– Rapport från Missionsprovinsens kvinnodag –
Lördagen den 5 oktober bjöd Göteborg på strålande höstsol. Till Immanuelkyrkan anlände under denna förmiddag kvinnor i varierande åldrar, från olika platser i Sverige och från lite olika kyrkliga sammanhang.
I entrén hördes ett glatt sorl av ljusa röster och någon utbrast: ”så härligt att få komma på kvinnodag”. Det kunde nog de allra flesta instämma i. Kvinnodagen är nämligen något som i flera år anordnats i Missionsprovinsens regi och som varje höst kommit att bli ett kärt inslag för många kvinnor. Att få god undervisning, ofta om svåra och angelägna ämnen, och dessutom få tid att se och tala med varandra som systrar i Kristus, det är något som många upplevt både meningsfullt och givande.
Så blev fallet även detta år då dagen innehöll tre föreläsningar med pauser för vällagade måltider och varm gemenskap. Föredragshållare var Dana Fagerholm, som var inbjuden för andra året i rad. Dana är från Österbotten i Finland, är lärare i grunden men arbetar även med att resa runt och föreläsa i olika kristna sammanhang. Hennes ämnen varierar men fokus är att hjälpa människor till en fördjupad relation med sin himmelske Far och Frälsare.
Denna dag var temat ”Guds fadershjärta – vår längtan, våra sår och vår Far”. Syftet med undervisningen var bland annat att bättre förstå vad som påverkar vår bild av Gud som Far och vad den gudsbilden har för konsekvenser för vår relation till Honom. För att förstå vad det är som påverkar gudsbilden klargjorde Dana först det faktum att alla människor bär på en gudagiven längtan. Den yttrar sig som en längtan efter gemenskap, en längtan efter att vara älskad och en längtan efter att känna sig viktig och värdefull. Den uppfylls bland annat genom att man har en given plats i sin familj, att man är älskad som ett unikt jag, att någon gläds över att man finns samt att det man gör och säger har betydelse.
Guds goda plan är under uppväxten att mamma och pappa på olika sätt ska uppfylla vår längtan. Pappans handlande och relationen till honom påverkar synen på vad en fadersgestalt är och därför också i högre grad vilken bild man får av Gud som Far. Om den jordiska pappan av olika anledningar inte har kunnat svara på denna längtan kan det ha skapat själsliga sår, som kommit att utgöra ett hinder för en sann gudsbild. Finns sådana sår behöver de helas, vilket ofta kan ske genom själavård, och den falska gudsbilden behöver korrigeras. Men alldeles oavsett behovet av en korrigerad gudsbild eller ej så är allas vår kallelse att bättre lära känna Gud, vår fullkomlige Far. Detta är något vi bland annat kan göra genom att än mer fördjupa oss i den bibliska gudsbilden och därigenom också bättre förstå hur Gud ser på oss. Det bibelord som i detta sammanhang framträdde extra starkt var från Matt. 3:16–17. Där hörs Guds röst från himlen i samband med Jesu dop och Han säger: Han är min älskade Son. I honom har jag min glädje. På samma sätt ser Gud på oss alla som är hans barn. För oss kvinnor som var samlade denna dag blev därför påminnelsen om Guds kärlek till oss: ”Hon är min älskade dotter. I henne har jag min glädje”.
Rebecka Andersson