Den 22 och 23 april var det tio år sedan biskop Arne Olsson vigde Lars Artman och Göran Beijer till biskopar. Vigningstalen finns i jubileumsskriften: De tog en annan väg och vi citerar nedan ur boken (från sidorna 37–44).

De tog en annan väg – hem till sitt land. Missionsprovinsen 2003-2013

Missionsprovinsen firade vid Provinskonventet i september 2013 sitt 10-årsjubileum. Boken fokusera på det helt centralt för Missionsprovinsens koinonior, nämligen vigningen av präster, som kan betjäna Guds folk med Ordet och Sakramenten.
Jubileumsskriften “De tog en annan väg hem till satt land” har fått titel efter biskop Arne Olssons betraktelse, då Missionsprovinsens stödförening bildades den 18 januari 2003. Men främst innehåller boken vigningstal, som pekar på varför Gud kallar och sänder präster till församlingen.

Ett urval ur innehållsförteckningen:
– De tog en annan väg hem till sitt land, betraktelse av +Arne Olsson vid bildandet av Missionsprovinsens stödförening den 18 januari 2003
– Mina älskade bröder, +Arne Olsson vid den första prästvigningen 5 februari 2005
– Skörden är stor, +Arne Olsson vid präst- och diakonvigning den 16 maj 2009
– Var en herde för mina får, +Arne Olsson vid biskopsvigning av Matti Väisänen den 20 mars 2010
– Att stå till förfogande, +Roland Gustafsson vid prästvigning den 5 december 2010
– Bön, +Roland Gustafsson vid Missionsprovinsens 10-årsjubileum den 7 september 2013

Älskar Du mig?

Efter Påsk har vi nu biskopsvigning i Kristi Kyrka. Gud uppväckte Kristus från de döda. Det stora försoningsverket var fullbordat, och allt förändrades. Nu hade den rättfärdighet som Gamla Testamentet vittnat om blivit en verklighet. Den rättfärdighet som säger att vi är älskade av Gud, inte för vår kärlek och för det vi själva gör, inte för våra goda föresatser och löften, inte ens för det bästa hos oss själva, utan vi är älskade för Kristi skull. Kärleken består inte i att vi har älskat Gud utan att han har älskat oss och utgivit sin Son till försoning för våra synder (1 Joh. 4:10).

Upprättelse och uppdrag

Jesus hade fullbordat allt. Genom att uppväcka Jesus från de döda bekräftade Gud att Jesu försoningsverk var fullkomligt och tillräckligt. Och då kunde Jesus på nytt möta sina lärjungar. Han uppenbarade sig för sina apostlar vid Tiberias sjö. De förstod att det var Herren, och Jesus gav dem bröd och fisk att äta. I denna heliga, av undran och förundran mättade stund, frågade Jesus Petrus: Älskar du mig mer än dessa? Bakom de tre frågorna låg Petrus tre förnekelser på översteprästens gård. Tre gånger hade han förnekat sin käre Mästare. Hans kärlek till Jesus misslyckades katastrofalt. Nu får han tre gånger frågan om han verkligen älskar Jesus. Petrus säger: Du vet allt, du vet att jag har dig kär. Jesus upprättade Petrus, och gav honom uppdraget att vara herde i Kristi församling.

Som Fadern har sänt mig

Jesus sände apostlarna Som Fadern har sänt mig sänder jag er – apostlaämbetet var inrättat i Kristi Kyrka. Det är inrättat på den enda säkra grunden: Jesu försoningsdöd och hans ärorika uppståndelse från de döda. Jesus kunde nu hälsa sina apostlar: Frid vare med er. Kristi frid är ett utflöde av Kristi gärning på korset och i uppståndelsen. Nu kunde de få leva i det tillstånd som aposteln Paulus beskriver i Romarbrevet: Då vi alltså har förklarats rättfärdiga av tro, har vi frid med Gud genom vår Herre Jesus Kristus (Rom. 5:1). Kristus var och är Guds gåva till människorna. Apostlarna är också Guds gåva till oss. Kristi verk är grunden för Kristi Kyrka, men apostlarna har en avgörande betydelse. Jesus är hörnstenen, den sten som håller ihop en byggnad, och apostlarna kallas i det sammanhanget för grundvalen. Jesus ger apostlarna fullmakt att tala och handla å hans vägnar: Den som lyssnar till er, han lyssnar till mig (Luk. 10:16).

Recension av Roland Kristensson