”Men Gud vare tack, som ger oss segern genom vår Herre Jesus Kristus” (1 Kor 15:57).

Tre korta g:n: Gud vare tack – som ger oss segern – genom vår Herre Jesus Kristus.

För det första: Vem ska ha tack? Gud.

När det gäller seger över synd och död ska Gud allena ha tack och ära. Någon annan ska inte ha tack.

Det har alltid funnits människor som med munnen har uttalat dessa ord ”Gud vare tack”, men som i sina hjärtan menat att segern i alla fall delvis beror på dem själva.

Men när det gäller denna seger så är det inte tal om att någon annan ska ha äran. Aposteln säger inte Gud vare tack – och tack och lov att också jag lyckades med det ena eller det andra. Nej, det är bara en person som aposteln önskar tacka för segern, och det är Gud.

En fattig syndare, fattig på seger, har trots allt anledning att sjunga Herrens lov; tacka Honom för att han i Kristus Jesus, på den plats där ingen fördömelse finns, har gjort mig fri från syndens och dödens lag. 

Orden ”Gud vare tack” gäller mitt i nederlag, mitt i prövning och anfäktelse över att mitt kristenliv inte är som det borde vara. De står där också i den starkaste storm: Kristus är uppstånden! Ja, Han är sannerligen uppstånden, från de döda!

Det finns människor, som stämmer in i orden närmast tanklöst: ”Gud vare tack”, ja, så är det. Utan att besinna att det här rör sig om så väldiga fiender som synd och död! Är synden inte något större problem – tacket blir därefter. Inte heller här mottar Gud den ära och det tack Han bör ha, för seger över de fiender som hotar med evig död. Döden har en sylvass udd, som heter synd. Därför är det ingen som undgår den, för alla har syndat. Synden får sin makt av lagen, av det ord som säger hur jag borde vara, men inte är.

I Rom kap 7 är det just efter att ha beskrivit sig själv som en arm människa, som behöver frälsning, som aposteln brister ut: ”Gud vare tack, Jesus Kristus, vår Herre!” Ingen fördömelse, i Honom!

Trots allt finns det ett ’men’, ett men som innebär seger genom Jesus Kristus, för den som står mitt uppe i denna fasansfulla verklighet. Kristus är uppstånden! Ja, sannerligen!

Gud ger segern. Inte som en förtjänst, utan som en gåva. Evangeliet blir predikat, sakramenten delas ut. Det är allt Guds gåva, som räcker oss segern i Jesus Kristus, den seger Han själv har vunnit genom sitt blod. Detta ord skall vi tro, inte att Gud kanske ger oss seger, om vi visar oss vara tillräckligt hängivna och fromma.

Nej, det står att Han ger. Det är inget ovisst i det ordet ”ger”. Här är inga men. Ordet ger grundar sig på historiska skeenden.

Hur ger Gud oss den seger, som aposteln talar om? Det är en seger som har vunnits genom Jesus Kristus. Det är inte en seger som jag själv har vunnit. Men det är en seger i Honom. Och endast där.

Segertonerna ljuder från den öppna graven. Det är en seger som gäller den som har syndat. Seger stavas uppståndelse, nämligen ”Kristus är uppstånden”!

Gud vare tack som ger oss seger genom Jesus Kristus. 

Lycklig är du, som flyr till Sonen. Döden måste vika! Dess udd är bruten. Guds Son har utgjutit sitt blod, för att döden ska vara död. Därför ska lagen inte mer anklaga oss. Kristi uppståndelse är grunden för en fast tro, som säger mot lag, synd och död: Kristus lever – underbara ord!