I Sändebrevet brukar vi ofta ha en skildring från en av församlingarna i Missionsprovinsen eller någon gemenskap som betjänas av Missionsprovinsens präster. Nedan följer en hälsning från S:t Johannes församling vid Gratia Dei i Kristianstad. Kyrkoherden Jan-Erik Appell svarar för texten och Robert Johannesson för bilderna.

Med denna lilla hälsning från S:t Johannes församling vid Gratia Dei i Kristianstad vill vi ge läsarna en liten inblick i hur livet i helg och söcken här brukar gestalta sig. Fastän mitt i fastan inbjuds läsarna att delta i Kyndelsmässodagens högmässa i Den himmelska glädjens kapell.

   Klockan är strax efter tio på morgonen. En efter en dyker de upp, de för närvarande åtta medlemmarna i vår lilla kör. Kören ska medverka i högmässan kl 11 och behöver en stunds uppsjungning. Under Anna-Karin Appells ledning har kören övat in två sånger – en som vi sjungit tidigare (tvåstämmig) och en som är ny (faktiskt fyrstämmig). Akustiken i Den himmelska glädjens kapell med numera endast sex sekunders efterklang mot tidigare tolv, är till stor hjälp för vår lilla kör. Den både förstärker och lyfter. Också församlingssången har gott av den minst sagt ovanliga akustiken. Däremot är det inte lika lätt att tala med en akustik som denna. När kören väl är klar med sin sista genomsjungning inför högmässan, börjar de första gudstjänstdeltagarna dyka upp. Och när det är dags att börja, har dryga 20-talet gudstjänstfirare samlats. Jag som skriver detta – sedan 2010 församlingens kyrkoherde – leder högmässan och talar med ledning av evangeliets ord om den gamle Simeon – ledd av den helige Ande – vad som sker när vi ber: Må din gode Ande leda mig (Psalt 143:10).

När nattvardsstunden är inne, samlas deltagarna i en nästan hel ring runt altaret med dess ovanliga placering mitt i kapellet. Under själva kommunionen råder tystnad, så att det enda som hörs är orden som sägs till var och en – evangelium i dess mest koncentrerade form: Kristi kropp för dig utgiven, Kristi kropp för dig utgiven. Till min hjälp vid utdelandet har jag i dag pastor Christer Grerot, medlem i såväl vår församling som i Missionsprovinsens prästkollegium. När det inte – som i dag – är Anna-Karin som sköter det kyrkomusikaliska, är det oftast Carin Johannesson som sitter på orgelpallen, någon gång emellanåt Tomas Appelqvist.

   Av våra två kyrkvärdar – Robert Johannesson och Rolf Brönnestam – är det Robert som tjänstgör i dag. Förutom att han står för de två första läsningarna, sköter han också pålysningarna. Vi får bland annat veta att det på tisdag är Jesajaförklaring med biskop Lars Artman. Lars, som länge varit knuten till S:t Johannes församling, svarar för ungefär två söndagsgudstjänster i månaden, men också en veckogudstjänst i form av en bibelförklaring. Sedan några år tillbaka lotsar Lars oss genom profeten Jesajas bok – nu senast första delen av kap 40 som inleds så ljuvligt: Trösta, trösta mitt folk! säger er Gud. Tala ljuvligt till Jerusalem och förkunna för det att dess vedermöda är slut, att dess missgärning är försonad, och att det har fått dubbelt av HERRENS hand för alla sina synder. Bibelförklaringarna är på tisdagar. Övriga tisdagar är det antingen bibelstudium/bibelsamtal – f.n. över Hebréerbrevet – eller körövning. Tisdagssamlingarna har vi både i kapellet och i den vackra Ljusets hall. Nu under fastan har vi fyra tisdagskvällar passionsgudstjänst med predikan över Jesu lidande. På torsdagsförmiddagarna samlas vi först till tidebön i kapellet och sedan till samtal i sakristian med avslutande bönestund, varefter vi griper oss an olika sysslor som har med husets och tomtens skötsel att göra. Denna skötsel är ”hyran” som S:t Johannes församling betalar till ägaren – Gratia Dei-stiftelsen, grundad 1950 av dåvarande kyrkoherden i Osby, Gunnar Rosendal, mera känd som fader Gunnar.

  Den möjlighet som ges oss att söndag efter söndag få samlas i Den himmelska glädjens kapell omkring ett rent och klart Guds Ord och ett nattvardsfirande efter Kristi ord och instiftelse, är för oss en stor Guds nåd – Gratia Dei – som vi är rädda om och vill ta vara på. Böneversen som avslutar Kyndelsmässodagens högmässa – Sv ps 110:3 – får också avsluta denna lilla hälsning från oss i S:t Johannes:

O du som Sion vårdar,
sänd över oss din Ande ned.
I dina helga gårdar
oss till din ankomst själv bered.
Giv nya sabbatsstunder
till vila för vår själ,
gör nya nådesunder,
befria syndens träl.
Lös varje bunden tunga,
och helga så din brud,
att evigt hon får sjunga
ditt lov, o Frälsare och Gud.

Jan-Erik Appell
Kristianstad