Kom därför ihåg vad du har tagit emot och hört, håll fast vid det och vänd om. Om du inte håller dig vaken ska jag komma som en tjuv, och du ska inte veta vilken stund jag kommer över dig (Upp. 3:3). Ämnet för denna betraktelse fick jag när jag läste Bo Giertz bibelkommentar till denna vers i Uppenbarelseboken.
Att hålla fast vid det en gång givna är Guds uppmaning till det Gamla förbundets folk. Det kan sammanfattas med orden: Så säger Herren: Håll fast vid det som är rätt, handla rättfärdigt, för snart ska min frälsning komma och min rättfärdighet uppenbaras (Jes. 56:1). Det gällde att hålla fast vid de på Sinai berg givna buden. Det fanns ett oerhört stort löfte, som gällde dem som höll fast vid det: Snart ska min frälsning komma och min rättfärdighet uppenbaras. Löftet om att Jesus Kristus skulle frälsa sitt folk från dess synder. Simeon och Hanna i Jerusalems tempel var två bland dessa som höll fast vid buden och löftena. Och de fick se. Mina ögon har sett din frälsning, utbrister Simeon i sin lovsång.
I Nya Testamentet uppmanas vi kristna gång på gång att hålla fast vid det som givits oss. Också vi har ett oerhört stort löfte att se fram emot och att bli stärkta av i vår iver att hålla fast. Håll fast vid det ni har tills jag kommer (Upp. 2:25).
Det vi har
I Judas brev, vers 3, får vi veta vad vi har: Mina älskade, trots min stora iver att skriva till er om vår gemensamma frälsning fann jag det nödvändigt att skriva och mana er att fortsätta kämpa för den tro som en gång för alla har överlämnats åt de heliga. Det som en gång för alla har givits oss är den frälsande tron. Innehållet i denna tro sammanfattar aposteln Paulus i början av 1 Kor. 15: Bröder, jag vill påminna er om evangeliet som jag predikade för er, som ni tog emot och står fasta i, och genom vilket ni blir frälsta. Jag vill påminna er om orden som jag förkunnade, om ni nu håller fast vid dem. Annars var det förgäves att ni kom till tro. Jag meddelade er det allra viktigaste, vad jag själv hade tagit emot, att Kristus dog för våra synder enligt Skrifterna, att han blev begravd, att han uppstod på tredje dagen enligt Skrifterna. Aposteln visar oss på det allra mest grundläggande i evangeliet. Han grundar inte detta på sin märkliga upplevelse på Damaskusvägen, när han fick se den uppståndne Kristus. Han grundar allt ”enligt Skrifterna”. Och då betydde Skrifterna Gamla Testamentets böcker. Vi har ju också Nya Testamentets böcker.
Kristus dog för våra synder.
Kristus blev begravd.
Kristus uppstod från de döda.
Därefter nämner aposteln Paulus dem som fick se den uppståndne, till slut även han själv – han som förföljt honom genom att ha förföljt och t.o.m. dödat kristna.
Kristi lidande, död, begravning och uppståndelse – det är det centrala i det evangelium som är oss givet en gång för alla. Detta vet vi därför att Guds ord säger det från Bibelns början i Gamla Testamentet till dess slut i Nya Testamentet. Detta är Evangelium, alltså det goda och glada budskapet om att Jesus Kristus är världens Frälsare. Aposteln skriver i en sammanfattning: Vare sig det gäller mig eller de andra, så förkunnar vi detta, och det är detta ni har kommit till tro på (1 Kor. 15:11). I detta Evangelium är det vår Treenige Gud som verkar. Fadern älskar världen så att Han utgav sin enfödde Son. Sonen var i allt lydig intill döden på korset. Hans uppståndelse och himmelsfärd innebar en bekräftelse på Guds ords sanning. Också den Helige Ande var med i frälsningsdramat. Det är Anden som hjälper oss in i tron på den frälsning som är oss given. Första gången vi själva tar emot det HERREN en gång för alla givit oss är i Dopet. Vi ska regelbundet, i ödmjukhet och under bön höra och läsa Guds ord, be och troget vara med när församlingen firar gudstjänst och nattvard. Då hjälper oss den Helige Ande att komma ihåg och hålla fast det vi har tagit emot och hört.
