Mpr-bloggen

Author Archive

I samband med månadsskiftet förändrades min arbetssituation – det blir mer tid för åtaganden i Missionsprovinsen i Sverige och Finland. I septembernumret av tidningen Till Liv finns en På tråden-intervju som i någon mån anger förändringarna. Läs mer här!

Under våren skrev jag en blogg med rubriken: Fel åsikt i ämbetsfrågan?

Har i sommar läst boken “Kristi kyrka” av Bo Giertz och det har för mig bekräftats att ämbetsfrågan inte är av marginell betydelse (som många menar). I avsnittet Försoningens ämbete – Kristi uppdrag finns ett avsnitt där den omdebatterade frågan om kvinnliga präster blir belyst (3:e upplagan utgavs 1946). Denna undervisning, baserad på Bibelns auktoritet, behöver lyftas fram i en tid när frågeställningen för många bedöms som passé. Read the rest of this entry »

Lutherska Världsförbundet har nyss avslutat sin 11:e generalförsamling i Stuttgart, Tyskland, under rubriken: Give Us Today Our Daily Bread. LVF har 145 medlemskyrkor och drygt 70 miljoner medlemmar: LVF får fem nya asiatiska kyrkor. Read the rest of this entry »

Har på stadsbiblioteketet i Halmstad lånat och läst boken Kristi kyrka, skriven av biskop Bo Giertz (3:e, utvidgade upplagan från 1946 – boken fick hämtas från boklagret i källaren …). Mitt eget exemplar finns bland mina böcker hos svärmor i Småland. Innehållet är värdefullt, aktuellt och tänkvärt, trots att det i efterskriften betygas: Denna bok om Kyrkan ger icke någon hel bild av Kristi Kyrka. Det kräver en fortsättning för att icke stanna vid grov ensidighet (sid 249). Read the rest of this entry »

Under semestern besökte hustrun och jag tyska Wittenberg, en idyllisk liten stad som påtagligt restaurerats bl.a. genom att UNESCO sedan 1996 upptagit ett antal byggnader som världsarv: Lutherhuset, Melanchthonhuset, stadskyrkan och slottskyrkan. Read the rest of this entry »

Missionsprovinsen har under årens lopp haft förmånen att knyta olika internationella kontakter. Den gångna veckan har jag varit på en konferens i Fort Wayne, Indiana, USA, inbjuden av Lutheran Church – Missouri Synod (LCMS). Egentligen är det tre konferenser som delvis överlappat varandra: International Lutheran Council (ILC) World Seminaries Conference, LCMS Theology Professors Conference och Confessional Leadership Conference. Read the rest of this entry »

I Dagen av 2010-04-09 ägnas ett helt uppslag åt 50-årsfirandet av kvinnliga präster. En av artiklarna avslutas med ett konstaterande av läget i Svenska kyrkan: Kvinnoprästmotståndares teologiska argumentation nonchaleras och de som händelsevis är kvar i tjänst utgör ett arbetsmiljöproblem.

Läs artikeln: 50 år med kvinnor i predikstolen.

Efter att ha studerat uppslaget tänkte jag: ”När kommer Dagen att ha en artikel, förmodligen inte ett helt uppslag, om en klassisk, nytestamentlig syn i ämbetsfrågan”? I väntan på detta förmedlar jag ett vittnesbörd.

De flesta av oss kristna tror på Gud – fattas bara! Många tror också på en gudsuppenbarelse. I möten med bibeltexterna görs olika vägval, och det är förmodligen här som vägarna skiljs åt. Några menar att bibelordet är ”barn av sin tid”, d.v.s. fromma personers sätt att beskriva en gudsrelation. Andra bär på övertygelsen att historiens Gud har talat och att Hans ord är tillförlitligt, som psalmisten uttrycker det: För evigt, HERRE, står ditt ord fast i himlen (Ps. 119:89). Det förra vägvalet leder till, som fallet är i stora delar av Svenska kyrkan, tron på demokratin som en gudomlig uppenbarelse. Det senare vägvalet har tilltro och respekt för Guds ord, i tid och otid, något som t.o.m. aposteln Paulus ger uttryck för inför landshövding Felix: … det bekänner jag för dig att jag enligt ‘den vägen’ som de kallar för en sekt, tjänar mina fäders Gud på det sättet att jag tror på allt som är skrivet i lagen och hos profeterna (Apg. 24:14).

