Mpr-bloggen

Missionsprovinsen publicerar regelbundet ett Sändebrev – det sänds kostnadsfritt till den som så önskar. Kontakta kansliet! Årets först nummer är på väg till brevlådorna. Jag har under rubriken ”Från missionsbiskopens bord” förmedlat en del information:

I tacksamhet till Herren förmedlas årets första Sändebrev. Det vill vi göra i förvissningen om … Herrens nåd är det att det inte är ute med oss, ty det är inte slut med hans barmhärtighet. Den är var morgon ny, ja, stor är din trofasthet (Klag. 3:22–23).

I skrivande stund pågår förberedelser och genomförande av ett regionalt prästmöte i Vännäs, Västerbotten (26/1). Ordinarie prästmöte, inklusive prästkollegiets sammanträde, planeras den 17–18 maj 2012 i Tuve, Göteborg. Mötet inleds med gudstjänst tillsammans med Kvillebäckens församling på Kristi himmelsfärds dag kl 17 med fortsättning påföljande dag. Lördagen den 19 maj har preliminärt reserverats för prästvigningshögtid på samma plats. Ett antal prästkandidater har f.n. samtal med koinonior och Konsistorium om tänkbara tjänster.

Missionsrådets arbetsutskott (missionsbiskopen, provinssekreteraren och administratören) har utarbetat förslag på sammanträden under första halvåret enligt följande:

• Läronämnden: 13 januari och 16 mars.
• Konsistoriet: 3 februari och 21 april.
• Missionsrådet: 24–25 februari och 11–12 maj.

Missionsrådets arbetsutskott sammanträder minst en gång per månad. Missionsrådet har också inrättat en strategikommitté som tar sig an visions- och strategifrågor.

Missionsprovinsen har ett utökat administrativt ansvar för de präster som är verksamma i koinoniorna, främst de som tidigare stått under Kyrkliga Förbundets ansvar. En Personalnämnd, bestående av Gunnar Andersson, Bengt Gustafsson, Hans Gustafsson (ekonom) och undertecknad, arbetar med att förbättra rutiner som berör anställning, arbetsgivaransvar, etc.

Ett nytt år innebär en del ändrade tjänsteförhållanden i Missionsprovinsens koinonior. På annan plats finns rapport om förhållanden i Bohuslän-Dals pastorat.

I Värmland sker också förändringar. Jonny Bjuremo som haft heltidstjänst i Torsby och Karlstad, i församlings- och diakonalt arbete, påbörjar den 1 februari en provanställning som missionssekreterare (50%) i Evangelisk Luthersk Mission–Bibeltrogna Vänner. Samuel Petersson, som haft deltidstjänst i Karlstad, övertar under vintern / våren genom ett förordnande delar av Jonnys åtaganden. Det diakonala arbetet i Värmland står inför intressanta utmaningar, något vi återkommer till under våren.

För ett år sedan begav sig Daniel Brandt till USA för teologiska studier vid seminariet i Fort Wayne. Han tar under våren sin masterexamen och återkommer till Sverige i maj månad. Samråd pågår om tänkbara arbetsuppgifter för Daniel – ett förbönsämne!

En av Missionsprovinsens präster i utlandet, Anders Strindberg som är bosatt i Kalifornien, USA, har fått en förfrågan att på deltid tjänstgöra som präst i en församling i den anglikanska Reformed Episcopal Church. Konsistoriet har efter undersökning och samråd beviljat detta för en tvåårsperiod.

Varmt tack för omsorg, stöd och förbön! Gud välsignelse över liv och tjänst under året 2012!

Enligt Guds ord är det kristna dopet något grundläggande och alltid aktuellt. Det är en helig handling, instiftad av Jesus Kristus (Matt. 28:18–20, Mark. 16:16). På pingstdagen är Ordets förkunnelse och dopet i fokus. Människors samveten väcks och frågan uppstår – vad behöver göras för att bli frälst? Svaret lyder: Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då skall ni få den helige Ande som gåva. Ty er gäller löftet och era barn och alla dem som är långt borta, så många som Herren vår Gud kallar (Apg. 2:38–39). Kallelse till omvändelse och frälsning förtydligas: Låt er frälsas från detta onda släkte (Apg. 2:40). Resultatet uteblir inte: De som då tog emot hans ord döptes, och så ökade antalet lärjungar den dagen med omkring tre tusen (Apg. 2:41).

