åt oss vinna en evig återlösning (Hebr. 9:12). Konsekvenserna är påtagliga och välsignade – som det uttrycks i en blogg jag läste på förmiddagen:

Du är nu på de främre raderna i denna stora strid – en strid som redan vunnits, även när den fortfarande utkämpas. Du får förmedla budskapet om liv mitt i denna dödens värld. Du får vara agent för Kristi rike, hans avsikt att härska i hjärtan och i människors liv. Det är dags för dig att lysa med Hans ljus.

Läs bloggen i sin helhet: The Great Triduum.

Deg, Herre Jesus, vil vi bekjenne

som herlig prest og blodig offerlam.

Deg, Herre Jesus, deg vil vi prise

for det som er vår egen dype skam.

 

Du gikk til grunne for våre hender,

vi dømte deg, og dette er vår dom.

Men brødet brytes, og vinen skjenkes,

og dine hender gjør vår gjerning om.

 

I våre hender var kors og nagler

da dine hender løftet vin og brød,

da dine hender forvandlet drapet

til offergave og til soningsdød.

 

Du tolket korset, du tydet døden,

du gjorde pinen til din kongevei,

for da du viet deg selv til offer,

da måtte våre hender tjene deg.

 

Og som du gav deg i våre hender

da vi i tross fullbyrdet dine ord,

slik har du gitt deg i våre hender

som vin og brød på detta offerbord.

 

Deg, Herre Jesus, vil vi bekjenne

som blodig lam og herlig offerprest.

Vi bryter brødet, vi skjenker vinen,

vår dype skam er blitt vår høye fest.

 

T Børre Knudsen 1976

Herre Jesus Kristus, du som i nattvarden är närvarande som vår lidande Frälsare och bjuder oss att förkunna din död, till dess du kommer åter i härlighet, förnya oss i ditt förbund. Låt oss dagligen känna din kraft till frälsning, i gemenskap med dig och vår medmänniskor. Du som lever och verkar med Gud Fadern och den helige Ande från evighet till evighet. Amen.

I dag gick Sändebrev till Missionsprovinsen (mars 2012) med posten och når förhoppningsvis alla understödjare och intresserade i mitten av Stilla veckan. Om du vill ha Sändebrevet (det är gratis) – kontakta expeditionen!

Provinssekreterare Bengt Birgersson lyfter på olika sätt fram begreppet gemenskap, bl.a. finns en rapport från En mäktig högtid i Tromsö.

Vidare rapporteras om hotelser gentemot ett antal präster i Missionsprovinsen: Svenska kyrkan blåser till strid. Vi återkommer så småningom med mer material och information i detta ärende.

I den gångna veckan firades ”ett tvåårsjubileum”, vilket jag kortfattat uppmärksammat i Sändebrevet:

I skrivande stund är det två år sedan jag blev insatt som biskop i Missionsprovinsen. Jag vill tacka för all hjälp, omsorg och förbön under de gångna åren. En vän i prästkollegiet förmedlade en hälsning som värmde mitt hjärta. Han skriver bl.a. följande:

Nu har Du alltså under två hela år fått vara vår biskop. Det har för oss varit gott och tryggt, och vi hoppas att Du får ha hälsa, krafter och Guds rika välsignelse i hem och gärning under kommande år. När jag dagligen nämner Ditt namn i mina förböner ber jag Herren att Han måtte skydda och bevara Dig för allt ont, leda Dig på sina vägar, och att Han måtte välsigna Dig och låta Dig få vara till välsignelse.

Med denna hälsning på tvåårsdagen av Din biskopsvigning vill jag varmt tacka för de två gångna åren, och tillönska Dig och Din familj hjälp och kraft och frimodighet och glädje och – sist men inte minst – Guds nåd, – dag för dag, och steg för steg!

Jag känner mig fortfarande liten och ringa med tanke på det ansvarsfulla uppdraget. Med Guds nåd och hjälp vill jag – tillsammans med värdefulla kollegor och understödjare – enligt Herrens kallelse stå fram i en svår tid och hålla fast vid Guds ord och inte förneka Hans namn (Upp. 3:8). Med dessa förtecken finns fortfarande löften om att Herren öppnar dörrar för sin kyrka. Det får även fortsättningsvis ske under mottot: … allt vad vi har uträttat, har du utfört åt oss (Jes. 26:12).

I slutet av 2011 informerade vi om Biskopsval i Norge.

Valgmenighetene i Nordnorge inbjuder till högtid den 24–25 mars: Bispevigsling i Tromsø.

Händelsen har i någon mån uppmärksammats i norsk media:

Valgmenighetene får ny biskop

Protestbiskop vigsles på NLMs bibelskole

Børre Knudsens etterfølger vigsles i Tromsø.

Ärkebiskop Walter Obare från den Evangelisk-lutherska kyrkan i Kenya, ELCK gör efter högtiden i Tromsø ett kort besök i Göteborg, den 26–29 mars 2012.

Tisdagen den 27 mars möter biskop Obare ledningen för Missionsprovinsen och på kvällen arrangeras en missionsafton i Öxnevalla församlingshem. Onsdagen den 28 mars används bl.a. för möten och gemenskap med personal och studenter på Församlingsfakulteten i Göteborg (FFG).

