Svaret är enkelt: Därför att ett rent, klart och rätt delat Guds Ord inte får tystna i vårt land. Det hade blivit följden av prästvigningsstoppet på 1990-talet, om inte Missionsprovinsen hade bildats och gjort det möjligt för män med kallelse till Ordets tjänst och en uppriktig önskan att i ord och handling hålla sig till allt Guds Ord, att prästvigas och så i någon mån fylla det med tiden allt större tomrummet efter svenskkyrkliga präster som vill verka i full trohet mot Guds Ord.
Missionsprovinsens tillkomst och existens handlar alltså inte om kyrkopolitik utan om att Guds Ord ska få ljuda till väckelse och omvändelse också för våra barn och barnbarn, ja, ljuda så länge det heter ”i dag” eller tills Herren kommer tillbaka.
Ur en insändare av Jan-Erik Appell i Kyrka & Folk nr 49/16
Se även Göran Beijers anförande 2011: ”När en gammal kyrka finner nya former – hur vi tänkte”