Jag hälsar er vänner i Göteborg med följande bibelord: Ty vi lever här i tro, utan att se (2 Kor 4:7).

Vi i Finland har i år fått vittna många betydelsefulla händelser. Vår kyrka har fått två nya bis­kopar: till ärkebiskop har valts och vigts Kari Mäkinen, och till Helsingfors stift vigdes förra sön­dagen vår kyrkas första kvinnliga biskop, Irja Askola. Båda av de nya biskoparna representerar naturligtvis kvinnoprästerskapet, och är dessutom för kyrklig väl­signelse och vigsel av samkönade par.

Den 20 mars fick vår kyrka även undertecknade till sin biskop, fastän på så sätt att min officiella arbetsgivare är Missionsprovin­sen i Sverige och Finland, och mitt stift utgörs av de dryga 20 lutherska “personförsamlingar” som fötts i Finland under de se­naste tio åren. Denna Missions­provins i Finland som är under byggnad utvidgas hela tiden med god fart. Uppbyggandet av vårt stift är mycket intressant, ty sam­tidigt som Kyrkans Herre själv verkar välsigna vårt arbete rik­ligt, trappar Kristi kyrkas ärke­fiende upp i sina motåtgärder. Som följd miste jag mina präst­rättigheter i Finlands Evangelisk-lutherska kyrka 11.08.2010. Också några av våra präster som ännu har prästrättigheter i vår kyrka har kallats till samtal av biskopen för sitt stift.

Motiveringarna för avsättnings­beslutet som domkapitlet i Tam­merfors stift fattade är delvis bå­de juridiskt och teologiskt felak­tiga och ohållbara. Därför skicka­de vi ett rättelseyrkande till dom­kapitlet, som troligtvis inte kom­mer att gå med på det, för det skulle kräva sådan ödmjukhet som domkapitlet i all sin makt knappast besitter.

Biskop Matti delar ut nattvarden i Det heliga hjärtats kapell

Det har varit glädjande att se den iver och glädje som människorna har kallat dessa nya pastorer med. Det är just detta som vårt arbete handlar om: att värna om att evangeliet förkunnas.

Vi har planerat att jag inom det närmaste året skall besöka alla våra församlingar. Till besöks­programmet hör s.k. biskops­mässa med predikan samt inled­ningsanförande och förhandling­ar med församlingens styrelse och församlingen. Programmet är alltså synnerligen tätt och krä­vande. Vårt mål är att våra för­samlingar skulle i och med dessa förhandlingar och efter dem bli mogna att grunda en självständig Missionsprovins i Finland, som kunde fungera i gott samarbete med de andra Missionsprovin­serna i Skandinavien, hjälpa och stödja varandra.

För min egen och Luther-stiftel­sens del vill jag tacka varmt er alla i Missionsprovinsen för sam­arbete. Det är av oerhört stor be­tydelse att vi fått ett eget konsis­torium till Finland.

Jag hoppas och ber om Guds An­des närvaro vid er sammankomst och Guds goda ledning i era dis­kussioner och beslut.

I Ryttylä 15.09.2010

+Matti Väisänen

Biskop i Missionsprovinsen i Sverige och Finland