Arbetar med texterna för söndagen (tredje söndagen i fastan). Är ofta berikande att i sin tid snegla på Martin Luthers Huspostilla, där jag stannade upp inför följande:

… Den kristna kyrkan driver nämligen sitt ämbete mycket längre än Kristus, som förde det blott i det judiska landets lilla vrå och omvände ganska få människor, ty han predikade blott in på det fjärde året. Men den kristna kyrkan bedriver genom kraften från sitt huvud och sin herre Kristus, vilken sitter på Guds högra hand, detta ämbete allt fort, att hon predikar, utdelar sakramenten, straffar djävulen i hans gudlösa väsende samt sålunda utdriver honom i dag här, i morgon där, även ifrån sig själv. Ty vi är ännu icke alldeles fria ifrån honom, utan måste alla stunder värja och akta oss för honom …

Ett rimligt ingångsord blir: Guds Son uppenbarades för att han skulle göra slut på djävulens gärningar (1 Joh. 3:8).

En psalm lyfter på ett tydligt sätt fram kampsituationen: Två väldiga strider om människans själ.

Arbetet med predikan fortsätter – i bön om Guds ledning.

För en vecka sedan uppmärksammade jag ett märkligt brev: Information till samtliga präster i Göteborgs stift.

Eftersom Missionsprovinsen så påtagligt pekats ut i sammanhanget, uppstod givetvis frågan: Vad skall detta leda till och hur bör det hanteras?

Vi var i ledningen överens om att det måste vara upp till Domkapitlet att förtydliga sig, stå till svars för sitt agerande. När tidningen Dagen kontaktade mig i ärendet meddelade jag kortfattat att de präster som på ett eller annat sätt berörs av frågeställningen, kommer att agera – enskilt eller i grupp. Dessutom att Missionsprovinsen i sinom tid söker kontakt med stiftsbiskopen för ett förtydligande och – förhoppningsvis – ett klargörande samtal.

Tidningen Dagen har i dag en artikel i ärendet: Leda fel gudstjänst kan innebära avkragning.

Tidningen Kyrka & Folk tog också kontakt och meddelade att man hade för avsikt att ingående belysa problematiken. I kommande veckas tidning finns ett antal artiklar som redogör för ärendet – hela numret finns redan tillgängligt på nätet: Kyrka & Folk nr 10, 2012.

Notera ledaren – sidan 2: Den separatistiska folkkyrkan, och sidorna 4–6.

Dessutom finns en värdefull artikel i bilagan Nya Väktaren, sidorna 1–4: Angående biskopsbrev om 17 kap 17 § kyrkoordningen.

Sista ordet är förmodligen inte sagt i detta ärende!

Sedan ett par veckor tillbaka pågår en intressant debatt i tidningen Dagen. Startskottet var en artikel av Sigfrid Deminger, som redogör för sin ”resa” inom frikyrkligheten till Svenska kyrkan. Deminger pekar på ett antal moment som gör honom bekymrad. Helighet, vördnad, textläsning, predikan, böneliv, sång & musik – det mesta har inom frikyrkligheten urvattnats eller blivit bristvara. Gudstjänstlivet har blivit allt för människocentrerat, menar han. Författaren avslutar sin reflektion: Som 17-åring gick jag ur Svenska kyrkan. Man borde inte tillhöra två trossamfund. Nu har jag blivit medlem igen. Frikyrkligheten bar inte hela vägen.

Läs hela artikeln: Frikyrkligheten bar inte

Debatten har inte uteblivit (i marginalen av Demingers artikel finns en lång rad med respons och inlägg). Några få röster har så långt höjts från evangelisk-lutherska sammanhang:

Ur askan i elden

”Liturgin är ett motgift mot konsumtion av upplevelser”

Har själv genom åren reflekterat över dessa frågor, inte minst med tanke på att jag har ”en frikyrklig bakgrund”, d v s i ett lågkyrkligt evangelisk-lutherskt sammanhang. Med stor tacksamhet tänker jag tillbaka på den fromhetstraditionens styrka. Samtidigt finns det svagheter, framför allt genom att sakramentsförvaltningen oftast funnits / finns i ett annat sammanhang, primärt i Svenska kyrkans församlingsliv. Det leder till en märklig ”dubbelhet” som för många kan vara svår att hantera.

Demingers ”resa” är tänkvärd – och anmärkningsvärd. Hur trygg kan han vara genom att i dagens läge landa i Svenska kyrkans sammanhang? Frågan är hur stabil den liturgiska ordningen är med tanke på kyrkoledningens oordning, t ex med avseende på ämbetet och sexualetiken?

Nej, en nyorientering i det andliga landskapet är nödvändig – med tydlighet på Bibeln och den evangelisk-lutherska bekännelsens grund. Studier i Martin Luthers bok Om koncilierna och kyrkan pekar på en del viktiga och grundläggande fakta i denna fråga. Har i dag sänt en debattartikel till tidningen Dagen.

Reformation

Återstå att se om det finns utrymme i den kommande veckan?

Som gammal Norge-vän (teologiska studier på Fjellhaug under 70-talet) försöker jag följa med i grannlandets teologiska förehavanden. Med intresse noterade jag för en tid sedan ett seminarium i Oslo med rubriken Om verden full av djevler var – åndskrefter og åndskamp i vår tid. Tack vare medial medvetenhet från arrangörernas sida kan man i efterhand ta del av det mesta från konferensen.

Läs och hör: Forum for Tro & Samtid.

Seminariet har också uppmärksammats i media:

En kirke som utfordrer?

Utfordrer kirken til djervhet