Idag den 18 januari (2023) för 20 år sedan bildades Missionsprovinsens Stödförening, 18 januari 2003. Lutherstiftelsens lokal på Thorburnsgatan 5 var proppfull. Närvarande var också observatörer från både Norge och Finland. Det var den dagen, när biskop Arne hade sin kända avslutningspredikan över orden Då ”tog de en annan väg hem till sitt land” (Matt. 2:12) – se nedan.
Missionsprovinsens Stödförening kunde liknas vid en byggnadsställning för ett nytt husbygge. Stödföreningen blev den plats från vilken Missionsprovinsens struktur byggdes upp. 7½ månad senare, den 6 september, kunde sedan det formella beslutet fattas och bekräftas med ett 40-tal delegaters underskrifter en lördagskväll i L M Engströms gymnasiums matsal, allt medan Domkyrkans klockar ringde helgsmål. Några år senare kunde stödföreningen läggas ner, när själva ”huset” – Missionsprovinsen – var byggt. Men 18 januari 2003 var en milstolpe i vår historia.
Låt oss fortsätta att be för varandra, be om välsignelse över församlingarna och över de som predikar och leder församlingarna. Låt oss be om välsignelse över nystartsarbete på olika håll, om fler prästkandidater, som så småningom kan räcka livets ord till Guds folk. Låt oss be att vi i våra församlingar förstår hur vi ska nå människorna runtomkring oss. Men först och sist: låt oss be att Herren bevarar sitt evangelium rent och klart ibland oss.
De tog en annan väg hem till sitt land.
Bp Arne Olsson, 18 januari 2003
Sedan de i en dröm hade blivit varnade för att vända tillbaka till Herodes, tog de en annan väg hem till sitt land. Matt. 2:12.
Det sägs så om de vise männen efter besöket hos den heliga familjen i Betlehem. De hade till slut funnit Jesus, Konungen, som de hyllade med sina gåvor. Nu skulle de återvända. De tänkte förstås ta samma väg som de hade kommit. Men Herren uppenbarade sig i drömmen och varnade dem. De skulle ta en annan väg tillbaka. Den väg de kommit kände de till och den hade kanske varit tryggare för dem. Men de följde Herrens befallning.
De tog en annan väg hem till sitt land för Jesusbarnets skull. Herodes, den onda maktens representant, tänkte döda Guds Son. Jesus föddes för att gå mot lidandet och döden, men inte på Guds fiendes villkor utan på Guds villkor. Det skulle hända mycket innan tiden var inne för Golgata.
För vår Frälsares skull tog de en annan väg. De trotsade Herodes uppmaning att underrätta honom om var barnet befann sig. Guds befallning hade företräde framför världsmaktens. Vi kan också säga att de tog en annan väg för vår skull, för människors frälsnings skull. Jesus skulle bli allas Frälsare.
Det kommer tider, då vi får göra som de vise männen: Ta en annan väg tillbaka till vårt land. Vårt hemland är himmelen, säger aposteln Paulus. Dit vill vi och dit vill vi ha så många som möjligt med. Ty Gud vill att alla människor ska bli frälsta och komma till kunskap om Sanningen, om Kristus. Utan Jesus Kristus går det inte. Ingen enda är på den rätta vägen hem om inte Jesus får vara Frälsaren och Herren. Om Han inte får vara den Han i sitt Ord själv säger att Han är. I detta läge kommer Herren till somliga av oss som vill vara Herren trogna och ger oss befallningen: Ta en annan väg! Ta en annan väg än den breda trendvägen – den väg som de flesta tycker vi ska gå.
Vi vill lyda Herren. Vi tar en annan väg inte för vår egen skull. Utan för människornas skull. Och för deras skull som Herren kallar att vara Hans präster och förkunnare. Vi tar en annan väg inte minst för Jesu skull.
Man står efter att döda Kristus. Man vill behålla Honom som barnet som inte gör någon något förnär. Det förkunnas att människan är Guds barn utan omvändelse och tro på Jesus och därför är inneboende i varje människa. Man har satt så mycket i Guds ord inom parentes, inte minst de ord som säger att om en människa inte blir född på nytt kan hon inte se Guds rike. Att den som inte tror på Sonen är fördömd. Man vill inte låta Jesus Kristus vara Herren. Det är så man står efter att döda Kristus som den Han verkligen är, Guds Son och människornas ende och nödvändige Frälsare. Ingen kan döda Kristus. Men man kan göra så att Kristus inte blir förkunnad som den Han verkligen är.
