Den 14 december 1962 invigdes Gratia Dei av biskop Martin Lindström. Gunnar Rosendal, mest känd som fader Gunnar, hade grundat Gratia Dei-stiftelsen i december 1950 med avsikten att han, när han blev emeritus 1962, skulle kunna ha en egen kyrka. Under årens lopp lär han ha fått ihop tre miljoner kronor till stiftelsen. Men många har säkert undrat vad det skulle bli av Gratia Dei efter Rosendals död. Det blev en nedgångsperiod under 90-talet men sedan några år har Johanneskoinonian, som är en av Missionsprovinsens koinonior, hand om gudstjänstverksamheten.

Programmet vid 50-årsjubileet den 15 december 2012 var enligt följande:

14.00 Inledningsanförande, Göte Hansson
Orgelmusik, Tomas Appelqvist
Föredrag: ”Från ockupation till frihet”, Bengt Birgersson
15.00 Bandupptagning från ca 1960 av en morgonandakt med Gunnar Rosendal
Servering
Föredrag: ”Fader Gunnar, min fader”, Thomas Rosendal
17.00 Helgmålsbön, Jan-Erik Appell, körsång

Lagom till jubiléet ger vi också ut en jubileumsskrift, ”Gratia Dei – 1962–2012”. Den är på över hundra sidor, inbunden och kostar 150 kronor. Köp den gärna som julklapp! Här återges förordet till den nya boken.

”Över den flacka slätten norr om Kristianstad, åt Nosaby till, höjer sig en vit kupol med fyra strävpelare, innesluten i en krona. Det är en av Sveriges i bästa mening originellaste kyrkobyggnader. Det är Gratia Dei.” Så skriver Christian Braw i företalet till Gratia Deis tioårsskrift 1972. Sedan denna intressanta bok kom ut för fyrtio år sedan har mycket hänt. Försök gärna få tag i den boken, för där möter du flera av dem, som var med vid tillkomsten av Gratia Dei.
När vi nu låter publicera en ny jubileumsskrift finns det naturligtvis anledningar till det. Jag vill här nämna några av dem.
Gunnar Rosendal har betytt oerhört mycket för det svenska gudstjänstlivet. Att försöka sätta sig in i hans tankebanor, så som vi möter dem i hans böcker, kan ännu i dag berika oss. Han var i mycket långt före sin tid. Han såg åt vilket håll det gick för hans kära svenska kyrka och med facit i hand kan vi nu se att många av hans farhågor har besannats. Detta kan vi läsa om i bokens sista kapitel. Andra tyckte nog inte att han var före sin tid utan snarare tvärtom, en bakåtsträvare. I en liten filmsekvens, som visats på TV, kommer han gående i korridoren på Gratia Dei, ringer i kyrkklockan i Ljusets Hall (den klocka, som ännu i dag vill samla våra tankar inför gudstjänsterna), höjer handen och säger: ”Ingen anpassning”. Detta kan naturligtvis tolkas som bakåtsträvande, men är en grundmurad ödmjukhet inför det oföränderliga Guds Ord, det enda hållbara rättesnöret för en kristen.
En annan anledning att publicera denna bok är att visa hur det blivit efter fader Gunnars död, att visa att hans livsverk ännu idag är levande. Om inte sådant dokumenteras av dem som arbetar och deltar i gudstjänsterna skulle mycket av kunskapen bara efter något decennium vara borta. Boken vill därför ge en historik över de gångna åren, en historik som man kan gå tillbaka till när det egna minnet börjar bli dunkelt.
En tredje anledning, som vi kanske ser som den allra viktigaste, är att boken skulle vara en inbjudan att komma och se, komma och höra. Vi i redaktionsgruppen deltar alla i gudstjänsterna på Gratia Dei och får vår andliga föda där. I denna ständigt föränderliga tid behöver vi säkert alla en fast punkt. Hur lyckligt om denna fasta punkt får bli en gudstjänstgemenskap där Ordet inte förvanskas och ändras, där Guds ord får vara Guds ord. Detta Ord har genom sekler fört människor till Frälsaren, Jesus Kristus, som inte kastar ut någon som kommer till honom. Av bara nåd får vi vara Guds barn och med tillförsikt se fram mot evigheten.
Till sist önskar vi i redaktionsgruppen dig en stunds angenäm läsning och framför allt GRATIA DEI!
Vi i redaktionsgruppen är: Jan-Erik Appell, Lars Artman, Arne Cajdert, Göte Hansson och Robert Johannesson.

Så långt förordet till boken. Herrens vägar är underliga! Nu har denna kyrka, Gratia Dei, blivit, som en av författarna i 10-årsskriften skrev för fyrtio år sedan, ett bålverk mot de andliga krafter som råder i nutid. Det är med bävan men också med frimodighet i Kristus som vi fått nåden att förvalta denna kyrka till Guds ära! Bed för oss och verksamheten vid Gratia Dei!

Robert Johannesson