Efter att ha besökt Sverige och mötts av liberal förkunnelse och tomma kyrkbänkar, tändes en önskan hos honom att stödja den bibeltrogna, evangelisk-lutherska rest av kristna som finns kvar.

När han så stötte på nyheten om Missionsprovinsen på inter­net, sökte han snabbt kontakt. Huset ligger ett par stenkast från Con­cordia Theological Seminary, som drivs av Lutheran Church Missouri Synod. För tillfället är jag den en­de studenten i huset (se www.scandhouse.org), men flera svenskar och finnar har bott här före mig, däribland Ja­kob Appell, pastor i Göteborg, en av dem som uppmanade mig att söka till seminariet.

 

Om Gud vill ska jag studera här drygt ett år, med sikte på master­examen i teologi. Det finns goda anledningar att komma hit. En examen här är internationellt er­känd, vilket kan vara till praktisk nytta i Sverige. Men främst är jag tacksam för att få mer kunskap om Bibelns huvudsanningar och få ytterligare förbereda mig inför fortsatt tjänst i Guds rike, med den svåra uppgiften att ”rätt dela sanningens ord”.

Under masterutbildningen läser man sammanlagt nio kurser och skriver en längre uppsats. Den inriktning jag valt heter ”Pastoral ministry and missions”. Den är praktiskt orienterad, med möjlig­het att fördjupa sig i hur man predikar lag och evangelium, för­samlingsplantering, frågor om li­turgi och musik, etc. Nu varierar utbudet av kurser under året, så det är naturligtvis inte alltid möj­ligt att välja alla de kurser man helst önskar.
   Det är också lärorikt att delta i gudstjänstlivet i seminariets ka­pell och i kyrkan. Jesu kors och försoningsgärning står i fokus. Jag har mött en tydlig nådeme­delskristendom. Ett och annat utförs lite annorlunda än jag är van vid. Under en kvällsandakt i kapellet, dagen före nattvards­gång, erbjöd prästen varje del­tagare att få avlösningen person­ligt förkunnad över sig. För mig var det en ny och ”vederkvick­ande” upplevelse. Just eftersom vi är så svaga och fulla av otro, är det till konkret hjälp med den personligt riktade förlåtelse Her­ren ger oss i dopet, nattvarden och i detta fall i avlösningen.
   Många av psalmerna här pekar också på dessa jordnära, öppna källor med förlåtelse i Kristus.

När resan till USA kom på tal, fick jag uppgift att vara ”ambas­sadör ”för Missionsprovinsen un­der min tid här. Än så länge har det inte varit lägligt för Christopher och mig att ge presentationer i församlingar, men vår tanke är att i någon mån göra det. I var­dagliga samtal möts det av in­tresse bland studenter och lärare att berätta om förhållandena i Sverige och om Missionsprovin­sen. Särskilt svenskättlingar ver­kar kunna spänna öronen. Att få höra om det arbete för bibeltro­gen, evangelisk-luthersk kristen­dom som utförs genom Missions­provinsen i Norden gör kristna glada och tacksamma till Gud.
Hälsning med Luk 15:1–2

Daniel Brandt