– några ord om gemenskapen i kyrkan
Aposteln Johannes har skrivit tre brev i Nya Testamentet. I det andra brevet skriver han till ”den utvalda frun och hennes barn” och avslutar det med orden: ”Din utvalda systers barn hälsar till dig”. Det naturliga sättet att förstå detta är att Johannes skriver till en församling, som han betecknar med orden ”den utvalda frun”, troligen en församling någonstans i Efesus-regionen, dvs. i nuvarande västra Turkiet.
Johannes, som säkert befann sig i Efesus, hälsar från församlingen där och använder då uttrycket för den: ”din utvalda syster”. Orden ”hennes barn” syftar då på medlemmarna i församlingen. Här finns två församlingar, som är ”systrar” med varandra. Vi kan här peka på två saker som binder den samman, dels det Johannes säger om systerförsamlingens barn, att de ”lever i sanningen”, och dels är det aposteln själv, som är en helig förbindelselänk mellan dem.
Den kristna församlingen känns igen på att människorna där älskar sanningen och lever i den. Och den kärleken till sanningen binder samman dem med alla andra som lever i samma sanning. För Johannes var sanningens mittpunkt och hjärta ordet om Kristus, han som var av begynnelsen, blev människa, offrades för vår skull, uppstod, lever i evighet och på en gång sitter han på Faderns högra sida och vandrar mitt bland församlingarna. Där denna kärlek till sanningen om Kristus råder i en församling knyts band till alla de andra församlingarna som lever i sanningen.
Det andra som binder samman två församlingar är den gemensamma respekten för aposteln, det apostoliska sändebudet. Johannes kunde hälsa från sin egen församling, troligen Efesus. Där höll man Johannes för vad han var och är: Herrens utvalda sändebud. Men det gjorde man också hos ”den utvalda frun och hennes barn”. Johannes hade varit där tidigare och säger också att han åter vill komma till dem. Gemenskapen mellan de två församlingarna uttrycks alltså i apostelns besök.
I detta korta brev (NT:s kortaste) lyfter Johannes upp två viktiga perspektiv på livet i gemenskapen: dels kärleken (låt oss älska varandra) och dels de falska lärarna, som inte kommer med sanningen. Här behöver församlingarna varandra till att stötta och uppmuntra i både kärleken och i kampen för det sanna evangeliet.
¤
Representanter för Missionsprovinsen är kallade till Provinskonvent den 29 oktober 2016 i Lyktan i Göteborg. En av de viktigaste frågorna på konventet handlar om ansökan om medlemskap i International Lutheran Council (ILC). ILC:s ordförande – biskop Hans-Jörg Voigt för den självständiga lutherska kyrkan i Tyskland (SELK) – kommer då på besök och talar om kyrkornas gemenskap. ILC är en bekännelsetrogen alternativrörelse till Lutherska Världsförbundet (LVF) och har ca 40 lutherska kyrkor världen över som medlemmar.
Varför är det en god sak för Missionsprovinsen att bli medlem i ILC? Kanske det kan uttryckas så här: för att få en bättre plattform för gemenskapen mellan ”systrarna”, dvs. församlingarna, kyrkorna. Hur kan vi hjälpa varandra i kärleken och i kampen för sanningen och mot tidens villfarelser?
Flera av oss i ledningen för Missionsprovinsen har vid olika tillfällen deltagit i ILC:s möten på olika håll i världen på inbjudan från ILC. Då har vi fått känna igen våra trosbröder/-systrar och förstått att vi på så många sätt står i samma kamp. Därför har Missionsrådet lagt sin proposition i frågan på konventets bord.
För Missionsprovinsen är också sedan tidigare gemenskapen med våra två systerstift av avgörande betydelse. Vår ”utvalda syster” i Finland har varit tillsammans med oss sedan Missionsprovinsen bildades och vi gläder oss med dem över den växt och välsignelse de fått uppleva under dessa år. Vår yngre ”utvalda syster” i Norge, som inte minst arbetar i landets nordligaste del, betyder mycket för oss. Liksom aposteln Johannes i egenskap av apostel band samman församlingarna i Mindre Asien, så binds våra tre systerstift samman genom biskopskonferensen två gånger om året, samt vid prästvigningarna i varandras stift. Detta blir synligt vid prästvigningen som äger rum i anslutning till Konventet den 29 oktober, när vår norske vän Sveinung Eriksen, medlem i Immanuelförsamlingen prästvigs. Vid vigningen deltar nämligen också biskop Thor Henrik With.
Den synliga gemenskapen i Kristi kyrka, som här manifesteras i stiftsgemenskapen i Norden och i medlemskap i ILC, har många fler sidor – också den osynliga gemenskapen med alla som på jorden lever i trons gemenskap med Jesus Kristus. Här får vi inte glömma den förföljda kyrkan, som i vår tid utsätts för ännu hårdare tryck än någonsin förr. Vi får heller inte glömma våra ”utvalda systrar” med Jesustroende judar, i Israel och utöver hela jorden.
Alla de ”utvalda systrarna” är tillsammans Kristi brud, som väntar på att Brudgummen ska komma, och han kommer plötsligt, i stor härlighet.
Bengt Birgersson
Provinssekreterare