Grundläggningsdokument - Aktuell bakgrund

3. Aktuell bakgrund

3.1. Inre mission

Behovet av inre mission är stort i vårt land. En långt gången sekularisering hör med till bilden av Sverige. Svenska kyrkans församlingar sviker i hög grad missionsuppdraget genom att ge efter för det trendiga och inrikta sig mer på att ge religiös service efter människors önskemål, än att "förkunna Guds väldiga gärningar". Kristi försoning och seger behöver därför offensivt predikas. Jesus är en segerherre och denna positiva sanning måste fler få del av. Men allt färre vet vad evangelium verkligen är: Det helt ofattbara att en syndare genom tron på Kristus får del i himmelriket. Mycket tyder på att vi lever i de yttersta tiderna och att det därför hastar att räcka evangeliet till vilsna människosjälar i vårt land, som riskerar att gå förlorade. Kristus har givit en generalorder om att vinna lärjungar för honom. Mission innebär sändning. Herren sänder ut glädjebudskapet genom sina lärjungar.

Missionsbefallningen måste lyftas fram med förnyad kraft och aktualitet ibland oss. Vi bor i ett land där 70 % av befolkningen, i undersökningar, säger sig inte vilja ha någon mer kontakt med kyrkan än den man ändå får genom kyrkliga handlingar/förrättningar. De flesta människor vet inte om att de står med oförlåtna synder inför sin Skapare. Därför behövs kunskap om Guds vilja spridas, likaväl som kunskap om vad Jesus Kristus gjort för oss, för att vi ska få syndernas förlåtelse, nytt liv och evig salighet. När inte lag och evangelium förkunnas rent och klart då sviker vi Herrens missionsbefallning. Alltför få av oss kristna i Sverige idag bävar inför det ansvar Gud lägger på sitt folk. Vi behöver bli så uppfyllda av Andens glädje att vi inte kan låta bli att vittna om vår Frälsare. Av kärlek till medmänniskan behövs ett förnyat evangelisations- och undervisningsarbete i vårt land och i den svenska kyrkan. ”Ty hans verk är vi, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar, som Gud har förberett, så att vi skall vandra i dem.” (Ef 2:10)

3.2. Hemlöshet

Hos trons folk växer en känsla av hemlöshet i vår egen kyrka. Allt färre präster är förankrade i apostlarnas tro. Teologin hos kyrkans företrädare och ledare blir alltmer otydlig, urvattnad och öppet vilseledande. Gudstjänstlivet utarmas på många håll. Bibeln uppfattas enbart som mänskliga trosvittnesbörd, inte som Guds levande Ord till varje tid. Vi har fått bevittna en etisk nyorientering som strider mot en biblisk etik. Lärofrågorna relativiseras och den ena punkten efter den andra i kyrkans tro omtolkas eller förnekas. Bibeln får inte längre vara den högsta auktoriteten. Det är ingen överdrift att tala om ett läromässigt avfall från klassisk kristen tro. I en del församlingar i Svenska kyrkan finns fortfarande biblisk och tydlig förkunnelse, men alla kan inte resa långa sträckor för att besöka dessa platser.

3.3. Politisering

Politiseringen har snarare ökat efter relationsändringen 2000-01-01 mellan kyrkan och staten. Statskyrkan har avvecklats, men i stället har Svenska kyrkan utvecklats mot en kongregationalistisk politikerstyrd kommunalkyrka. Den politiska makten dominerar kraftigt även över biskoparna och prästerna, vilket särskilt markeras i kyrkoordningen genom att ämbetet saknar egen representation i kyrkomötet. Kyrkomötet avgör idag lärofrågor efter politiska majoriteter istället för att fråga efter Herrens uppenbarade vilja i Bibeln. Svenska kyrkans högsta beslutande organ saknar därför trovärdighet som kristen institution. Luther skiljer mellan den yttre kyrkan, som består av dem som använder Guds ord och sakramenten och den inre kyrkan, som består av de sant troende. Bara Herren kan helt säkert veta vilka som hör till Kristi sanna kyrka. Problemet med Svenska kyrkan är att dessa definitioner är omöjliga att finna i något enda beslut hos kyrkomötet eller kyrkostyrelsen under senare år. Det bibliska värderingsmönstret lyser därför med sin frånvaro i det nationella kyrkliga ledarskapets tankevärld.

