– en hälsning från en av Missionsprovinsens församlingar –
Ovanför polcirkeln, 106 mil från Stockholms Central, ligger Korpilombolo. Här finns Missionsprovinsens både nordligaste och ostligaste församling – Korpilombolo ligger exempelvis en bra bit öster om finländska Åbo eller lettiska Liepaja.
Korpilombolo gudstjänstgemenskap bildades på Pingstdagen 2011 och fyller således snart åtta år. Under det första året firades gudstjänsterna på hembygdsgården och i en f.d. skolbyggnad. Från 2012 fick vi hyra pingstkyrkan i byn, som då endast nyttjades sparsamt av pingstvännerna själva. P.g.a. befolkningsminskningen hade också Pingstkyrkans medlemstal minskat kraftigt. Så småningom sålde pingstvännerna byggnaden till en privatperson, som vi nu hyr lokalen av. Numera kallas kyrkorummet för ”Lutherska kapellet”. Namnvalet motiverades av en önskan att tydliggöra att kapellet skulle användas för evangelisk-lutherska gudstjänster. År 2017 försågs kyrkorummet med en altartavla. Den föreställer den gode Herden, och är målad och skänkt av konstnärinnan Greta Thiger i Pajala. Före jul 2018 fick kyrkorummet också en ny predikstol samt en altarring, som skänkts från Björkskatakyrkan i Luleå, en distriktskyrka som lades ner under 2018. Varmt tack för dessa gåvor!
Sedan starten betjänas gemenskapen av undertecknad pastor i Missionsprovinsen. Vi firar i regel gudstjänst varannan söndag. Varannan gång firar vi högmässa och varannan gång högmässogudstjänst. Gemenskapen är liten – på senare år har antalet betalande vuxna medlemmar pendlat mellan 12 och 18 personer. Till gudstjänsterna kommer dock också en del barn och besökare som inte är medlemmar. Gudstjänstbesökarna kommer från ett större geografiskt område. De flesta kommer norrifrån, från Sattajärvi och Pajala, medan några kommer söderifrån, från Överkalix kommun. En del kommer också västerifrån, från västra sidan av Kalixälven, och några från östra sidan av Torneälven (gränsälven mot Finland). Gudstjänsterna hålls på svenska, men vid behov kan predikan och textläsningar även hållas på finska. Förra sommaren ordnade vi också gudstjänster i Sattajärvi, Pajala och Lainio. Gudstjänsten i Pajala hölls i Læstadiuspörtet, där Lars Levi Læstadius bodde under ett tiotal år på 1800-talet.
En av de trogna gudstjänstbesökarna är Lars-Gunnar Forsberg från Pajala. Lars-Gunnar hjälper ofta till med att läsa den gammaltestamentliga läsningen och episteltexten eller med att ordna kyrkkaffe.
– Jag kör nära tio mil tur och retur för att delta i gudstjänsterna. Väl framme väntar en efterlängtad och innehållsrik gudstjänst samt en underbar samvaro både i och efter gudstjänsten. Sträckan är inget för en norrlänning, i synnerhet inte när det blir ett möte med den uppståndne, säger Lars-Gunnar.
När flyktingkrisen var som störst, under åren omkring 2015, kom en stor mängd flyktingar från olika delar av världen till Pajala kommun. Lars-Gunnar bedrev då ett omfattande diakonalt arbete bland dessa. Några av flyktingarna följde också med honom till gudstjänsterna i Korpilombolo. En kristen eritrean vittnade efter gudstjänsten om att han hela tiden ”visste vad som hände i gudstjänsten” trots att han inte kunde någon svenska, eftersom mässans ordning i stort sett var identisk med den gudstjänstordning han var van med från sitt hemland.
Gudstjänsterna fungerar som ”grupparbeten”, där mångas insatser och hjälp kommer väl till pass. Förutom präst och predikant hjälper ett flertal personer till med musik, textläsning, kollektupptagning, kyrkkaffe m.m. Varmt tack för all hjälp och alla gåvor, utan vilka gudstjänstgemenskapen inte varit möjlig!
Vid några tillfällen har teologen och veniaten Anders Joelsson från Luleå predikat i gudstjänsten eller själv lett gudstjänster utan nattvard. Så här beskriver han intrycken från sina besök i Korpilombolo:
– Något jag tycker mig uppfatta, är att församlingen i Korpilombolo har en kärlek till bibelordet och en önskan att tillhöra Herren. Vid kyrkkaffet har det ofta blivit samtal om andliga ämnen – och alltså inte endast alldagligt prat. Det visar väl att de som samlas är vad man ibland kallar ”allvarliga kristna” som högt värderar tron och som tar vara på tillfällen att få dela trons gemenskap och erfarenhet med andra. Vid mina besök har jag särskilt glatt mig åt detta.
Ordförande i gudstjänstgemenskapens styrelse är Bertil Kero från Sattajärvi. Bertil framför följande hälsning:
”Ett av de trösterikaste orden i Bibeln är de, som står i Första Mosebok 39:21: Och Herren var med Josef. Också när Paulus skulle försvara sig inför domstolen, så var ingen där vid hans sida och försvarade honom. Men han tröstade sig med att Herren var med och styrkte honom.
Tänk hur gott vi har det, när kampen känns som svårast och vi känner oss ensamma, att vi då får vara förvissade om att Herren är med oss. Då kan ingen skada oss. Herren tar hand om vår sak. Allt detta är tröstefullt i denna oroliga tid, då allt som är heligt ses som intet.
Därför får vi stå trygga i vår tro och veta att ingenting händer utan Herrens vetskap. Då kan vi med Lina Sandell sjunga: Tryggare kan ingen vara än Guds lilla barnaskara…
Med fridshälsning så här i påsk- och pingsttider.”
I den gamla bibelfinskan betydde korpi ’öken’, varför ortnamnet Korpilombolo felaktigt uttytts som ’den lilla ökensjön’. Andligen blir dock norra Sverige, liksom landet i övrigt, efter hand mer och mer av en andlig öken. Under dessa omständigheter är det Korpilombolo gudstjänstgemenskaps önskan att få samla Guds folk till gudstjänst i öknen på vägen mot det himmelska hemlandet.
Anders Alapää
Kyrkoherde