Jesus måste dö!

Från den tiden började Jesus förklara för sina lärjungar att han måste gå till Jerusalem och lida mycket genom de äldste och översteprästerna och de skriftlärda och att han måste dödas och på tredje dagen uppväckas (Matt. 16:21).

Jesus måste dö! Det var nödvändigt! Det var tvunget! Han måste. Det fanns inget alternativ. Han måste dö. Människosonen måste lida … Han måste dödas … Människosonen måste utlämnas i syndiga människors händer … Människosonen måste upphöjas. Det var Faderns vilja. Det var HERRENS vilja att slå honom och låta honom lida (Jes. 53:10). Fadern ville det. Korsfäst honom! Det måste ske, för att rädda människorna. Ty så älskade Gud världen och Kristus var sin Fader lydig. Det var nödvändigt, men varför måste Jesus dö? Varför? – utan att blod utgjuts ges ingen förlåtelse (Heb. 9:22). Jesus är Guds offerlamm. Synden, synderna måste betalas. Ett offer måste ges. Människan måste betala sin oändliga skuld. Lagen är inte skapad. Lagen är inte godtycklig. Lagen är evig. Den utrycker Guds eget väsen. Människan måste betala. Men sin broder kan ingen friköpa, eller ge Gud lösepenning för honom. För dyr är lösen för hans själ och kan ej betalas till evig tid (Ps. 49:8–9). Människan måste – men kan inte, för dyr är lösen för han själ. Bara Gud kan. Men Gud skall friköpa min själ från dödsrikets våld, han skall ta emot mig (Ps. 49:16). Gud blir människa – och Gudamänniskan, Jesus Kristus, sann Gud och sann människa, han går i ditt och mitt ställe. Jesus måste dö. Det var Faderns vilja. Jesus måste gå till Jerusalem, lida mycket, dödas och på tredje dagen uppväckas. Straffet som måste utdelas för syndens skull drabbar Jesus, för att vi ska få leva.

Vi har fått och får fortsätta under fastan att följa Jesus på hans väg till Jerusalem; en väg som kännetecknas av kamp och strid, där vi får lära oss uthållighet i kampen mot djävulen, världen och vårt eget kött och hur Jesus vunnit seger i den kampen, en seger som vi får del av genom honom. Vägen som vår Herre och Frälsare går, det är en korsets väg, där han ger sitt liv för oss, en väg där vi ska vandra i efterföljelse av honom. Så är det kristna livet korsformat: att utge sig själv för sin nästa i självutgivande tjänande och att lida för Kristi skull. Därefter kommer vi i fastan sedan fram till Jerusalem och får stanna upp och skåda: Se Guds lamm, som tar bort världens synd (Joh. 1:29). Se hur han plågas av ångest i Getsemane. Se hur han förhörs och misshandlas, döms, bär sitt kors och blir korsfäst för hela världens, ja, dina och mina synder. Guds Son dör i ditt ställe.

Genom dopet är vi förenade med Guds offerlamm, som utgivit sig själv för oss. Vi är förenade med hans död. Vi har dött, blivit begravda och uppstått med honom. Att leva i sitt dop innebär ett döende bort från sig själv och världen, och att uppstå och leva för Gud. Dränkandet av den gamle Adam får en särskild prägel under fastan. Den som mister sitt liv för min skull han skall finna det (Matt. 16:25).  Att finna Kristus, det är att finna det verkliga livet. Jag är korsfäst med Kristus, och nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig. Och det liv jag nu lever i min kropp, det lever jag i tron på Guds Son, som har älskat mig och utgivit sig för mig (Gal. 2:19–20).

Jonatan Ådahl
Komminister Sackeuskyrkan,
Evangelisk luthersk Församling Umeå