3.4. Andligt ledarskap

Det andliga ledarskapet är svagt i Svenska kyrkan. På senare tid finns flera biskopar som signalerat att de är positiva till att även de som är motståndare till ordningen med kvinnliga präster ska få prästvigas. Det har dock i praktiken visat sig att inget är intresserat av att släppa igenom några som tror på Guds ord fullt ut. Biskoparna är fångar i systemet. även i be-kännelsetrogna kretsar saknas ett sammanhållet och etablerat ledarskap på nationell nivå. Bertil E Gärtner var den siste biskopen för ett svenskt stift som hållit fast i ämbetsfrågan. Men han gick i pension för tolv år sedan. I de olika andliga traditionerna finns flera goda teologer, kyrkopolitiker och andliga ledare, men ofta med begränsat förtroende utanför de egna traditionerna.

3.5. Traditioner möts

Många är fast förankrade i sin egen tradition, och det är inte självklart för bekännelserörelsen att se mångfalden i uttryckssätten som en rikedom åt helheten. Dock har gemensamma konferenser, resor och stormöten på senare år har lett till att väsentliga samtal förts och vänskapsband därigenom stärkts. På så sätt har förståelsen för varandras traditioner och viljan att hålla samman rörelsen ökat. Kanske är situationen mer gynnsam än någonsin just nu för ett verkligt möte mellan bröder och systrar från olika håll att göra gemensam sak för evangeliets framtid i Sveriges land. Samtidigt finns behov av fortsatta samtal kring lära, liturgi, ämbete och kyrkoordningsfrågor.

3.6. Behörighetsregler och stoppade prästkandidater

Kyrkoordningens nuvarande behörighetsregler slår hårt mot förvaltningen av nådemedlen. Behörighetsreglerna för präst- och diakonvigning, och för tjänster med arbetsledande befattning, innebär inte bara att bekännelsetroheten inom Svenska kyrkan marginaliseras utan också att den inom några årtionden hotas av förintelse.

Det behövs fler präster i Sverige, men många av dem som utbildas blir inte alls prästvigda. Det är också högst sannolikt att många unga män bär på en kallelse till Ordets tjänst, utan att den får möjlighet att förverkligas. Vi får fler och fler utbildade teologer som inte får användning för sin utbildning. Några väntar och hoppas på en förändring, medan andra satsar på en ny utbildning. Många män och kvinnor som känt en inre kallelse att tjäna som diakoner och diakonissor är också drabbade av den nya kyrkoordningens behörighetskriterier. När Gud kallat människor till tjänst blir det fel att inte ta emot hans gåvor. Här vilar ett kollektivt ansvar på hela Guds församling i vårt land.

3.7. Lokala gemenskaper

Koinonior /gudstjänstgemenskaper med skiftande profil och av olika slag växer fram. Några präster är vigda utanför Svenska kyrkans officiella ordning. Både koinoniorna och prästerna behöver inordnas i en sund kyrklig struktur, ett nätverk som för samman lokala gemenskaper och präster i en regional och nationell gemenskap. Denna struktur kallar vi missionsprovins. Här kan också nya församlingar inlemmas och vigning till olika tjänster ske.

Vårt Kansli

Kansliet: 031-51 42 47
(bäst dagtid ti-fr)
Jakob Okkels: 076-236 52 24
Epost: info@missionsprovinsen.se
Mer info på kontaktsidan

Kontaktpersoner

Roland Gustafsson, biskop:
076-165 15 59
Bengt Birgersson, provinssekreterare:
070-777 26 09

Sök på webbplatsen