Ett av besluten vid Lettlands evangelisk-lutherska kyrkas synod (kyrkomöte) väckte stor uppmärksamhet både i Lettland och i den världsvida lutherska gemenskapen. Synoden som samlades 3–4 juni 2016 beslutade nämligen att begränsa prästämbetet till män. Den lettiska kyrkan går därmed i motsatt riktning mot de flesta lutherska kyrkor.

Bakgrund
Den första kvinnliga prästen i Lettland vigdes 1975, under Sovjettiden. Prästämbetet hade öppnats för kvinnor utan föregående diskussion och teologisk reflektion. Ett skäl var den skriande prästbristen. Under de följande tio åren vigdes ytterligare fem kvinnor. Det fanns dock ett motstånd mot ordningen och flera präster önskade en ordentlig utredning. 1985 fick man en ny ärkebiskop som var emot ordningen och under hans tid vigdes inga kvinnor. Han efterträddes emellertid redan 1989 av en övertygad förespråkare och fyra ytterligare kvinnor vigdes. När denne avled i en bilolycka efterträddes han av Janis Vanags, den nuvarande ärkebiskopen. Vanags tillhörde dem som menade att den rådande ordningen var fel. Prästvigning av kvinnor upphörde, men de till tjänst redan vigda fick fortsätta i sina tjänster. Frågan kom under många år att undersökas och debatteras flitigt. Det dröjde emellertid till 2015 innan prästmötet stödde ett förslag att föreslå synoden ändra kyrkans grundlag så att endast män kan vigas till prästtjänst. Det skedde då med en överväldigande majoritet. 57 präster röstade för, sex röstade emot och två avstod.

Man kan här konstatera vilken avgörande betydelse prästutbildningen har. Det nuvarande prästkollegiet är tämligen ungt och har till stor del utbildats vid kyrkans egen prästutbildning, Lutherakademin i Riga. Motståndet mot denna förändring kommer främst från präster som utbildats vid den teologiska fakulteten vid universitetet i Riga.

Beslutet
Synoden som möts var tredje år består av kyrkans tre biskopar, prästerna och lekmannarepresentanter från de 287 församlingarna. För att ändra i kyrkans grundlag krävs kvalificerad majoritet, 75 % måste rösta för ett beslut. Vid omröstningen 3 juni visade det sig att det fanns en sådan majoritet för att anta förändringen. 77 % röstade för. Beslutade innebär att varje manlig kandidat, som har fått Guds och Kyrkans kallelse och som har förberetts för ämbetet enligt den ordning som råder i Lettlands evangelisk-lutherska kyrka, kan söka prästvigning.

Reaktionerna lät inte vänta på sig. Lutherska världsförbundet kritiserade beslutet i skarpa ordalag och en av de få församlingar som var emot beslutet lät meddela att man vill följa sin präst som nu lämnar kyrkan och istället ansluter sig till den lettiska kyrkan i exil.

Biskopsval
En annan viktig fråga som stod på dagordningen var biskopsval till stiftet i Liepaja som omfattar den sydvästra delen av Lettland. Den lutherska kyrkan är sedan 2007 uppdelat i tre stift. Vid biskopsval nominerar stiftets präster kandidater, stiftets domkapitel avgör slutligen vilka av de nominerade kandidaterna som förs fram till stiftmötet där minst två väljs vidare till kyrkans samlade synod som slutligen väljer biskop. Svensken Hans Jönsson, röstades fram som en av två kandidater och vid den gemensamma synoden valdes han slutligen också till Liepajas biskop. Hans flyttade till Lettland 2000 när vägarna till prästvigning i Svenska kyrkan stängts för honom. Han blev prästvigd 2003 och verkade under de första åren utanför Liepaja. Numera är han kontraktsprost i Madona i centrala Lettland. Han har under de gångna åren haft flera viktiga uppdrag i kyrkan. Under en tid var han huvudansvarig för kyrkans ekonomiavdelning. För tillfället ansvarar han för kyrkans arbete med utbildning och i den egenskapen är han med i ledningen vid Lutherakademin i Riga. Hans Jönsson, som också är passiv medlem av Missionsprovinsens prästkollegium, kommer att vigas till biskop i Rigadomen 6 augusti.

Daniel Johansson
Ph.D., Göteborg