Att hålla fast vid det en gång givna går inte utan kamp
Judas fortsätter i vers 4: Hos er har det nämligen nästlat sig in vissa personer vars dom för länge sedan är förutsagd i Skriften. De är gudlösa, de förvränger vår Guds nåd till försvar för omoral och förnekar vår ende Härskare och Herre, Jesus Kristus. Judas beskriver inte bara sin tid utan också den tid vi lever i. Därför ska vi ta åt oss Judas uppmaning att kämpa för att hålla oss fast vid det sanna evangelium, som apostlarna tagit emot och överlämnat åt oss. Det finns ett falskt evangelium som inte är det goda budskapet om Jesu död och uppståndelse utan människolära. I stället för evangelium blir det budskapet endast en felaktigt förkunnad lag. Paulus säger: Jag är förvånad att ni så fort överger honom som har kallat er genom Kristi nåd och vänder er till ett annat evangelium, fast det inte finns något annat. Det är bara några som skapar förvirring bland er och vill förvränga Kristi evangelium. Men även om vi själva eller en ängel från himlen skulle ge er ett annat evangelium än det vi har predikat, så ska han vara under förbannelse. Det vi redan har sagt säger jag nu igen: om någon ger er ett annat evangelium än det ni har tagit emot, så ska han vara under förbannelse (Gal. 1:6-9). Detta är Guds ords varning till de biskopar och präster som inte förkunnar Kristi död, uppståndelse och himmelsfärd till människors frälsning, till dem som förkunnar det falska evangeliet. Jesus själv säger sitt ve över dem som förför någon av dessa små som tror på mig. Det hade varit bättre för dem om de aldrig blivit födda (Matt. 18:6). Kom därför ihåg vad du har tagit emot och hört, håll fast vid det och vänd om. Om du inte håller dig vaken ska jag komma som en tjuv, och du ska inte veta vilken stund jag kommer över dig (Upp. 3:3).
HERREN förväntar sig av alla som förkunnar Guds ord att de förmedlar den gode Herdens själavård med det sanna evangeliet, det en gång för alla givna. Det enda budskap som kan frälsa våra själar. Han förväntar sig av sitt folk att det kan skilja mellan det sanna och det falska evangeliet. Denna förmåga får vi just genom att hålla fast vid den frälsning HERREN en gång för alla givit oss. Den frälsning som är så koncentrerad i två ord: För dig! Kristi bröd för dig utgivet! Kristi blod för dig utgjutet! Utan Guds ord och nattvarden kan ingen klara av att kämpa för det en gång givna. Men med nådens medel får vi Andens och därmed också Faderns och Sonens hjälp. Och då är det vår Treenige Gud som också i dag för vår kamp. Hans många löften om att aldrig överge de sina är orubbliga.
Håll fast vid det en gång givna och förnyelsen kommer
Vi väntar på och vi ber om den stora förnyelsen. Vi ska bedja om den och vi ska förvänta oss den. Men HERREN själv ansvarar för detta. Vi kan inte tvinga fram väckelse och förnyelse. Det absolut nödvändiga är att vi ihärdigt och under alla förhållanden håller fast vid den frälsning som vår Frälsare vann åt oss genom sin död och uppståndelse. I Apostlagärningarna konstateras det: Herren ökade var dag skaran med dem som blev frälsta (2:47). Augsburgska bekännelsen, kap. V, säger detsamma: För att vi ska få denna tro, har evangelieförkunnelsens och sakramentsförvaltningens ämbete inrättats. Ty genom Ordet och sakramenten såsom genom medel skänkes den Helige Ande, vilken hos dem som hör evangelium, frambringar tron, var och när det behagar Gud. Med stor förtröstan får vi alltså överlåta förnyelsen åt Gud. Det vi ska göra är att hålla fast vid och förtrösta på den frälsning Gud en gång för alla givit oss. Det stora löftet gäller också i dag, att där två eller tre är församlade i Jesu namn där är Han mitt ibland dem. Då förnyas vårt inre liv dag efter dag till dess att vi får vara med om den stora förnyelsen om vilken Skriften säger: Vad ögat inte sett och örat inte hört och människans hjärta inte anat, det har Gud berett åt dem som älskar Honom (1 Kor. 2:9). Vi får se Gud, ansikte mot ansikte. Vi får vara med i den oräkneliga skaran lovsjungande HERREN för att Han höll fast oss och aldrig gav upp.
Så står alltsammans i Guds nåd
att saliga vi bliver,
men fast och evigt är hans råd,
sin frälsning han oss giver.
Hos oss finns bara skröplighet
I Gud är all vår salighet
Dig, Gud, ske pris och ära.
(Sv.ps. 346:8)
+Arne Olsson