Lilla katekesen lyfter fram dopets nytta och förpliktelse:

• Dopet verkar syndernas förlåtelse, frälsar från döden och djävulen och ger evig salighet åt alla, som tror det, som Guds ord och löften lovar.
• Det betyder, att den gamla människan i oss skall dränkas genom daglig ånger och bättring och dödas tillsammans med alla synder och onda begärelser, och att sedan en ny människa dagligen skall uppstå och leva i rättfärdighet och helighet inför Gud för evigt.

Augsburgska bekännelsen fokuserar på dopet, i såväl artikel II som IX:

• Om arvsynden. Vidare lära de, att efter Adams fall alla människor, som fötts på naturligt sätt, födas med synd, det vill säga utan fruktan för Gud, utan förtröstan på Gud samt med ond begärelse, och att denna sjukdom eller arvsynd verkligen är synd, som medför fördömelse och bringar evig död även nu, åt dem, som icke födas på nytt genom dopet och den helige Ande. De fördöma pelagianerna och andra, som förneka, att arvsynden är synd, och för att förringa den ära, som tillkommer Kristi förtjänst och hans välgärningar, påstå, att människan genom förnuftets egna krafter kan rättfärdiggöras inför Gud.
• Om dopet. Om dopet lära de, att det är nödvändigt till saligheten och att Guds nåd tillbjudes genom dopet samt att barnen böra döpas, för att de genom dopet får frambäras till Gud och så upptagas i hans nåd. De fördöma vederdöparna, som bestrida, att barnen bli frälsta genom dopet.

Den kristna tron ställs alltid inför utmaningar, att framhålla lärans tillförlitliga ord med en sund, uppmuntrande undervisning och att avslöja, ta avstånd från osund lära – att vederlägga motståndarna (Tit. 1:9). Kyrkans historia vittnar om denna kamp: ett ja till sanningen och ett nej till lögnen

I Missionsprovinsens sammanhang har frågan om dopet aktualiserats under årens lopp. Vid Provinskonventet 2010 hölls två kortföredrag i ämnet, av Jakob Appell respektive Pekka Heikkinen:

• I Faderns, Sonens och den Helige Andes namn
• Aktuella angrepp på dopet

Det senare föredraget analyserar och kommenterar en doktorsavhandling av Anna-Karin Hammar med titeln Skapelsens mysterium, Skapelsens sakrament – Dopteologi i mötet mellan tradition och situation. Avhandlingen har, medialt sett, inte fått så mycket uppmärksamhet. Ändå är den teologiska reflektionen i vår samtid påtagligt präglad av samma anda.

Under hösten har dopet åter aktualiserats, bl.a. genom ett biskopsbrev (se bifogat dokument i länken): Svenska kyrkans biskopar ger skäl för dop

Dokumentet har kommenterats i åtminstone två sammanhang – det senare bidraget är väl värt att studera:

• Biskoparnas dopbrev
• Biskopsbrev om dopet

Forsatt reflektion om dopet följer under våren. Stockholms stift har aviserat en kampanj med slagorden Dopfestival och Dopets vår.

Att frågan är relevant och aktuell – det är uppenbart! I media uppmärksammas den på olika sätt. Ett sekulariserat samhälle efterfrågar trots allt värderingar och ritualer. Dessvärre söker man oftast på ”fel ställen”: Dop eller personlig ceremoni?

Kristi kyrka kallas på nytt att framhålla den apostoliska sanningen, vilket innebär ett möte med Gud till dom och frälsning: Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då skall ni få den helige Ande som gåva. Ty er gäller löftet och era barn och alla dem som är långt borta, så många som Herren vår Gud kallar (Apg. 2:38–39).

Vägen är smal – också med avseende på dopfrågan. Det finns två diken, något som olika fromhetstraditioner bör vara uppmärksamma på:

• ”En sakramentalistisk dopsyn” – en halvsanning. Den påtalar med all rätt pånyttfödelsen i dopet, men förkastar den avfallnes behov av pånyttfödelse genom Ordet (omvändelse och tro).
• ”En sakramentsföraktad dopsyn” – en halvsanning. Den påtalar med all rätt pånyttfödelsen genom Ordet (omvändelse och tro), men förkastar pånyttfödelsens faktum i och genom dopet.

Inget av dessa diken – sakramentalism respektive sakramentsförakt framhåller hela sanningen. Ett fortsatt studium i ämnet är nödvändigt; att ta del av hela Guds rådslut beträffande dopet.