För att Guds ord ska bli förkunnat till människornas frälsning kommer befallningen: Ta en annan väg än den breda trendvägen. Ta den väg där Guds ord allena är ledstjärnan. Ta den väg där man har bekymmer för sin egen och andras evighet. Ta den väg där man säger ja till dem Herren kallar att förkunna Hans ord.
Somliga bröder i tron – som också har bekymmer för människors frälsning – uppmanar oss att stanna där vi är och bida Herrens tid. Det heter visserligen i Guds Ord att Herren ska strida för oss och att vi ska vara stilla därvid. När Kristi lärjungar och Kristi kyrka vill leva under Guds ord och på Herrens befallning går ut för att göra alla folk till lärjungar, då strider Herren för dem. Om inte Herren bygger huset arbetar vi fåfängt som vill bygga på det. Se , jag sänder er som får ibland vargar. Fåren får lita på herden. Kristi lärjungar får lita på Jesus, den gode Herden. När de sargas av vargen tar den gode Herden dem i sin famn. Han läker såren. Han helar. Han ger ny kraft att följa Honom vart än vägen går. På det viset är de stilla när Herrens strider för dem.
Fienderna får säga vad de vill och göra vad de vill, så långt Gud tillåter. Men Jesus lovar att den som är trogen intill döden ska få livets krona. Och då, ”vad är all lycka här emot det löftet var jag är där skall ni också vara”.
Jesus tog en helt annan väg än den man hade förväntat. Därför blev Han hånad, föraktad. Han var lik en man som man skyler ansiktet för. Så föraktad att vi höll Honom för intet. Jesus gick den väg Han var sänd att gå. Han gick den för vår skull, för alla människors skull.
Denne Jesus säger: Följ mig! En annan väg är vägen med Jesus allena. Det är den väg där vi låter Herren genom sitt Ord och sin Ande omvända oss, var och en, och fostra oss och leda oss. Det är lydnadens väg, lydnaden för Herrens heliga vilja. Den som Han har uppenbarat i sitt heliga Ord. På den vägen ger Han oss ivern om andras frälsning. Jesus förväntar sig av oss att vi tar ansvar för dem Han kallar att förkunna Hans Ord.
Ska människor i Sverige finna vägen hem till Gud? I somliga församlingar möter människor en god biblisk förkunnelse, så att det finns möjlighet för var och en som söker Herren att finna Honom. För detta tackar vi Herren och ber om att Han fortsätter att ge all den nåd och all den frimodighet präster och lekmän behöver också i dessa församlingar.
Men den stora trendvägen, där Jesus inte får vara Herren, går genom många församlingar och den går genom stifts- och rikskyrka och i kyrkomöte och i många kyrkoråd. Det får till följd att människor inte får höra det Guds ord varigenom den Helige Ande kan verka omvändelse och tro på vår ende Frälsare, Jesus Kristus. De trogna som vill hålla fast vid Jesus Kristus får inte den själaföda de behöver för att hålla ut i trons kamp. Därför hör somliga av oss Herren varna och säga: Ta en annan väg. Och då är det bara att lyda. Hur oviss än framtiden kan verka.
Vi får ödmjukt bedja: Herre, på Ditt ord vill vi gå. Men då får Du ge oss visdomens och frimodighetens och uthållighetens Ande. Och Du måste ständigt på nytt lära oss, att om inte Du bygger huset, så är allt vårt eget arbete förgäves.
För att Du Jesus Kristus är Herren,
för att Du vill vår och alla människors frälsning,
för att Du allena är vägen till vårt verkliga hemland,
för att Du ännu i dag kallar unga män att förkunna Ditt Ord
kan vi inte göra något annat än att tacka och lova, lyda och tjäna Dig.
Ära vare Fadern och Sonen och den Helige Ande
Såsom det var av begynnelsen, nu är och skall var
från evighet till evighet. Amen.