Guds nåd har uppenbarats till frälsning för alla människor. Den fostrar oss att säga nej till ogudaktighet och världsliga begär och att leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt i den tid som nu är, medan vi väntar på det saliga hoppet, att vår store Gud och Frälsare Jesus Kristus skall träda fram i härlighet. Han har offrat sig själv för oss för att friköpa oss från all laglöshet och rena åt sig ett egendomsfolk, som är uppfyllt av iver att göra goda gärningar (Tit 2:11-14).

Trefaldighetstiden handlar i stora drag om lärjungaskapet – med utgångspunkt i vårt dop och kallelsen till Guds rike. Det är en kallelse till att följa Jesus, till att lyssna till hans undervisning och omsätta det i sitt eget liv. Vi påminns om hur Gud söker det förlorade och manar till omvändelse och tro. Vi lär oss att lärjungen skall leva i Jesu efterföljd och ha Honom för sina ögon i alla livets stunder. I slutet av Trefaldighetstiden och därmed också på kyrkoåret fokuserar texterna på evigheten, på himmelriket som är en Jesu lärjunges hemland, varifrån vi väntar på Herrens återkomst i härlighet. 

Visst är det spännande? Vi får i Bibeln glimta in i himmelriket – vi hör uttryck som ”Saliga de som är bjudna till Lammets bröllopsmåltid”. I slutet av Uppenbarelseboken säger Herren: Och Anden och bruden säger: ”Kom!” Och den som hör det må säga: ”Kom!” (Upp 22:17).

Denna uppmaning till att säga ”Kom!” är för oss kristna dubbelriktad. Dels är det en bön till Herren om att komma, dels en fortsatt uppmaning till människor att komma till Jesus. I det förra följer vi vad aposteln Petrus skriver: …hur heligt och gudfruktigt skall ni då inte leva, medan ni väntar på Guds dag och påskyndar dess ankomst… (2 Petr 3:11f).

I det senare vandrar vi i Kristi efterföljd och är hans tjänare på många olika vis, allt varefter Guds Ande får leda oss till att vara Kristi ljus i en bekymmersam och orolig värld. Ordet kärlek har i modern tid urvattnats och man har svårt att ta till sig budskapet om hur Gud i kärlek utgav sin enfödde Son för att var och en som tror på honom skall ha evigt liv. Istället ifrågasätts hur Gud kan vara kärleksfull och god då så mycket våld och ondska finns. Nu finns ett annat nyckelord i vår tro som vi kan använda då vi vill förklara Evangeliets innehåll för våra medmänniskor, det är ordet förlåtelse. 

Samhället vi lever i odlar just nu en hatets kultur där barmhärtighet och förlåtelse bytts ut mot skoningslöst hat. Jesus lär oss: …när ni står och ber, så förlåt om ni har något emot någon. Då skall också er himmelske Fader förlåta er era överträdelser. 

Barmhärtighet och förlåtelse från Gud är något som världen är i behov av att få höra och lära mer om. Många själar längtar efter att få höra de avlösande orden: Dina synder är dig förlåtna! Låt oss i Jesu efterföljd låta människor få höra om Guds nåd och väldiga gärningar. Må församlingen vara en plats för dem som söker förlåtelse och frid hos Gud. 

Amen!

Bön:

Allsmäktige Fader, Du som försonade världen med dig genom din Son, Jesus Kristus och utgöt över apostlarna och alla troende din helige Ande, TACK för frälsningen genom Jesus Kristus. 

Se, jag är din tjänare – ge mig ett ödmjukt hjärta så att jag tjänar Dig. Sänd din Ande till att leda mig i tanke, ord och gärning. Låt mig få vara Evangeliets ljus för mina medmänniskor. Låt mig finna tröst och styrka för min tro genom att ha Kristi försoningsverk inför mina ögon. 

Låt Andens frukt vara verksam i mitt liv till ditt namns ära och pris, o Fader, Son och Ande! Välsigna så din Kyrka och vår församling. I Jesu Kristi namn! Amen!

Av KH Magnus Olsson, Kristianstad   |  Foto: pixabay.com