Kristi befallning och uppdrag kvarstår: Gå ut i hela världen och predika evangelium för hela skapelsen. Den som tror och blir döpt skall bli frälst, men den som inte tror skall bli fördömd (Mark. 16:15–16).

Under senare delen av 1970-talet studerade jag teologi i Oslo, Norge. Som närmaste bänkkamrat vid föresläsningarna fanns en broder från Jæren – Leif Thingbø. Efter avslutade studier fick vi under 1980-talet arbeta på samma missionsfält, nämligen i Kenya. Vår familj placerades i sydvästra delen av landet, i Nyanza, och familjen Thingbø i den nordvästra delen, i West Pokot. Vi möttes rätt regelbundet och fick på så sätt upprätthålla och fördjupa relationerna.

Leif Thingbø har på senare år, tillsammans med hustrun Marit, arbetat för NLM bland datoogafolket i Manyara, Tanzania. Genom fortlöpande missionsbrev och blogg har jag med intresse följt deras förehavanden.

Nyligen gjorde makarna Thingbø ett återbesök i West Pokot, Kenya. Söndagen den 13 november installerades nämligen en ny ELCK-biskop, Samson Lokipuna. Den nye biskopen var en av pionjär-evangelisterna i området på 1980-talet. Makarna Thingbø har skrivit om denna högtidsdag på sin blogg: Pokot.

Det är gripande att tänka tillbaka på gångna tider. Ännu större är det att bevittna hur Gud bygger sin kyrka. Människor kommer till tro och bevaras i gemenskapen med Frälsaren. Han kallar och utrustar till tjänst – missionsuppdraget skall slutföras!

I september mötte jag den blivande biskopen, tillsammans med några representanter från North West-stiftet. Vid besöket i Kenya gavs möjlighet att å Missionsprovinsens vägnar följa upp pågående ELCK-arbete i en annan del av landet: Besök i Kenya.

En vecka efter Kenya-resan besökte jag Tromsø i Norge. Även här har Missionsprovinsen sedan flera år tillbaka knutit goda kontakter. Om Gud vill kommer de att fördjupas ytterligare under kommande år.

• Besök i Nordnorge
• Biskopsval i Norge

Lite väl mycket nostalgi, kanske  (blir lätt så när man blir äldre / gammal …). De intressanta framtidsperspektiven bör stå i fokus – glad som jag är över fortsatta kontakter i såväl Norge som Kenya.  Såsom tidigare, nu och framgent under mottot: … allt vad vi har uträttat, har du utfört åt oss (Jes. 26:12).

Har under hösten i bloggar följt kyrkokampen i grannlandet:

• Danmark

• Dansk vaksamhet

• Danmark igen

I Missionsprovinsens senaste Sändebrev (12/2011) skriver Hans Olav Okkels om Debatten i Danmark – omkring kirkelig vielse af homosexuelle.

Luthersk Missionsforening arbetar målmedvetet vidare för att finna tänkbara lösningar i en för dem allvarlig kyrkosituation. I de nordiska länder förefaller det som om våra danska vänner är bland de mest kreativa:

• LM-trossamfund på vej?

Man undrar dock över hur samlad och / eller splittrad kristenheten blir?

Gott Nytt Kyrkoår!

 

Var välsignad, Högt välsignad, Du som kommer i Herrens namn!

Palmer vi breder, Hjärtat bereder, Möter vår Konung med öppen famn.

Var välsignad, Högt välsignad, Du som kommer i Herrens namn!

 

Kom, hugsvala, Ljuvligt tala, Tala ljuvt med Jerusalem:

Uppfylld är lagen, Synden borttagen, Fångna och slagna får vända hem.

Kom, hugsvala, Ljuvligt tala, Tala ljuvt med Jerusalem!

 

Väntanstiden, Snart är liden! Snart tillstundar ett jubelår.

Konungen kommer, Domaren Kommer, Herrens, Guds härlighets dag uppgår.

Väntanstiden, Snart är liden! Snart tillstundar ett jubelår.

 

Edvard Evers (1853-1919)

Svenska kyrkan och dess predikoämbete befinner sig i ett djupt förnedringstillstånd. Blivande präster får ingen gedigen vägledning för sin kommande tjänst. Därför kan de flesta inte heller vägleda andra på livets väg. Med åren har situationen blivit värre och värre. Den bibliska insikten i predikoämbetets stora värde och nödvändiga förutsättningar har fallit i glömska. Därför behöver vi en nyorientering efter Bibelns riktlinjer och reformationens målsättningar.