Fram till slutet av 1950-talet var Svenska kyrkan bärare av en klassisk syn i ämbetsfrågan. Sedan dess har ”folkväldet” allt mer tagit över och Guds ord förpassats till ”skräpkammaren”. Som bekant gäller det inte bara ämbetsfrågan, utan även synen på äktenskapet.

Bibeln talar tydligt om skapelsens goda ordning, något som bekräftas i Nya Testamentet. Människan skapades till Guds avbild, till man och kvinna skapade han dem (1 Mos. 1:27) och det konstateras att allt var mycket gott (1 Mos. 1:31). En motståndsrörelse till Guds goda ordning arrangerades, vilket har fått ödesdigra konsekvenser. Det allra finaste i Guds skapelse måste till varje pris skjutas i sank, sådan var avsikten då – och strategin är fortfarande densamma.

Guds frälsingsplan har genomförts, något som påskens budskap om Jesu Kristi lidande, död, uppståndelse och seger vittnar om: … djävulen har syndat ända från begynnelsen. Och Guds Son uppenbarades för att han skulle göra slut på djävulens gärningar (1 Joh. 3:8).

Några av oss är – för vår frälsnings skull – helt och fullt beroende av Guds ords uppenbarade sanning. Att välja, vraka och tolka det på godtyckligt sätt är livsfarligt. Jesus betonar: Om ni förblir i mitt ord, är ni verkligen mina lärjungar, och ni skall förstå sanningen, och sanningen skall göra er fria (Joh. 8:31) och … den som förkastar mig och inte tar emot mina ord, han har en domare över sig: det ord som jag har talat skall döma honom på den yttersta dagen (Joh. 12:48).

Samarbets- och arbetsmiljöproblemen i Svenska kyrkan har för några lett till att alternativa församlingsstrukturer uppstår. Bakgrunden är, så som det en gång var för apostlarna: Man måste lyda Gud mer än människor (Apg. 5:29). Vi står inte ut med att anpassa oss till döds – det har med vår överlevnad att göra!

Missionsprovinsen i Sverige och Finland har vuxit fram som en behövlig nödlösning i en för våra nordiska länder prekär situation. Det sker i förvissning om att Jesu missionsbefallning gäller till tidens ände och att omvändelse och syndernas förlåtelse måste predikas för alla folk i Jesu Kristi namn (Luk. 24:47).

Den evangelisk-lutherska bekännelsen medger och uppmuntrar att en biblisk församlingsordning upprätthålls i kristider. I bekännelseskriften ”Om påvens makt och överhöghet” kan läsas: Därför då biskoparna antingen omfatta falsk lära eller vägra att meddela vigning, äro församlingarna nödgade på grund av gudomlig rätt att genom sina i tjänst varande präster viga och förordna åt sig nya. Men det är biskoparnas ogudaktighet och våldsregemente, som vållat kyrkosöndringen och tvedräkten (sid. 353 SKB).

Det är också vår övertygelse att Guds goda ordningar bekänns och praktiseras – i ämbetsfrågan (1 Kor. 14:33–36, 1 Tim. 2:8–15) äktenskap (Matt. 19:4–6, Hebr. 13:4) och familjeliv (Ef. 5:22–33)

Med Guds nåd och hjälp vill vi vara med och kämpa för och bevara det som utgör Filadelfia-församlingens signum – med mission i fokus: … din kraft är ringa och du har hållit fast vid mitt ord och inte förnekat mitt namn … Eftersom du har bevarat mitt ord om uthållighet, skall jag bevara dig och rädda dig ur prövningens stund, som skall komma över hela världen och sätta dess invånare på prov (Upp. 3:8, 10).

Efter några år utan dagstidning (i postlådan) har vi precis påbörjat en förmånlig helgprenumeration av Dagens Nyheter (DN). Intressant att i lugn och ro läsa tidning både på påskafton och påskdagen. Sveriges största dagstidning redigeras i frisinnad och liberal anda. Man hävdar det öppna samhällets grundläggande värden, däribland upplyst förnuft och toleransklimat. Vidare sägs det att tidningen slår vakt om objektivitet och en oberoende verksamhet på alla plan.

