Bertil Andersson har fått frågan om att skriva en artikel med missionsperspektiv till Sändebrevet. Han har sedan sin prästvigning 2007 varit aktiv inom Norsk Luthersk Misjonssamband (NLM) och är nu präst i södra Norge, Porsgrunn och Skien, församlingar inom Det evangelisk lutherske kirkesamfunn (DELK).

Elva år har min familj varit i Mongoliet. Inom NLM – Mongoliet har vi använt mycket tid på diakonala insatser och utvecklingsarbete i samhället. Jag har haft mycket att göra med administration, men också med att förkunna Guds ord. Ändå har jag ofta varit uppgiven, och upplevt att jag fått gjort så lite. Det är så mycket som borde ha gjorts. 

Genom några år upplevde vår organisation att möta kritik från vår samarbetskyrka. De menade att vi hade för stort fokus på utvecklingsarbete, och att vi försummade evangeliet. Men för tre år sedan påbörjade vår samarbetskyrka ett nytt diakonalt projekt. Bland annat arbetade de på en lokal skola där de undervisade ungdomar i livsnära teman; val av utbildning och arbete, utveckling av personlig karaktär, relationer mellan människor etc.

De hade inte möjlighet att förkunna. Men de var närvarande bland ungdomarna som hade många frågor, och fick därigenom möjlighet till mer kontakt. 

Kyrkans erfarenhet av detta har gett större förståelse för hur vår organisation har jobbat. De senaste åren har NLM fått beröm från kyrkan för uthållighet och tålamod i tjänsten. De ser att vi skapat kontaktmöjlighet för människor där vi inte kunde förkunna.

Inom församlingarna i Missionsprovinsen tänker vi också på hur vi skall nå ut. Hur kan Gud genom oss bli uppenbarad för dem som inte är inom hörhåll? Kan vår församling nå ut, och in, till dem som aldrig har haft sitt hem i någon kyrka? 

Det senaste året har jag för egen del återupptäckt hur radikalt Skriften förmedlar Guds folks uppdrag i samhället. Låt oss först se på Israels barn.

Israels prästerliga uppdrag

Gud utvalde Israels barn som sin dyrbara egendom framför alla andra folk. De fick en mäktig kallelse: Ni skall för mig vara ett rike av präster och ett heligt folk (2 Mos. 19:6). För att förstå vad detta uppdrag innebar behöver vi säga något om översteprästens uppgift i Israel.

Översteprästen representerade å ena sidan folket inför Gud; han bar syndoffer och förbön för folket inför Guds ansikte i templet. Å andra sidan var prästen Guds representant inför folket; efter offret förkunnade han förlåtelse för synder och undervisade Herrens vilja. Prästen var en medlare mellan Gud och Israels barn och förmedlade Guds heliga och nådiga karaktär.

Endast offerprästen bar fram syndoffer. Han var präst mellan Gud och Israels barn. Hela folket kallades att vara ett rike av präster mellan Gud och andra folkslag. Genom att handla med Israel, önskade Herren att presentera sig för folkslagen. När Israel levde i god gemenskap med Herren, reflekterades Guds karaktär och vilja så att andra folk kunde se och bekänna Herrens storhet (5 Mos. 4:5-8). Folket uppmuntras i Psalm 105:1: Tacka Herren, åkalla hans namn, gör hans gärningar kända bland folken! Detta var Israels prästerliga uppdrag: att göra Herren känd bland andra folk. 

Ett nytt rike av präster

I det nya förbundet gäller att … en är medlare mellan Gud och människor, en människa, Kristus Jesus (1 Tim. 2:5). Översteprästen Jesus bar en gång för alla vår synd inför Gud och offrade sig själv. Nu förkunnar Han förlåtelse och nåd i sitt eget namn. Vårt syndaregister är raderat!

När vi erkänner vårt behov av en Frälsare och tror förlåtelsens ord, ingås ett förbund med Herren. Genom aposteln Petrus förmedlas till oss samma radikala kallelse som Israels barn fick: Låt er själva som levande stenar byggas upp till ett hus, ett heligt prästerskap, för ni, säger han, är ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, ett heligt folk, ett Guds eget folk, för att ni skall förkunna hans härliga gärningar (1 Pet. 2:5, 9).  

Vi är Hans präster! Har du insett det?! Genom att handla med sina trogna, vill Gud uppenbara sig för världen. Som Guds präster förkunnar vi Hans härliga gärningar i Jesus med ord och handling. Genom våra liv önskar Herren tala om sitt storverk. Präst betyder i detta sammanhang inte församlingsherdens uppgift. Här talas det om varje kristens kallelse och uppdrag – att göra Herren känd bland dem som inte känner Honom!

Att spegla Gud

Helighet är en del av Guds karaktär. Det betyder att Han er annorlunda och avskild i renhet. I förhållande till allt som vi känner från vår vardag, är Gud rättvis, kärleksfull och fullkomligt god. 

Guds folk … skall vara heliga ty jag är helig (1 Pet. 1:16). Därför uppmuntras vi till helgelse. Det innebär Guds pågående arbete i dem som lever med Honom i tro. Vi skall avskiljas från synd. Gud önskar omskapa oss så att vi blir mer lika Honom. Först skapades vi till Guds avbild. Sedan förlorades Guds avbild i syndafallet. Men – i tron på Kristus blir detta återskapat i oss. Aposteln Paulus skriver: Ni har iklätt er den nya människan, som är skapad till likhet med Gud, i sann rättfärdighet och helighet (Ef. 4:24). Vi är återskapade och helgade till Guds avbild och kallade till att vara ett konungsligt prästerskap för att spegla Guds karaktär, så att andra genom oss kan lära känna något om vem Gud är! 

När det misslyckas

Frågan för oss, personligt och i församlingen, är: Speglar våra liv Herrens karaktär? Israels barn misslyckades ofta i sin uppgift. Istället för att upphöja Gud, vanärade de honom många gånger! Tyvärr sker det allt för ofta också i mitt liv. Istället för att presentera Herrens karaktär, speglar jag ofta Guds motståndare genom avundsjuka, främlingsfientlighet, snålhet, och andra former av egoism. Dina misslyckanden känner du bäst själv. 

Men den som faller, kan också vara med och vittna om Guds nådiga karaktär. För Jesu Kristi skull tar Gud emot alla som bekänner sitt misslyckande och önskar förlåtelse. Därför, när du möter dina medmänniskor kan du också spegla din erfarenhet av Hans nåd och Hans förlåtelse i ditt liv genom att handla med din medmänniska så som Gud handlat med dig! Detta är evangelium! På detta sätt når en församling ut till dem som är utanför, in i människors hjärtan! 

I världen – med Gud

Du som tror och lever i gemenskap med Herren, är präst i syndaförlåtelsens rike, för att leva ut Herrens heliga och nådiga vilja. En karaktär som avskyr synd, men älskar varje syndig människa! 

Jag är med dig, sade Herren i Gamla Testamentet till dem som Han kallade i sin tjänst (2 Mos. 3:12). Detta utlovar Han också idag: Och se, jag är med er alla dagar intill tidens slut! (Matt. 28:20). I detta löfte ligger vår möjlighet att leva i enlighet med Hans givna uppdrag. 

På detta sätt är vi alla en aktiv del av Guds missionsuppdrag, både herdar och lekmän. – Just där vi har vår dagliga kallelse!

Bertil Andersson

Vid invignin­gen av nytt kyrkorum och byggnad för Bayariin Me­dee i Khovd.