Arv och kontinuitet
Missionsprovinsen har växt fram i Svenska kyrkans andliga tradition. Det är från Svenska kyrkan vi fått vår evangelisk-luthersk bekännelse. Vårt sätt att fira Gudstjänst och vårt sätt att organisera oss med biskop, präst och diakon har vi också från Svenska kyrkan. Vi står på så sätt i kontinuitet med den reformerade Svenska kyrkan, men även med den medeltida svenska kyrkoprovinsen, och därigenom med den historiska kyrkan ända tillbaka till Jesus och Hans apostlar. På denna grund kan även nya böne- och uttrycksformer växa fram utifrån Guds ord.
Behov av reformation
Att vi ser oss stå i Svenska kyrkans andliga tradition får inte missförstås, som att vi inte hos henne ser ett stort behov av reformation. Tvärtom är det på grund av detta behov vi finns till! Svenska kyrkans största problem är just, att hon inte längre vill kännas vid stora delar av sitt Bibelförankrade andliga arv, utan istället anpassat sig till idéströmningar som ligger i tiden.
Missionsprovinsen behövs!
Missionsprovinsen behövs därför, för att Svenska kyrkans andliga tradition skall kunna bevaras, föras vidare och utvecklas. Missionsprovinsen behövs, för att föra denna evangeliska tro ut i vårt land, så att människor kan lära känna Gud, komma till tro och bli räddade. Missionsprovinsen behövs också, för att inspirera Svenska kyrkan och andra samfund till fördjupad Bibeltrohet och kärlek.
Den enskildes väg
Bland de Bibeltrogna i Svenska kyrkan och andra kyrkor har en del valt att stanna kvar och där fortsätta verka för omvändelse och förnyelse; en del har valt att lämna sin tidigare kyrka och funnit en ny gemenskap i Missionsprovinsen; ytterligare andra har valt att vara anslutna till eller aktiva i båda; åter andra har valt att vara aktiva i andra lutherska kyrkor. De personliga kallelserna kan här se olika ut och den ena vägen behöver inte vara bättre än den andra, så länge man med Guds hjälp lever ett rent och helgat liv, verkar för kristen tro och liv, och inte kompromissar med sin tro.
Provinsordningen
I Provinsordningen, som är Missionsprovinsens stadgar, jämförbara med Svenska kyrkans kyrkoordning, beskrivs Missionsprovinsen så här:
Identitet
Missionsprovinsen är en del av ”den enda, heliga, allmänneliga och apostoliska kyrkan”. Den
är en fri provins av Guds kyrka och församling i Sverige, på den oförändrade evangelisk-lutherska bekännelsens grund. Den står i kontinuitet med den andliga tradition som vuxit fram och förvaltats i enlighet med denna bekännelse inom Svenska kyrkan, och betraktar sig som ett icke-territoriellt stift i denna tradition.
Missionsprovinsen eftersträvar goda relationer med Bibel- och bekännelsetrogna ämbetsbärare, lekmän och församlingar i Svenska kyrkan (2 kap.).
