– Betraktelse –
Detta skriver jag till er för att ni skall veta att ni har evigt liv, ni som tror på Guds Sons namn. Och detta är den tillit vi har till honom, att om vi ber om något efter hans vilja, så hör han oss. Och när vi vet att han hör oss, vad vi än ber om, så vet vi också att vi redan har det som vi bett honom om.
Dessa ord från 1 Joh. 5:13–15 utgjorde episteltexten på Bönsöndagen. De ska tillsammans med Lilla katekesen ge oss perspektiv på ämnet Evigt liv och bönhörelse.
- … för att ni skall veta att ni har evigt liv
Vi möter direkt flera överraskande formuleringar. Inledningsvis skriver Johannes: Detta skriver jag till er för att ni skall veta att ni har evigt liv, ni som tror på Guds Sons namn. Här finns flera element:
- Johannes vill att vi ska känna till en viktig sanning
- denna sanning är snarare superviktig: det handlar om att vi, redan här och nu, har evigt liv
- denna sanning gäller dock inte människor i allmänhet utan bara om dem som tror på Guds Sons namn.
Denna sanning är så radikal att här går en av de viktiga skiljelinjerna mellan evangelisk-luthersk resp. romersk-katolsk teologi.
Som lutheraner hävdar vi, utifrån en rad bibelord, att den människa som lever i tro på Jesus kan och får vara viss om sin frälsning, medan den romersk-katolska kyrkan förnekar detta. Enligt Rom är det bara (blivande) helgon som kan besitta en sådan visshet, medan vanliga kristna tvingas leva med en osäkerhet hela sitt liv i frälsningsfrågan. Deras attityd kallar Luther för monstrum incertitudinis, ”osäkerhetens monster”. Den lutherska tolkningen vilar på en rad bibelord, bl a Joh. 5:24: Amen, amen säger jag er: Den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv och kommer inte under domen utan har övergått från döden till livet. (Fetning av R.I.)
- … om vi ber om något efter hans vilja, så hör han oss
Bönsöndagens olika texter ger fantastiska löften om bönhörelse.
Vår episteltext ger sitt specifika bidrag till dessa löften, att Gud lovar att höra våra böner. Det är nämligen just här som våra tankar – vare sig man är kyrkokristen eller sällan eller aldrig går i kyrkan – ofta hamnar snett. Bönhörelse handlar om att Gud lovar att höra våra böner, inte om att Gud per automatik ska uppfylla våra önskemål på exakt det sätt vi bett om – eller krävt!
Dessa saker utläggs på ett förnämligt sätt i 1878 års utläggning av Luthers Lilla katekes, t ex i styckena 168-171:
- Vad är att be i Jesu namn?
Att be i Jesu namn är att be i Jesu gemenskap, / efter hans vilja / och i förlitande på honom…
- Hur uppfyller Gud sitt löfte om bönhörelse?
Gud uppfyller så sitt löfte om bönhörelse, att han, när hans tid kommer, ger oss det, varom vi bett, eller också det, som är bättre och nyttigare. (Texten moderniserad)
- … när vi vet att han hör oss, vad vi än ber om, så vet vi också att vi redan har det som vi bett honom om
Det är detta den kristna bönhörelsen handlar om. I Filipperbrevet undervisar Paulus oss om hur vi ska be, genom åkallan och bön med tacksägelse och i frimodighet (Fil. 4:4–7).
I Bönsöndagens evangelium (Luk. 11), undervisar Jesus oss om att vi får vända oss till Gud, inte bara som vår himmelske Skapare och Herre, utan även som vår Fader. I 1 Joh. 5 möter vi ytterligare ett perspektiv: Eftersom vi vet att Gud hör oss, när vi ber, så vet vi också att vi redan har det som vi bett honom om.
Varför känner vi det så ofta som att Gud inte hör våra böner, eller inte uppfyller dem?
Förklaringen är nog ofta ganska enkel: Det handlar antingen om att vi försöker kommendera Gud att uppfylla våra böner (vi behandlar Gud som ett slags varuautomat!), eller att vi är så låsta till exakt hur bönhörelsen ska se ut, att vi inte uppfattar att Gud har hört våra böner, men gett oss bönuppfyllelsen på ett annat sätt än vi önskat.
Ett exempel på bönhörelse: Stycke 208 i Lilla katekesen tar upp hur Gud uppfyller slutbönen i Fader vår, ”utan fräls oss ifrån ondo”: Gud avvänder det som är ont och farligt, eller hjälper därifrån, eller också ger han nåd att i tålamod bära den börda som han pålägger. (Texten moderniserad).
- Till sist
Bibeln innehåller många underbara löften om bönhörelse, t ex i Jes. 65. I v. 1 lovar Gud att han kommer att låta sig finnas av till och med människor som inte söker honom, och i v. 24, att han skall höra oss redan innan vi ber. Låt oss inte glömma bort sådana underbara löften!
Rune Imberg
ansvarig pastor
i Den Gode Herdens församling
och i Johannes församling