Den åldrande Simeon, som stod med en liten sexveckors pojke i famnen, hade fått ljus över vem den lille var och något om vad det skulle betyda för världen. Hans lovsång i Luk 2:30 är en profetia om det – ett Kristusljus för icke-judarna och en Messiashärlighet för judarna.

Drygt 30 år senare står en annan profet nere vid Jordan och har just döpt Jesus. Ett väldigt ljus från himlen strålade från den öppnade himlen och Guds Ande i gestalt av en duva bekräftade vad den himmelska rösten sade: Denne är min älskade Son, i vilken jag har funnit behag. Johannes döparen hade fått ljus över vad det innebar: Se, Guds Lamm, som bär bort världens synd. Det Jesus hade kommit för att göra gällde hela världen. Han hade kommit för att bära bort både judars och hedningars synd.

För tio år sedan (9 april 2015) stod den unge juden Sahar Sadlovsky-Gold i samma vatten tillsammans med den danske prästen Christian Rasmussen, som döpte honom i Faderns och Sonens och den Helige Andes namn. Sahar hade av Guds Ande blivit väckt genom några kristna arabiska vänner och genom läsning av Guds ord, inte minst Matteusevangeliet, kommit till personlig tro. Genom sin danske vän Christian hade han fått undervisning i Luthers lilla katekes. Så småningom väcktes hans längtan efter att få dela evangeliet med sitt eget folk, inte minst i Tel Aviv-området. 

Den kristna kyrkan har nästan alltid bestått av både judar och hedningar bortsett från de allra första åren i Jerusalem med omnejd, då kyrkan bestod enbart av judar. Senare blev det tragiskt nog mycket trångt för judar i den hednakristna kyrkan.  I Missionsprovinsen har vi inte många kristna judar, men vi har några. I den himmelska lovsången, den nya sången, ska både judar och hedningar sjunga samma lovsång till Guds och Lammets ära. 

I dagarna före sin himmelsfärd samlade Jesus en stor skara lärjungar i Galileen och sade de kända orden: ”Gå ut och gör alla folk till lärjungar, döp dem i Fadern och Sonens och den Helige Andes namn. Och lär dem att hålla allt vad jag har befallt.” (Matt 28:19,20) Hela Kristi kyrka har alltid kallelsen att vara delaktig i spridandet av evangelium i enlighet med den kallelse som varje församling eller stift får av Guds Ande. Inte alla ska resa till Kina eller Sydafrika, inte alla till Peru eller Etiopien. Men några ska det. Inte alla ska gå till judarna, men några måste. Om Gud kallar.

I detta att Sahar och hans familj har kommit till oss i Missionsprovinsen kan man se Guds styrelse och kallelse till Tel Aviv. Provinskonventet har vid två på varandra följande möten beslutat att Missionsprovinsen ska verka för att Sahar blir prästvigd och kan bygga en evangelisk-luthersk församling i Tel Aviv. Sahar undervisar redan nu på sin fritid några unga män i kristen tro och håller normalt gudstjänst varje fredagskväll i familjens vardagsrum. Men vi ser fram mot ett riktigt gudstjänstrum i Tel Aviv där Sahar leder gudstjänst med nattvard och dop. Det sanna evangeliet om Guds Lamm, som genom sin död på korset försonar all världens synd, har kraft att väcka tro och ge andligt liv. 

Det har alltid funnits judar i det heliga landet men genom Guds försyn och beskydd har det judiska folket kunnat samlas, så att hälften av världens judar (ca 7,5 milj) bor i landet och övriga (ca 7,5 milj) finns utspridda i världen, främst i USA. Judarna i Israel utgör ca 75% av landets invånare. 

Johannes döparen sade i sitt sista vittnesbörd: Fadern älskar Sonen, och allt har han lagt i hans hand. Den som tror på Sonen har evigt liv. Den som inte lyder Sonen skall inte se livet, utan Guds vrede blir kvar över honom (Joh 3:35,36). I ett samtal med fariséerna sade Jesus en gång: Ty om ni inte tror att Jag Är, skall ni dö i era synder  (Joh 8:24). Inför Stora rådet vittnade Petrus om Jesus: Hos ingen annan finns frälsningen. Inte heller finns det under himlen något annat namn, som givits åt människor, genom vilket vi blir frälsta (Apg 4:12). Om vi här tar Gud på orden och samtidigt betänker att mindre än 0,5% av judarna i det heliga landet är bekännande kristna, så inser vi att landets största behov handlar om att få höra evangelium. Jesus grät över Jerusalem, när han red in och såg staden. Han såg framför sig inte bara romarnas ödeläggelse 40 år senare utan också sitt älskade folks eviga olycka. Samma kärlek gömmer sig i det ordet: Jag har kommit för att tända en eld på jorden, och hur gärna ville jag inte att den redan vore tänd (Luk 12:49). På påskdagens eftermiddag hör vi några lärjungar bekänna: Var inte våra hjärtan brinnande i oss, när han talade med oss på vägen? Genom Jesu död och uppståndelse tändes den elden. Och har nu spridits från Jerusalem till land efter land. Efter århundraden av förskingring och djup nöd har stora delar av det judiska folket samlats i landet. Där behöver de få höra evangeliet, i sitt eget land. Därför har Missionsprovinsen beslutat att delta i arbetet att föra evangeliet till judarna.

Av Bengt Birgersson , sammordnare Isrealutskottet  |  Foto: arkivbild FFG

Följ och läs mer om arbetet på: missionsprovinsen.se/israel

Stöd arbetet framför allt genom att be för familjen Sadlovsky, för den lilla församlingen i Tel Aviv, och om välsignelse över det fortsatta arbetet. Och du som önskar bidra ekonomiskt till arbetet kan göra det på Missionsprovinsens konton:

Swish 123-445 32 21
PG 11 36 63-9
BG 5210-8131

Märk din gåva med ”Israel”