Med alla kloka människor genom tiderna delar vi förståelsen att det finns en Gud som har skapat världen och att han måste vara ofantligt mäktig. Den mänskliga tanken har sedan irrat och sökt efter svar på vem denne guden är, vad han vill och vad meningen med allt detta är.

Men ingen människa har kunnat gissa sig fram till sanningen. Gud kunde varit den alltid fördolde guden. Men vi vet att Gud skapade oss för att vara en del av hans familj, och vilken god far vill inte göra sig känd för sina barn?

Så har Gud genom hela mänsklighetens historia låtit sig bli känd, och idag sitter vi med Bibeln och kan bara med förundran läsa och lära om vem Gud är. Gud presenterar sig för Mose efter att han ingått förbund med Israels folk: ”HERREN! HERREN! – en barmhärtig och nådig Gud, sen till vrede och stor i nåd och sanning” (2 Mos 34:6).

Mycket har sagts om Gud, men när Gud själv presenterar sig så faller många utsagor om Gud platt. Gud säger att han är ”sen till vrede”, det är just vad tålamod är.

Efter uttåget ur Egypten slöt Gud ett förbund med Israels barn. Vi skulle kunna kalla det ett kontrakt. Jag hade personligen aldrig skrivit ett kontrakt med Israels barn, för Moseböckerna handlar antingen om lagar eller om Israels barns klagan, deras olydnad och rentutav uppror.

Vid 15 olika tillfällen så berättar Bibeln om hur Israels barn frestar Guds tålamod. Som läsare är man som en åskådare som kan se hela spelplanen, vad som hänt och vad som kommer att hända, och man känner bara, varför gör ni så här? Ni förstör ju för er själva. Gud vill er bara gott, han vill hjälpa er och beskydda er. Det enda ni behöver göra är ju att vara lojala mot det ingångna avtalet!

Nedan kommer listan, men när du läser den så vill jag at du gör det med 1 Kor 10:1–11 i bakhuvudet. Paulus går igenom exempel ur listan nedan och säger i sjätte versen: ”Det som hände dem är exempel, och det skrevs ner för att varna oss som har världens slut inpå oss”. När man gör det så blir det mer än en berättelse om det hårdnackade folket i öknen. Eller?

Så här kommer listan:

1. Folket klagade till Mose eftersom hans tal om det utlovade landet gjorde att Farao gjorde livet svårare för dem (2 Mos 5).

2. Klagade vid Röda havet att det vore bättre att tjäna Egyptierna än att dö i öknen (2 Mos 14:9–31).

3. Klagade över det bittra vattnet i Mara, Gud gjorde det drickbart (2 Mos 15:22–27).

4. Klaga över hunger, Gud förser med manna och vaktlar (2 Mos 16:1–7, 11–12).

5. Klagade över törst, Gud förser med vatten från klippan (2 Mos 17:1–7).

6. Folkets synd med guldkalven när Mose var på Sinai, 3 000 dödades (2 Mos 32:1–28).

7. Klagade över motgångar och mat, en stor pest utbryter (4 Mos 11).

8. Mirjam och Aron klagade mot Mose, Mirjam blev spetälska (4 Mos 12).

9. Klagade över hur svårt det är att inta det utlovade landet, vägrade gå in (4 Mos 14:1–9).

10. Folkets uppror mot Mose och försök att välja en ny ledare, tio spioner dödas, fördömelse att dö i öknen (4 Mos 14:10–38).

11. Korah och andra ledare gjorde uppror mot Mose, jorden svalde dem (4 Mos 16).

12. Folket anklagade Mose för att ha dödat Guds folk, Gud skickade en pest (4 Mos 16:41–50).

13. Folket tvivlade på Aron, men Gud visade sin gunst mot honom (4 Mos 17).

14. Klagade över brist på vatten, Mose slår på klippan istället för att tala till den, straffas med att inte få föra folket in i landet (4 Mos 20).

15. Folket klagade på Gud och Mose, många dödades av giftiga ormar, Mose gjorde en kopparorm för att rädda dem (4 Mos 21:4).

Inte blir det bättre när vi kommer till domartiden eller tiden för kungarikena. Vi läser om utbredd och statligt sanktionerad avgudadyrkan. Vi läser om hur det reses avgudabilder i och i närheten av templet där Gud själv bor. Den lilla rest som kommer tillbaka efter den babylonska fångenskapen har lagt sig till med lagar och bud som Gud aldrig hade gett dem.

Paulus skriver i sjätte versen: ”Det som hände dem har blivit ett varnande exempel för oss, för att vi inte ska ha begär till det onda som de hade”. Så blir berättelsen om Israels folk i öknen som ett enda långt skriftetal i rätt anda. Gud straffade dem, men han övergav dem inte, han hade tålamod och han förlät dem gång på gång. Det är nästan ofattbart att Gud stod ut med sitt folk.

Tillämpar jag listan ovan som en spegel på mig själv så kan jag inte annat än förundras över Guds tålamod med mig. Vad är det för en Gud som står ut med att se mig göra uppror gång på gång och sedan förlåta igen och igen? Svaret är att det är den Gud som gick förbi Mose där på Sinai och sade ”…en barmhärtig och nådig Gud, sen till vrede och stor i nåd och sanning…” som är vår Gud, och som i dopet har adopterat mig in i sin familj.

Jag får både ta listan som en varning till mig som Paulus säger, men också om att Gud inte överger den som han har gjort till sin.

Tar vi den långa listan ovan så kan vi se att även den många gånger skröpliga Kyrkan betett sig som Israels barn i öknen. Men som Gud med tålamod ledde Israels folk till historiens höjdpunkt – Frälsarens födelse, så kommer Gud också leda sin Kyrka fram till sin återkomst.

”Är vi trolösa förblir han trofast, för han kan inte förneka sig själv” 2 Tim 2:13.

Av Jakob Birgersson, Göteborg   |  Foto: pixabay.com