Pandemin har kastat om mycket, också i församlingslivet. Men den har inte minskat behovet av att Herren Jesus får möta och betjäna oss i Ordet och sakramenten. Tvärtom har det blivit än tydligare, genom de många påminnelserna om livets skörhet, vad som är det enda nödvändiga. Därför är kallelsen densamma för våra församlingar; att fira gudstjänst och räcka det eviga livets ord till människor.
Församlingarna har dock fått anpassa gudstjänster och övriga samlingar efter restriktionerna. Det varierar hur det skett från plats till plats. Här följer några punkter från kalendern på hemsidan för Sackeuskyrkan i Umeå:
Webbsänd gudstjänst söndag kl 11, därefter från kl 13 en eller flera nattvardsgudstjänster med åtta deltagare, onsdag: ”Mitt i veckan” – digitalt träff med social och andlig gemenskap och torsdag: Bokcirkel: ”Kristi kyrka – om kyrkans kännetecken”.
”Jag uppskattar verkligen att David Appell (kyrkoherde i Evangelisk Luthersk församling i Umeå) drev linjen att vi skulle fortsätta att fira gudstjänst så långt det bara var möjligt”. Det säger Josef Ylipää som i mars valdes till ordförande i församlingens styrelse. Jag ringer upp honom för att höra hur man tänkt och för att få lite intryck om församlingsgemenskapens betydelse.
Jag hörde nyligen om en student som såg fram emot att träffa de äldre som den lärt känna via länk.
”Förra våren när pandemin kom var vi helt överens om att så långt som möjligt fortsätta att fira gudstjänster. Det är så otroligt viktigt att inte köra det lätta och bara ha digitalt. Under hösten, när det var 50-gräns, hade vi två gudstjänster, kl 9 och 11. Sedan har det varit digitala sändningar med efterföljande nattvardsgudstjänster. Jag saknar så mycket att kunna samlas till gudstjänst, även om jag varit med de söndagar jag spelar. Särskilt äldre, men även studenter påverkas av detta.”
Församlingen använder också programmet Zoom för att kunna mötas, om än via datorskärm. ”Rakel Smetana håller i ”Mitt i veckan” där man har andakt, umgås och samtalar. Jag har inte själv kunnat vara med, men jag har förstått att det är uppskattat. Särskilt av vissa äldre som är med varje gång. Jag hörde nyligen om en student som såg fram emot att träffa de äldre som den lärt känna via länk.” Nyligen har man också börjat med digitalt kyrkkaffe efter gudstjänsten.
Josef berättar att de i somras renoverade och målade en sida av fasaden på kyrkan. Att arbeta tillsammans var ett utmärkt sätt, för dem som kunde vara med, att träffas och lära känna varandra, konstaterar han.
Josef Ylipää flyttade från Luleå till Umeå tillsammans med hustrun Ida för att studera till läkare. De har båda laestadiansk bakgrund, Ida ifrån Österbotten i Finland. ”Församlingen och gemenskapen där gör att vi trivs fantastiskt bra i Umeå. Vi känner att vi har vår plats här”, säger Josef som hoppas att det ska ordna sig med praktikplats i Umeå. När jag talar med honom är han på läkarpraktik i Luleå.
”Den kristna gemenskapen är otroligt viktig. Man har en personlig tro, men du behöver en församling att trivas i, där Guds ord predikas. Vi behöver andlig gemenskap mellan kristna där vi också kan samtala om det som rör mer än den här världen, om evigheten. Det som är bra med församlingen i Sackeuskyrkan är att den är så pass liten att man inte kan gå där utan att någon märker en. Är det för stort, kan man faktiskt bara flyta med. Det är bra att få folk att hitta sin plats och bli en del av församlingen. Sedan är det också något fint med att få känna sig behövd i församlingen”, säger Josef och avslutar: ”Det står och faller med att allt står på fasta grunden, men gemenskapen är också otroligt viktig.”
Gunnar Andersson