I gårdagens evangelietext, om ängelns budskap till Maria, ges löftet om Kristi födelse och herravälde: Han skall bli stor och kallas den Högstes Son, och Herren Gud skall ge honom hans fader Davids tron. Han skall vara konung över Jakobs hus för evigt, och hans rike skall aldrig få något slut.

Löftet har gått i uppfyllelse, något vi under de kommande dagarna igen får glädjen att fira. Jag stannades i tacksamhet upp inför löftet som uppfylls och kommer att uppfyllas … hans rike skall aldrig få något slut. Jesus själv bekräftar detta beträffande Kristusbekännelsen, klippan, Kyrkan … och helvetets portar skall inte få makt över den (Matt. 16:18). Vilken tröst – i en tid då så mycket vacklar!

Läste igår en artikel i SvD som var upplysande, men inte särskilt uppmuntrande. Hur skall Svenska kyrkan hitta sin roll i en förändrad samhällsbild?

Antydningar ges om behov av teologiskt nytänkande: … centralt ser Svenska kyrkan minskningen i antal dop som ett bekymmer och trycket är hårt på att ”tolka dopet som rit i vår tid”, som det heter. Chefsteologen Cristina Grenholm förklarar att ”vattnet är en symbol för det ursprungliga och kan berätta hur alla hör ihop med Guds skapelse”. I framtiden skulle dopet kunna betyda att man som kristen tas upp i en samhörighet med alla, inte i en kyrka avskild från andra.

Ett annat tema är vikten av religionsdialog: Ewa Lindqvist Hotz tror att man om tio år har utvecklat en gudstjänstordning där olika religioner och livsåskådningar kan stå sida vid sida. Och får frågan: om tio år i Uppsala domkyrka har ärkebiskopen och Sveriges högste imam en kvällsgudstjänst tillsammans? Med svaret: – Jag känner att de måste. Det är viktigt att kyrkans ledare står för demokrati och allas lika värde.

Läs artikeln i sin helhet: Kyrkans nya roll.

Många kristna i Sverige känner sig inte hemma i en sådan läropluralistisk framställning. Sådan är inte ”fädernas kyrka”. Därför uppstår nödrop; frågor om alternativa strukturer för gudstjänstfirande i Ande och sanning, med respekt och lydnad för Jesu missionsbefallning. Missionsprovinsen (Mpr) vill vara ett strukturellt redskap för att människor i vårt land skall komma till tro på Jesus, bli bevarade i en sann och levande tro och vinna målet för tron – själens frälsning. Mpr står i kontinuitet med den andliga tradition som förvaltats och vuxit fram inom Svenska kyrkan och betraktar sig som ett icke-territoriellt stift inom denna. Mpr eftersträvar goda relationer med Bibel- och bekännelsetrogna ämbetsbärare, lekmän och församlingar inom Svenska kyrkans officiella struktur.

Läs mer: Provinsordning.

Jerusalem är öde,
dess tempel fallit ner.
Dess präster äro döde,
dess spira är ej mer.
Men Kristi rike varar
och sig alltmer förklarar.
Välsignad vare han
som kom i Herrens namn.