Det är inte särskilt ofta jag tagit upp frågor kring den Romersk-katolska kyrkan. För drygt ett år sedan uppmärksammades en extraordinär kommuniké från nämnda kyrka angående syndernas förlåtelse, vilket jag belyste i en blogg med rubriken Om påvens makt och överhöghet. Dessutom har vi under våren publicerat en artikel med rubriken Den romersk-katolska kyrkans nådelära.

I dagarna skrivs historia, sägs det, genom ett högtidligt möte i Lund. Här är några exempel på länkar som redogör för händelsen:

När jag tar del av tillgänglig information via media, blir intrycket att de förestående evenemangen präglas i stor grad av ytlighet och etiketter. Hur mycket substans finns i det som skall manifesteras?

Det finns sakkunniga och reflekterande personer som, mitt i mediabruset, vågar lyfta fram perspektiv från de bakomliggande fasaderna. Det är respektingivande att få ta del av fakta – några läsvärda artiklar:

En för många icke obekant skribent, Bloggar-Dag, har på sitt karaktäristiska sätt gjort värdefulla observationer och reflektioner angående högtiden:

Från romersk-katolskt håll förmedlas också information om evenemanget. Några exempel:

För egen del, med tanke på vardagskristendom, behöver jag ett tydligt och med substans givet budskap beträffande min frälsning. En trygghet finns när jag får vila i det evangelium som förkunnas i Guds ord, såsom aposteln Paulus förmedlar det:

 … jag har funnit det som är långt mer värt: kunskapen om Kristus Jesus, min Herre. För hans skull har jag förlorat allt och räknar det som skräp, för att vinna Kristus och bli funnen i honom – inte med min egen rättfärdighet, den som kommer av lagen, utan med den som kommer genom tron på Kristus, rättfärdigheten från Gud genom tron. Då får jag lära känna Kristus och kraften i hans uppståndelse och dela hans lidanden genom att bli lik honom i hans död, i hoppet om att nå fram till uppståndelsen från de döda (Fil 3:8-11).