Mpr-bloggen

Vid Missionsprovinsens konvent den 16 januari valdes Matti Väisänen till biskop för Missionsprovinsen i Finland. Vigningen sker i Helsingfors lördagen den 20 mars.

Valet har vållat en del uppmärksamhet i finsk media, bl.a. genom kritiska röster från Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland:

Kyrkan erkänner inte Lutherstiftelsens biskop.

Generalsekreteraren för Teologiska institutet i Finland (STI), prosten Henrik Perret, analyserar i en blogg den andliga situationen på ett intressant sätt. Han är bekymrad över … om kyrkans största problem skulle vara människor som tror på Gud.

Reflektionen avslutas på följande sätt:

Det stora problemet för kyrkan borde inte vara att någon samlas, sjunger psalmer, ber och firar nattvard, inte ens om de samlas utan “kyrkans” tillstånd. Det stora problemet är att det i Finland finns så många som inte gör det. Och: det största problemet är att detta inte verkar vara det stora problemet för kyrkan. Byt fokus!

Läs bloggen i sin helhet: Det stora problemet?

Så sammanfattas människans försök att på egen hand ”bedriva teologi”. I tidningen Dagen formulerar Anders Sjöberg med träffsäkerhet skillnaden mellan en av Gud i Bibeln förmedlad ”objektiv uppenbarelse” och en av människor producerad ”demokratisk successiv uppenbarelse”. Den senare har, enligt Sjöberg, följande kännetecken: Den vittnar enbart om människans önskan: att själv vara Gud.

Läs krönikan i sin helhet: Demokratin som successiv uppenbarelse.

I höstas skrev jag på samma tema, med hänvisning till just det dokument som Sjöberg kommenterat: ”Dynamisk teologi”.

I Annandag jul-gudstjänsten berördes jag starkt av bibeltexterna och likaså genom en av psalmerna: På lidande byggd är Guds kyrka … av Lars Thunberg (nr 163 i Den Svenska Psalmboken, 1986). Har i efterhand särskilt mediterat över budskapet i den andra versen:

Vi hyllar er, sanningens vittnen. Ert samvete höll i all prövning. För rättvisa stred ni, och intet fick hindra er gärning och övning.

Innehållet är baserat på Samuel Gabrielssons psalm O Gud, för de trogna martyrer … (nr 150 i Den Svenska Psalmboken, 1937), där den andra versen lyder:

Hell eder, Guds vittnen, som traktat Att samvetets renhet bevara Och högre än liv haven aktat Att efter rättfärdighet fara!

Har särskilt tänkt på två aspekter från de båda versionerna:

- att bevara samvetets renhet, och

- att intet får hindra gärning och övning.

Pastoralbreven betonar vikten av en uppriktig tro och ett gott samvete (1 Tim. 1:5) och påpekar faran för fiffel som leder till skeppsbrott i tron (1 Tim. 1:19). Samme apostel är föredömligt rakryggad i liv och tjänst: Bröder, jag har levt inför Gud med ett fullkomligt rent samvete ända till i dag (Apg. 23:1) … strävar jag själv efter att alltid ha ett gott samvete inför Gud och människor (Apg. 24:16). Vi har avsagt oss allt hemligt och skamligt och använder inga knep. Vi förfalskar inte Guds ord utan lägger öppet fram sanningen och anbefaller oss själva inför Gud åt varje människas samvete (2 Kor. 4:2).

Vad hade hänt om våra fäder, trons hjältar, inte kämpat för den tro som en gång för alla överlämnats åt de heliga (Jud. 3) – i bekännelse, gärning och övning? Därför kvarstår uppmaningen också till oss: Kämpa trons goda kamp, sök att vinna det eviga livet som du blev kallad till och som du bekände dig till genom att inför många vittnen avlägga den goda bekännelsen (1 Tim. 6:12).

Först och sist är det viktigt att komma ihåg förmaningens fundament och kännetecken: Vad all förmaning syftar till är kärlek av ett rent hjärta, av ett gott samvete och av en uppriktig tro (1 Tim. 1:5).

I gårdagens evangelietext, om ängelns budskap till Maria, ges löftet om Kristi födelse och herravälde: Han skall bli stor och kallas den Högstes Son, och Herren Gud skall ge honom hans fader Davids tron. Han skall vara konung över Jakobs hus för evigt, och hans rike skall aldrig få något slut.

Löftet har gått i uppfyllelse, något vi under de kommande dagarna igen får glädjen att fira. Jag stannades i tacksamhet upp inför löftet som uppfylls och kommer att uppfyllas … hans rike skall aldrig få något slut. Jesus själv bekräftar detta beträffande Kristusbekännelsen, klippan, Kyrkan … och helvetets portar skall inte få makt över den (Matt. 16:18). Vilken tröst – i en tid då så mycket vacklar!

Läste igår en artikel i SvD som var upplysande, men inte särskilt uppmuntrande. Hur skall Svenska kyrkan hitta sin roll i en förändrad samhällsbild?

Antydningar ges om behov av teologiskt nytänkande: … centralt ser Svenska kyrkan minskningen i antal dop som ett bekymmer och trycket är hårt på att ”tolka dopet som rit i vår tid”, som det heter. Chefsteologen Cristina Grenholm förklarar att ”vattnet är en symbol för det ursprungliga och kan berätta hur alla hör ihop med Guds skapelse”. I framtiden skulle dopet kunna betyda att man som kristen tas upp i en samhörighet med alla, inte i en kyrka avskild från andra.

Ett annat tema är vikten av religionsdialog: Ewa Lindqvist Hotz tror att man om tio år har utvecklat en gudstjänstordning där olika religioner och livsåskådningar kan stå sida vid sida. Och får frågan: … om tio år i Uppsala domkyrka har ärkebiskopen och Sveriges högste imam en kvällsgudstjänst tillsammans? Med svaret: - Jag känner att de måste. Det är viktigt att kyrkans ledare står för demokrati och allas lika värde.

Läs artikeln i sin helhet: Kyrkans nya roll.

Många kristna i Sverige känner sig inte hemma i en sådan läropluralistisk framställning. Sådan är inte ”fädernas kyrka”. Därför uppstår nödrop; frågor om alternativa strukturer för gudstjänstfirande i Ande och sanning, med respekt och lydnad för Jesu missionsbefallning. Missionsprovinsen (Mpr) vill vara ett strukturellt redskap för att människor i vårt land skall komma till tro på Jesus, bli bevarade i en sann och levande tro och vinna målet för tron – själens frälsning. Mpr står i kontinuitet med den andliga tradition som förvaltats och vuxit fram inom Svenska kyrkan och betraktar sig som ett icke-territoriellt stift inom denna. Mpr eftersträvar goda relationer med Bibel- och bekännelsetrogna ämbetsbärare, lekmän och församlingar inom Svenska kyrkans officiella struktur.

Läs mer: Provinsordning.

Jerusalem är öde,
dess tempel fallit ner.
Dess präster äro döde,
dess spira är ej mer.
Men Kristi rike varar
och sig alltmer förklarar.
Välsignad vare han
som kom i Herrens namn.