Dubbelt intressant att ta del av DNs kultursidor under kyrkans största och mest uppmärksammade helg. Kulturchefen kan rimligtvis inte undgå att i någon mån uppmärksamma påsken och det kristna budskapet och skriver under rubriken Återfödelsens dag bl.a. följande:

Det är lätt att tro på uppståndelsen så här års. Hur stelfruset och dött allt än var för en liten stund sedan har plötsligt små öron börjat sticka upp ur jorden och kvistarna får minibulor. Om någon månad kommer träden att skifta i grön-violett. Osannolikt, men sant. I det sammelsurium av hedniskt och kristet som våra högtider innebär, är det ändå i återfödelsens tecken som påsken måste tolkas. Korset, den bortvältrade stenen och den tomma graven förstås, men också ägget, där en liten kyckling ska kläckas liksom häxans färd till Blåkulla med kvast och katt – med nio liv. Riset som bränns, det gamla som ska dö för att det nya ska uppstå.

Lördagsnumrets framsida har en stor bild på en modern Jesus-liknande gestalt med rubriken Jesus lever i nöjesparken. På mittuppslaget finns en artikel om den religiösa nöjesparken The Holy Land Experience in Orlando med rubriken Jesus återuppstår dag efter dag i Orlando.

DNs kultursöndagsavdelning har ett helt uppslag, en essä (har inte funnit någon länk på nätet) skriven av Göran Greider med rubriken I uppståndelsen är vi tillsammans igen. Skribenten ifrågasätter den kristna kyrkans betoning och fokus på Kristi fysiska uppståndelse. I stället förordar han en annan och mycket enklare lösning … att Jesu liv och död fortsätter att erfaras av de troende. Greider betecknar det som ”ett religionsskifte”, mystikerna … återvänder i massupplaga när de döda dogmerna, däribland tron på en fysisk återuppståndelse, inte längre står i vägen för en bred och friare religiositet. Och i samma ögonblick som kristendomen slutar fixera sig vid Jesu lidande och död väntar möjligen ett återuppståndet intresse för det socialt radikala budskap han förkroppsligade när han vandrade omkring i Galiléen.

DN har under påsken föga objektiva inslag om den kristna trons huvudsanningar. Man nöjer sig med ”ett nöjesparksutbud” och ”en skendödshypotes”.

Aposteln Paulus har – tillsammans med Kristi Kyrka i alla tider – en tydlig bekännelse, både beträffande trons fundament och uppståndelsens vikt:

Jag meddelade er det allra viktigaste, vad jag själv hade tagit emot, att Kristus dog för våra synder enligt Skrifterna, att han blev begravd, att han uppstod på tredje dagen enligt Skrifterna, och att han visade sig för Kefas och sedan för de tolv. Därefter visade han sig för mer än femhundra bröder på en gång, av vilka de flesta ännu lever, medan några är insomnade (1 Kor. 15:3–6).

Om det nu predikas att Kristus har uppstått från de döda, hur kan då några bland er påstå att det inte finns någon uppståndelse från de döda? Om det inte finns någon uppståndelse från de döda, har inte heller Kristus uppstått. Men om Kristus inte har uppstått, då är vår predikan meningslös och er tro meningslös. Då står vi där som falska vittnen om Gud, eftersom vi har vittnat mot Gud, att han uppväckte Kristus, som han inte har uppväckt, om det verkligen är så att döda inte uppstår. Ty om de döda inte uppstår, har inte heller Kristus uppstått. Men om Kristus inte har uppstått, då är er tro meningslös och ni är ännu kvar i era synder. Då har också de som insomnat i Kristus gått förlorade. Om vi i detta livet sätter vårt hopp endast till Kristus, och han inte har uppstått, då är vi de mest beklagansvärda av alla människor. Men nu har Kristus uppstått från de döda som förstlingen av de insomnade (1 Kor. 15:12–20).

Kristus är uppstånden, ja, han är sannerligen uppstånden!

Strax före publicering uppmärksammade en god vän mig på en intressant debattartikel i Aftonbladet:

Jesus – historiens största sanning.

Vill gärna framföra ett varmt tack till Er alla som på ett eller annat sätt gett råd, stöd och stått med i förbön under de senaste månaderna!

Stilla veckan, 2010

Mer information om och från vigningshögtiden finns på följande hemsidor:

Missionsprovinsen i Sverige och Finland

Scandinavia House

I augusti 2009 beslutade den Evangelisk-lutherska kyrkan i Amerika, ELCA, som har 4,6 miljoner medlemmar, att öppna kyrkans ämbeten för personer som lever i varaktiga homosexuella relationer.

Beslutet togs i ett kyrkomöte med röstsiffrorna 559-451 och reaktionerna har inte uteblivit. Under de senaste månaderna har en alternativ struktur utarbetats, vilket antagligen leder till en ny kyrkobildning senare i år.

Läs mer: Truende luthersk splittelse i USA

Read the rest of this entry »