Hans Bernhard vigdes på Pingstdagen 2011 till den särskilda tjänsten som diakon, och du som läser detta har möjlighet att omsluta honom med förbön. Vi har bett Hans Bernhard att berätta lite om sig själv, sin bakgrund och kallelse.
Jag sällade mig till pensionärernas skara år 2007. Innan dess har jag innehaft olika anställningar där den gemensamma nämnaren har varit hjälp till människor som behövt stöd på olika sätt. Jag har bl. a. arbetat inom landsting och kommun samt varit konsult. Min utbildningsbakgrund är socionom och beteendevetare, och jag har dessutom genomgått en distansutbildning själavård.Hans Bernhard
Jag gifte mig 1969. Min hustru, Eva, är leg. sjukgymnast och arbetar inom kommunal rehabilitering. Vi har två vuxna barn. Mina fritidsintressen är trädgård, litteratur, musik och fysisk träning.
När jag var i 35-årsåldern hade jag allvarliga tankar på att studera teologi men det stannade bara vid tankar. Genom min tro har Bibeln och bibelordet alltid varit aktuellt för mig.
Efter att jag och min hustru hade hört på en närradioutsändning, i vilken Patrik Toräng predikade, beslöt vi oss för att göra ett besök i S:t Petri gudstjänstgemenskap i Karlstad. Vi förstod att där predikades Ordet klart och tydligt utan förvanskning. Detta blev och är vår gudstjänstfirande församling.
Senare kom jag att träffa Jonny Bjuremo, pastor i vår systerförsamling, S:t Mikael i Torsby, och även föreståndare för LP-kontakten där. En frivillig lekmannatjänst som samtalsstöd för behövande på LP-kontakten växte fram med biskop Arne Olssons samtycke.
För några år sedan gick min hustru och jag på FFG:s sommarbibelskola i Göteborg. Utifrån Jakobs brev undervisades det om förhållandet mellan tro och gärningar. Denna undervisning kom senare att betyda mycket för mig. Jag förstod att det inte är vad jag gör som är viktigt, utan det är mitt hjärtas inställning som är avgörande.
Förändringen av detta kan jag inte åstadkomma av mig själv utan det är ett verk av Jesus, som betygar: Allt vad ni gör för de minsta det gör ni för mig.
För ungefär ett år sedan fick jag en förfrågan av Jonny Bjuremo om jag kunde tänka mig att vigas till diakon. Efter en tids bön och samtal med min hustru och min pastor, Samuel Petersson, upplevde jag att förfrågan var rätt. Efter att LP Petrushjälpen startats upp i Karlstad blev jag mer och mer klar över att detta är min kallelse.
Som det ser ut just nu så ligger mina huvuduppgifter på tjänst i LP Petrushjälpen med samtalsstöd, pedagogiskt arbete och karitativa uppgifter.Hans Bernhard