Så har Lutherstiftelsen formulerat sig med tanke på den aktuella situationen av idag (se fliken om Lutherstiftelsens pastorala kurs).

Denna bedömning har besannats under den gångna veckan, när tidningen Världen idag uppmärksammat en incident vid pastoralinstitutet i Lund.

I inte mindre än tre artiklar beskrivs och analyseras vad som försiggått:

• Blivande präster lurades att lovsjunga voodoo-gudar.
• Pastoralinstitutets rektor: ”Det här blev inte bra för våra studenter”.
• Haitimissionären: ”Voodoon är en andemakt”.

Jag är glad, tacksam och stolt över att just nu få stå med i ett sammanhang som erbjuder ett fullgott alternativ med avseende på pastoral utbildning. Under hösten bedrivs nämligen i Göteborg en sådan kurs i Lutherstiftelsens regi – i samarbete med Missionsprovinsen: Lutherstiftelsen och pastorala kursen.

Alla sammanhang är utsatta i den andlig kampen… mot furstar och väldigheter och världshärskare här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarna (Ef. 6:12). Därför är det ytterst angeläget att bli stark i Herren och i hans väldiga kraft och ta på sig hela Guds vapenrustning, så att vi kan stå emot djävulens listiga angrepp (Ef. 6:11).

För några veckor sedan riktades uppmärksamheten mot vårt nordiska grannland: Dansk vaksamhet.

Frågan om samkönade äktenskap har i veckan som gått åter kommit i fokus, något som uppmärksammats i media:

• Dansk kyrkovigsel för homosexuella.

• En fjärdedel av de danska prästerna är emot samkönade vigslar.

• Samkönad vigsel under lupp i Danmark.

Den politiska rösten är påtaglig i den danska debatten. Tidningen Politiken citerar ett ministeruttalande, enligt följande:

»Det er historisk det her, der er ikke sket noget større, siden man tillod kvindelige præster i folkekirken«, siger minister for ligestilling og kirke Manu Sareen (R).

Läs artikeln i sin helhet: Homoer får lov til at sige ja i kirken.

Tidningen Kristeligt Dagblad har omfattande material – för den som vill sätta sig in situationen: Vielse af homoseksuelle.

Några organisationer har i slutet av veckan uttalat sig:

• Evangelisk Luthersk Missionsforening (ELM): Partnerskab skal være ægteskab i folkekirken.

• Luthersk Mission (LM): Homoseksuelle vielser i folkekirken.

LM ser med bekymmer på de komplikationer som kommer att uppstå i förhållande till de etablerade internationella kontakterna. Samarbetskyrkor i såväl Etiopien som Tanzania har nämligen tydliga uttalanden i dessa frågor:

• EECMY International Theological, Mission Conference discusses Lutheran identity, unchangeable authority of the scripture.

• The Dodoma Statement.

Ärkebiskop Wejryd har nyligen besökt Tanzania. I hans blogg förefaller det som att relationerna systerkyrkorna emellan, trots allt, skall kunna fungera: Delande och självständighet.

För drygt fyra år sedan, den 20 oktober 2007, inbjöd Missionsprovinsen till prästvigning i Göteborg. Fem kandidater prästvigdes, tre från Finland och två från Sverige. En av dem, Mattias Lindström, vigdes för pastoral tjänstgöring i Kvillebäckens gudstjänstgemenskap i Göteborg. Läs mer om högtiden i Göteborg: Missionsdag och prästvigning.

Elin och Mattias Lindström kallades under 2009 av Evangelisk Luthersk Mission – Bibeltrogna Vänner till missionstjänst i Peru. Tidningen Till Liv intervjuade dem under sommaren: Peru nästa. Utresan gjordes i början av september och en månad senare publicerades en artikel i Kyrka & Folk: I evangeliets tjänst i Peru.

Följ familjen Linströms verksamhet via deras blogg.

Genom telefon- och e-postkontakt blev nyligen jag uppdaterad om familjens arbetssituation i Chiclayo. Mattias skriver:

Elin och jag arbetar som ELM-BVs utsända missionärer på tre områden.

För det första arbetar vi med den lilla kyrkan IELCh, som består av fyra församlingar. Vi hjälper kyrkan med utbildning, kyrkolokaler, och Mattias predikar ibland i församlingarna.

