Hälsning från S:t Markus församling i Lund

Församlingen har sitt ursprung i att Lutherstiftelsen i Göteborg, som svar på medkristnas önskan om förmiddagsgudstjänster i den tradition av bekännelsetrohet som Lutherstiftelsen representerar, gav undertecknad i uppdrag att med engagerade lekmän påbörja söndagligt gudstjänstfirande i lundabygden.

Namnet antogs efter drygt ett års tid då vi fann tiden mogen att se oss som en regelrätt församling och inte bara som en del av Lutherstiftelsens verksamhet. Evangelisten Markus, vars person och gärning vi reflekterat över vid ett bibelstudium, kan sägas företräda bl.a. kristen pionjärmission (jfr Apg. 15:37, 39) samt ett friskt, konkret och kärnfullt vittnesbörd om vår Frälsare. Detta är något som vi gärna vill skall prägla vårt församlingsliv.
    Gemenskapen räknar ett drygt fyrtiotal personer i olika åldrar och med olika bakgrund. Det som förenar oss är den evangeliska kristna trosövertygelsen och en förväntan att gudstjänster och annan församlingsverksamhet skall erbjuda andlig uppbyggelse på Bibelns och bekännelsens grund.
    De söndagliga gudstjänsterna är verkligen kärnan i vår verksamhet. Högmässa med nattvard firas ungefär var tredje söndag. Vid de tillfällen då vi enbart samlas till Ordets gudstjänst erbjuds vid kyrkkaffet ofta fördjupad undervisning eller vittnesbörd av olika slag. Det kan vara anföranden om innebörden i gudstjänstordningen och skildringar av kristen mission i fjärran länder. För närvarande alternerar vi mellan två gudstjänstrum: IOGT:s samlingslokal och EFS-kapellet i staden, båda belägna i centrala Lund.

    Hur förhåller sig då fokuseringen på söndagens gudstjänst till kallelsen att vara en missionerande församling? Svaret torde vara att ett viktigt syfte med söndagligt gudstjänstfirande är att rusta den enskilde kristne för uppdraget att vara Herrens och sin nästas tjänare under veckan som kommer, i familjen, i vänkretsen, bland arbetskamrater och i andra olika sammanhang. Det är i dessa vardagliga relationer, med de samtal, förböner och gemensamma upplevelser dessa föranleder, som man utövar sin kallelse att vara ett Herrens salt och ljus bland sina medmänniskor, och förhoppningsvis kan vara dem till hjälp i deras relation till Bibelns Gud.
    Förvisso är det en utmaning för en liten ”troendeförsamling” att inte bli inåtvänd och ”sig själv nog”. Det gäller att finna kontaktytor i omgivningen där man på olika sätt kan vittna om evangeliets sanning. Ett sätt för vår församling att hantera denna del av vår kallelse har varit i adventstid och inför påskhögtiden att besöka äldreboenden där vi sjunger psalmer, läser Guds ord och ber. Det har tydligt visat sig att budskapet om frälsningen i Jesus Kristus verkligen ”når fram”, inte minst när man framför psalmer och bibelord som hör passions- och påsktiden till. Det skall också sägas att sådana projekt är värdefulla för gemenskapen församlingsmedlemmar emellan.
    Medlemskapet i Missionsprovinsen, som för vår församlings vidkommande inleddes hösten 2009, kan också ses som ett ansvarstagande för kristenlivet som sträcker sig utöver den egna församlingsgemenskapen. Genom inlemmandet i denna struktur får man som församling inte minst vara delaktig i utsändandet av nya Guds ords tjänare så att herdevård på Bibelns och bekännelsens grund kan ske där behov finns.
    Ytterligare angelägna kontakter gäller kristna församlingar och sammanhang i närområdet. En viktig händelse för oss vad avser dialogen med andra kristna gemenskaper var ett seminarium om evangelisk-luthersk människosyn med professor Bengt Hägglund. Detta anordnades en vacker lördagseftermiddag i april tillsammans med en kristen förening i staden (Theofil). Seminariet upplevdes som mycket värdefullt. Detta framförallt därför att vi fick ta del av professor Hägglunds gedigna kunskaper, men också eftersom medkristna från vitt skilda kristna sammanhang — högkyrkligheten, lutherska bekännelsekyrkan, frikyrkor … — kom samman till ett intressant meningsutbyte.

Man kan känna en stor tacksamhet gentemot Herren över att regelbundet, söndag efter söndag, få samlas till gudstjänst i klassisk evangelisk svenskkyrklig tradition, ofta följd av fördjupad undervisning och uppbyggliga samtal. Detta i synnerhet eftersom den traditionella gudstjänsten med dess budskap, former, språk och undervisande moment allmänt upplevs som minst sagt svårtillgänglig, och då det erbjuds ett överflöd av alternativ i form av tillbedjan som i olika avseenden är mer ”i fas” med tidsandan.

Vår församling samlar nästan undantagslöst män och kvinnor som under en längre tid fostrats in i den klassiska liturgin. Det är medkristna som lärt sig lyssna till förkunnelse av en viss längd vilken förutsätter grundläggande bibelkunskap och insikter i den kristna trosläran med dess begreppsvärld för att bli förstådd. Man frågar sig ibland självrannsakande och med viss oro om medmänniskor som inte alls känner till denna kyrkliga tradition är förmögna ta till sig den andliga föda som vi vill erbjuda. Även om svaret på detta spörsmål skulle bli nekande vore det ändå fel att avhända sig den form för gudstjänstfirande som med rätta upplevs så uppbygglig, ja livsnödvändig för envar som lärt sig uppskatta dess andliga rikedom.
    Ett näraliggande bekymmer är hur vi som engagerade kristna föräldrar skall förmedla denna kristendomstradition till våra barn? Här är vi mycket glada för vår söndagsskola och våra söndagsskolelärare. Man får också förlita sig på att Guds ord i liturgi, psalmer och förkunnelse påverkar barnens sinnen på ett välsignelserikt sätt även om det är mycket de inte förstår.
    Det är en ständig utmaning för oss att leva vår kristna kallelse som enskilda och som församling så att Herren kan låta vår gemenskap vara ett andligt hem för än fler medkristna. Församlingen är liten och många medlemmar är studenter som förmodligen kommer att lämna oss inom en inte alltför avlägsen framtid. Det är angeläget med en tillströmning av nya medkristna. Detta inte minst för att ett fullödigt församlingsliv kräver mycket lekmannaengagemang för att fungera på ett tillfredsställande sätt. Vår stora utmaning är att låta oss danas och vägledas av Herren så att vår församling upplevs som bibeltrogen, varmt mottagande, och frimodigt missionerande. Tillsammans med trossyskon världen över och i alla tider kan vi ha Herrens ord till församlingen i Filadelfia för våra sinnen:

”Se, jag har låtit en dörr stå öppen för dig, en dörr som ingen kan stänga, ty din kraft är ringa och du har hållit fast vid mitt ord och inte förnekat mitt namn. […] Eftersom du har bevarat mitt ord om uthållighet, skall jag bevara dig och rädda dig ur prövningens stund som skall komma över hela världen och sätta dess invånare på prov. Jag kommer snart. Håll fast vid det du har, så att ingen tar din krona” (Upp. 3:8, 10—11).

Patrik Toräng
Pastor i S:t Markus koinonia, Lund