Den 2–5 december 2011 besökte Sebastian Grünbaum Göteborg. Sebastian prästvigdes för tjänst i Missionsprovinsen den 17 september 2011 och det är Lutherstiftelsen i Finland som anställt honom. Som svenskspråkig utgör han en viktig kontaktlänk med oss i Sverige. Programmet i Göteborg inkluderade sammanträde i Missionsrådet, högmässa i Kvillebäckens församling samt besök på Församlingsfakulteten och Lutherstiftelsens pastoralkurs. Vi fick en intervju med honom i samband med besöket.

Vem är du, Sebastian, och varifrån kommer Du?
Jag är född och uppvuxen i Helsingfors, har studerat i Åbo och arbetar nu i samma stad som pastor för S:t Gabriels församling. Samtidigt har jag ansvar för den svenskspråkiga verksamheten som Missionsprovinsen i Finland bedriver, främst i Österbotten.

Berätta om Dina teologiska studier och Din prästvigning!
Jag har studerat vid Åbo Akademi och blev färdig magister under våren 2011. Som huvudämne hade jag systematisk teologi och skrev en avhandling om hur man tolkat kyrkofadern Augustinus på 400-talet e Kr. Jag blev prästvigd i Kuopio den 17 september av biskop Matti Väisänen och installerades som pastor i Åbo den 2 oktober.

Hur är utvecklingen för Missionsprovinsen i Finland?
För tillfället ser det bra ut. Vi har förhoppningar om att kunna utöka verksamheten under de närmaste åren, samtidigt som etablerade koinonior innebär en stor utmaning för vårt prästkollegium.

Du har kallelsen att främst arbeta i svensk-språkliga bygder, eller hur?
Ja, min arbetsuppgift är att bygga koinonior i Svenskfinland. För tillfället finns en koinonia i Åbo och en i Jakobstad. Detta arbete ger mig samtidigt orsak att hålla kontakt med Er i Sverige.

Hur ser Du på kontakterna mellan Finland och Sverige?
Jag tänker att vi redan nu har goda kontakter, men det finns möjlighet att utöka dem ytterligare. Nya perspektiv, samtal och utbyten skadar sällan.

Är det något som Du vill förmedla till oss i Sverige?
Jag hoppas jag kan förmedla de perspektiv och tankar jag fått från vårt arbete i Finland och att de blir till välsignelse för det arbete som bedrivs i Sverige (detta gäller förstås andra vägen också). För tillfället upplever jag det som att många av oss behöver uppmuntran när det gäller Missionsprovinsens arbete som helhet. Jag blir själv tröstad av att läsa om Paulus äventyr och hur han fick vara Guds redskap trots att han var ytterst svag (t.ex. 2 Kor. 11).