… att vi en dag ska stå i en högre rätt och då är det Guds ord som fäller utslaget. Uttalandet kommer från prästen Ragnar Block, sedan han fått beskedet att Domkapitlet i Göteborgs stift förklarat honom obehörig att utöva sitt ämbete i Svenska kyrkan. Intervjun i sin helhet finns på SR P4 Sjuhärad: Ragnar Block överklagar förlorad krage.

Jag har tidigare bloggat i detta ärende: Tydlig bekännelse.

Dokumentationen i sin helhet från Domkapitlet är tillgänglig – läs här.

Ärendet har uppmärksammats i media:

När jag följt detta drama har tankarna gått till vad som återges om aposteln Paulus’ tjänst. I HERRENS samtal med Ananias framkommer följande: Han är ett redskap som jag utvalt för att bära fram mitt namn inför hedningar och kungar och inför Israels barn. Och jag skall själv visa honom, hur mycket han måste lida för mitt namns skull (Apg. 9:15-16). Större delen av Paulus’ missionsuppgift är paradoxal: till stor del fysiskt bunden och samtidigt – Guds ord är inte bundet:

 För det evangeliet får jag lida och till och med bära bojor som en brottsling. Men Guds ord bär inte bojor (2 Tim. 2:9).

Visst är detta märkligt! Och – samtidigt – mitt i detta paradoxala mönster pågår missionsuppdraget för fullt. På så sätt förs evangeliet från Jerusalem till Rom. Egentligen är detta inte överraskande. Jesus själv har ju så tydligt förutsagt det:

Man ska utlämna er åt synagogor och fängelser och ställa er inför kungar och ståthållare för mitt namns skull. Då får ni tillfälle att vittna. Bestäm er för att inte förbereda några försvarstal, för jag ska ge er en mun och en vishet som ingen av era fiender ska kunna stå emot eller säga emot. Ni kommer att bli förrådda till och med av föräldrar och syskon och släktingar och vänner, och en del av er ska man döda. Och ni kommer att bli hatade av alla för mitt namns skull. Men inte ett hår på ert huvud ska gå förlorat. Genom att stå fasta ska ni vinna era själar (Luk. 21:12-19).

Det är viktigt att alltid – vid ett årsskifte och inför ett nytt år – ha sitt liv och sin sak förankrad i en högre instans. Detta är, Gud vare tack, fullt möjligt! Låt mig igen citera ett för mig kärt vittnesbörd, från apostelns sida:

… allt det som förr var en vinst för mig räknar jag nu som förlust för Kristi skull. Ja, jag räknar allt som förlust, för jag har funnit det som är långt mer värt: kunskapen om Kristus Jesus, min Herre. För hans skull har jag förlorat allt och räknar det som skräp, för att vinna Kristus och bli funnen i honom – inte med min egen rättfärdighet, den som kommer av lagen, utan med den som kommer genom tron på Kristus, rättfärdigheten från Gud genom tron. Då får jag lära känna Kristus och kraften i hans uppståndelse och dela hans lidanden genom att bli lik honom i hans död, i hoppet om att nå fram till uppståndelsen från de döda (Fil. 3:7-11).

På så sätt finns det stor tillförsikt inför framtiden, när tillvaron i sin helhet har förankring i en högre instans:

Så har kärleken nått sitt mål hos oss: att vi har frimodighet på domens dag. För sådan han är, sådana är också vi i den här världen (1 Joh.4:17).

Tack till Er alla bloggläsare! Ett Gott Nytt År tillönskas Er alla, i Jesu Kristi namn!