För det andra arbetar vi särskilt i församlingen i Cerropón där Mattias är pastor. Elin har främst arbetat med kvinnor och barn. Hon har startat barnundervisning, unga mammor grupp, och bönegrupp i församlingen. Hon gör varje vecka hembesök, bjuder hem folk, deltar i bibelstudier, leder barnsången, spelar ibland gitarr eller rytminstrument. Hon är, kort sagt, inspiratör och allt-i-allo. Mattias, som pastor, predikar, undervisar, leder gudstjänster, förvaltar sakrament, håller medlemskurser, gör hembesök, och försöker också spela fotboll med männen bl.a. för att skapa nya kontakter

För det tredje har vi också administrativa uppgifter inom missionens organisation (MEL=ELM-BV och WMPL) – Elin har varit kassör och Mattias är som ”direktör” ansvarig för kontakten med Sverige och den amerikanska missionen som är vår samarbetspartner. Nu har vi gemensamt ansvaret för de volontärer som nyligen anlänt.

Det roligaste med att vara missionärer tycker jag är att se människor växa och fördjupas i tron. Igår besökte jag ett par släktingar till församlingsmedlemmarna. De tror på Gud, men är rädda för honom. De vet att de inte kan leva i enlighet med Guds vilja. Det gav mig tillfälle till att förkunna evangeliet om Jesus, och hur hans offer på Golgata öppnat vägen till Gud. De tog med glädje och intresse emot budskapet. Nu ber jag att den helige Ande ska fortsätta verka i dem. Sådana möten ger glädje och energi till tjänsten som pastor och missionär. Guds rike utbreds och vi är tacksamma för förtroendet att få stå med i Guds missionstjänst!

Familjen Lindström kan och bör omfattas i tack och förbön! Gåvor till missionsarbetet i Peru förmedlas via ELM-BV.

För drygt fyra år sedan, den 20 oktober 2007, inbjöd Missionsprovinsen till prästvigning i Göteborg. Fem kandidater prästvigdes, tre från Finland och två från Sverige. En av dem, Bertil Andersson, vigdes för pastoral tjänst i Mongoliet. Läs mer om högtiden i Göteborg: Missionsdag och prästvigning.

Gunn och Bertil Andersson påbörjade tjänst i Mongoliet redan 2002, utsända av Norsk Luthersk Misjonssamband.

Familjen Anderssons tjänst i Mongoliet kan följas på bloggen: META – Familjen Andersson i Mongoliet.

Den kristna trons utveckling och framgång i landet har nyligen uppmärksammats: 20 år med kristendom i Mongolia.

För en tid sedan uppmärksammades den andliga utvecklingen i Danmark – om reformer för samkönade äktenskap och ritual för vigsel av homosexuella: Danmark.

Frågeställningen har nyligen uppmärksammats av Luthersk Mission (LM) i Danmark, vid organisationens generalförsamling den 29–30 oktober.

LM har under senare år valt en nyanserad väg med avseende på de kyrkliga frågorna, med utrymme för såväl en folkkyrkolinje som en friförsamlingslinje. Principiellt är de båda linjerna i ett LM-perspektiv likvärdiga. Båda sammanhangen uppmuntras att fokusera på en viktig angelägenhet: ett gudstjänstfirande där Guds ord förkunnas i enlighet med de heliga skrifterna. Respektive linje bör vara uppmärksam på och undvika intilliggande diken: folkkyrkolinjens fara för teologisk anpassning och frikyrkolinjens fara för isolering.

Läs mer om LMs uttalanden:

• LM kritisk over for udvikling i folkekirken.
• Uttalande.

LMs sätt att hantera den kyrkliga situationen vittnar om ett gott pastoralt omdöme. Situationen är säkert inte utan spänningar – konstigt vore det annars – men våra vänner i grannlandet har uppenbarligen större känsla för en god och vis nyansering än fallet är i vårt eget land.

En ledare i tidningen Kyrka & Folk (nr 44/2011) försöker överväga och hantera det aktuella läget i vårt land: Seperation självklar? De i ledaren citerade artiklarna finns tyvärr inte tillgängliga på nätet (vad jag vet).

Bland oss leder samråd i dessa frågor oftast till kraftig polemik. Kanske är det oundvikligt … men visst är det önskvärt med olika fora för ”konstruktiva och goda samtal i en för kristenheten i Sverige prekär situation”?!