Missionsprovinsen

Vi systrar mindes ju att som barn gillade man inte mjuka julklappar och därför sparade vi de stickade sockorna och vantarna i en öppen korg för allmän utdelning till våra fristadsbarn på nyårsafton, då de kom väl tillpass i vinterkylan. Röda Korset i Uppsala hade lyckligtvis redan på juldagen försett dem med tre böcker var efter ålder och smak.

Så inleds den bibelvers (Luk 2:9) som berättar hur nyheten om Guds sons födelse för första gången blir känd utöver den krets av personer som vi kallar den Heliga familjen. Kristi kyrkas mission inleds med att en Herrens ängel förkunnar för några herdar i ödemarken att ”idag har en Frälsare blivit född åt er i Davids stad, och han är Messias, Herren”.

För några veckor sedan beslutade regeringen om ny läroplan för bl.a. religionskunskap. Det ganska ovanliga inträffade – regeringen körde över en myndighets, i det här fallet Skolverkets, förslag. I religionsundervisningen skall även i fortsättningen särskilt utrymme ges åt kristendomen.

Dessa rader skrivs dagarna kring den 31 oktober, dagen då reformatoriska kristna gärna firar hur evangeliet avtäcktes på nytt – och den dyrbara juvelen låg där i sin glans, det goda bud­skapet om Kristi tillräknade rättfärdighet. ”Men nu har – utan lag – en rättfärdighet från Gud uppenbarats”, skriver Paulus i Rom. 3:21. Detta är en hemlighet som måste avslöjas om och om igen.

Låsta positioner är svåra att hantera, politiska såväl som kyrkliga. Det vittnar reformationstiden med all tydlighet om, även om det senaste ekumeniska dokumentet vad beträffar Svenska kyrkan och Rom visar att ett gott vägstycke tillryggalagts mot en gemensam syn på de frågor som då skilde kyrkorna åt.

Så att på nytt utkämpa 1500-talets strider är tämligen bortkastat.