Vi har nu kommit en bit in i trefaldighetstiden. Söndagarna avlöser varandra med olika teman som behandlar en kristens liv här i världen. Men vi ska komma ihåg att kyrkoårstiden tog sin början i första söndagen efter trefaldighet, då vi fick höra om den etiopiske hovmannen. Han hade kommit i kontakt med Guds ord, men kunde inte förstå vad han läste. Den helige Ande kallade Filippus att möta denne hovman. Utifrån Jesaja fick Filippus ”förklara evangeliet om Jesus för honom”. 

Hovmannens reaktion var inte den rike mannens – vad ska jag göra för att bli frälst? Hovmannen undrar istället – vad hindrar att jag blir döpt? Han hade förstått utifrån Filippus undervisning att det grundläggande inte var vad han själv kunde åstadkomma, utan vad Gud skulle göra med honom. Mannen önskade att Filippus snarast skulle göra det under med honom som dopet är. Vad hindrar att jag blir döpt!? 

Genom det vatten som är förenat med Guds ord får vi syndernas förlåtelse, befrias från döden och djävulen och får den eviga saligheten. Dessa stora löften som dopet är förbundet med, gav hovmannen mod att glad fortsätta sin resa. Det berättas att Anden ryckte bort Filippus direkt efter dopet. Ändå drabbades inte hovmannen av missmod. Han skulle nu fortsätta sin resa hemåt, hem till ett sammanhang som inte skulle känna denne Frälsare som hovmannen fått möta. I yttre avseende fanns det många anledningar till oro och missmod – men Lukas nämner bara att han fortsatte sin resa – full av glädje.

Detta är vad som grundläggande för den kristna tron och för det kristna livet som vi ser på i olika perspektiv under trefaldighetstiden. Oavsett vad som aktualiseras, oavsett vilka prövningar och frestelser som drabbar mig, oavsett vilken väg livet leder mig in på – dopets nåd som en gång gavs mig och löftena som är förbundna med dopet gör att jag kan fortsätta glad min resa. Glädjen är en Andens frukt, som ges mig. En glädje, som kanske inte alltid strålar utåt, men som finns där som en grundläggande ton i mitt liv. En djup, himmelsk glädje, som kan bära mig genom de olika prövningar och svårigheter som kommer att möta mig. 

Du är döpt. Du har fått en ny identitet – du är ett Guds barn, döpt in i Faderns, Sonens och den helige Andes namn. Medvetenheten och tilliten om detta är det som hjälper dig att växa i tron, det som trefaldighetstidens söndagar vill hjälpa oss in i. Dopet och den förening med Kristus det innebär är grunden för vår glädje som kristna.

Glad jag städse vill bekänna: Jag är döpt i Jesu namn. Ingen tillflykt är som denna: öppen står min Faders famn. Ringa jordens skatter väga mot det ena, att få äga, klädd i dopets helga skrud, nåd och barnaskap hos Gud (SvPs 69:1).

Av Simeon Appell, Helga Trefaldighets församling/Heliga Korsets församling