Tidningen Världen idag har en tänkvärd ledare (26 september 2016) om Svenska kyrkans förestående kyrkomöten under hösten. Här framställs ett antal farhågor:

Det är alltid med en viss bävan som bibeltrogna deltagare drar upp till kyrkomötet. Vad i den evangelisk-lutherska tron är det som de nydanande krafterna vill försöka omforma eller rycka upp den här gången?

Ledaren reflekterar: vad skulle hända om apostlarna Petrus, Jakob och Paulus var inbjudna gäster? Ett antal relevanta frågor skulle ha ställts till ledamöterna i kyrkomötet:

Har de hållit fast vid evangeliet? Förkunnar de samma budskap som vi själva predikade efter att ha mött den uppståndne Jesus och mottagit missionsbefallningen från honom?

Tyvärr skulle de tvingas konstatera att budskapet förändrats och övertagits av politiska ambitioner. Ja, själva trons centrum har kommit i skymundan. Därför förmodas att Petrus och flera med honom skulle gå ut med bitter gråt, skriver ledarskribenten Jag kan inte undgå att tänka på hur Paulus reagerade när ett falskt evangelium började få utrymme i de galatiska församlingarna:

Jag är förvånad att ni så fort överger honom som har kallat er genom Kristi nåd och vänder er till ett annat evangelium, fast det inte finns något annat. Det är bara några som skapar förvirring bland er och vill förvränga Kristi evangelium. Men även om vi själva eller en ängel från himlen skulle ge er ett annat evangelium än det vi har predikat, så ska han vara under förbannelse. Det vi redan har sagt säger jag nu igen: om någon ger er ett annat evangelium än det ni har tagit emot, så ska han vara under förbannelse.
 Är det nu människor jag försöker få på min sida, eller Gud? Eller söker jag människors gillande? Hade jag fortfarande sökt människors gillande skulle jag inte vara Kristi tjänare (Gal. 1:6–10).

Ledaren har en tänkvärd avslutande analys och utmaning:

Varje kyrka och samfund som aktivt eller omedvetet går bort från trons grund formar samtidigt sin egen undergång. De som däremot börjar med att se bakåt på sina rötter kommer alltid att ha framtiden för sig. Låt oss be och verka för att Guds Ord, Hans rike och det fulla evangeliet ska förmedlas och få vara bas för varje samling där kristna samlas för att välja väg och ta beslut – i mindre samlingar och gudstjänster såväl som på samfundskongresser och kyrkomöten.

Läs ledaren i sin helhet: Förmår kyrkomötet hålla fast vid uppdraget?

Bland motionsfloran till årets kyrkomöten har jag med intresse noterat Fredrik Sidenvalls utmärkta bekännelse – läs och begrunda: En kyrka grundad på nådens tecken, inte på maktens redskap.

Aposteln Paulus har till Timoteus gett en manual i kampen för tro och gott ledarskap:

Detta uppdrag att förmana anförtror jag nu åt dig, mitt barn Timoteus, i enlighet med de profetord som en gång uttalades över dig. I kraft av dem ska du kämpa den goda kampen, i tro och med rent samvete. Detta har vissa avvisat, och de har lidit skeppsbrott i tron. Bland dem är Hymeneus och Alexander, som jag har överlämnat åt Satan för att de ska tuktas så att de inte hädar (1 Tim. 1:18–20).