Församling i Växjö

Vi har tidigare informerat om det växande arbetet i Växjö, där några familjer vände sig till Missionsprovinsen med sin önskan om en församling och pastoral omsorg. En arbetsgrupp har planerat för gudstjänster under vår och sommar, och nedan följer dels en rapport från Växjö, dels en intervju med Simeon Appell, som med sin familj nyligen flyttat till trakten för att betjäna den församling som håller på att etableras.

Rapport från Växjö

Arbetet för att i Växjö bilda en försam­ling inom Missionsprovinsen ledde fram till en kyrkstämma som hölls den tjugonde augusti 2017. De närvarande beslöt att kalla Simeon Appell som kyrkoher­de från och med den första september. Man utsåg också en kommitté med uppgift att verka för att ge församlingen fasta ramar och etablera den i Växjö. Under hösten kommer gudstjänst hållas ungefär var tredje söndag.

Jacob Sidenvall
Växjö

Ϡ

Vi bad Simeon svara på några frågor:

– Simeon, vem är Du? Berätta om Dig själv och familjen!

– Jag är gift med Helena och vi har fyra barn i åldrarna 3–9 år. Förutom åren med den teologiska utbildningen har jag sedan studenten arbetat som mark­arbetare på byggföretaget Skanska. Om tiden tillåter trivs jag bra i trädgården och med löpning.

– Du prästvigdes i Missionsprovinsen 2014. På vilka sätt har Du fungerat som präst se­dan dess?

– Efter prästvigningen 2014 hade jag mitt år som pastorsadjunkt vid Luther­stiftelsens gudstjänstgemenskap i Göte­borg. Efter avslutat adjunktsår har jag fortsatt min tjänst där fram t o m augus­ti 2017. Min tjänst har varit oavlönad, vilket inneburit att jag fått min försörj­ning från mitt arbete på Skanska. På Lutherstiftelsen har jag främst lett hu­vudgudstjänsten var fjärde söndag. Några terminer har vi samlats till bibel­studium var fjärde–femte vecka och hembesök har också förekommit.

– Du har ett civilt arbete – är det möjligt att fungera som präst enligt en tältmakaremo­dell? Fördelar och nackdelar?

– För min del har det fungerat, då mitt civila arbete inneburit i huvudsak fy­siskt utomhusarbete och på så sätt varit kompletterande till mer stillasittande prästarbete. En fördel är att jag som präst i byggbranschen varit ganska unik och därför kunnat bygga förtroende­fulla relationer till människor som an­nars inte kommit i kontakt med Kyrkan. Dessutom är det en fördel för mig som fysisk person att kunna ha ett aktivt arbete.

Nackdelar är förstås att ingen männi­ska har obegränsat med resurser. Ibland har det varit svårt att kunna sätta sig med predikoförberedelser eller liknan­de efter en lång arbetsdag, när dess­utom familjen väntar hemma.

Jag menar att vi inte ska låsa oss vid en viss modell – antingen tältmakar­präster eller bara avlönade präster – utan ta det person för person, tid för tid. Kanske fungerar det att vara tältmakar­präst en tid, beroende på person, famil­jesituation och arbete. Men till försam­lingarna lyder uppmaningen: arbetaren är värd sin lön. Fungerar det inte att verka som tältmakarpräst, då behöver församlingen se vad den kan göra för sin herde.

– Du har fått kallelse till en prästtjänst i Växjö – berätta! Uppbrott, bostad, arbete, familj, skola … fungerar det?

– Sedan årsskiftet har Missionsprovin­sen under biskop Rolands ledning bi­stått en grupp i Växjö som önskat Mis­sionsprovinsens hjälp till att etablera en församling med herdevård på plats. Under våren och sommaren är vi några som kommit tillresande och lett guds­tjänster i Växjö. Samtidigt har det också arbetats med att förbereda en präst­tjänst som utlystes och jag blev av grup­pen i Växjö kallad till tjänsten som kyr­koherde. Ett stort lokalt engagemang har resulterat i att jag kunnat få en tjänst på 15%, bekostad helt av den lokala gruppen.

Sedan början av sommaren har bit för bit lagts till rätta: vi har fått köpa ett hus, barnen har hamnat i en skola som de trivs i och fått goda vänner, och min civila arbetsgivare Skanska lät mig för­flyttas till Växjö-distriktet. Det går inte att se det på annat sätt än att det är en Herrens ledning i allt detta.

– Vad ser Du fram emot med avseende på tjänsten i Växjö?

– Det jag både ser framemot och känner vånda inför är att bygga en församling från början. Kristet församlingsliv, som vi i århundranden fått ärva från genera­tion till generation måste nu byggas på nytt, då mycket av det gamla har läm­nats i ruiner. Det är lätt att famla i mörkret och att det blir ett människo­verk. Men gott är att veta att Guds ord är våra fötters lykta och ett ljus på vår stig (Ps. 119:105). Där finner vi vägen till ett liv i Kristus, också vad gäller för­samlingsliv. Ordet ger oss kännetecken på var/vad Kyrkan är och därför kom­mer vi parallellt med gudstjänstfirande att under hösten påbörja ett studium av dessa signalement på Kyrkan. Läsare av Sändebrevet får med anledning av detta gärna ha med i förbönen att detta skulle bli ett Herrens verk, för om inte Herren bygger huset är arbetarnas möda förgäves (Ps. 127:1).

Jakob Okkels