Den 24 januari, en vintrig och snöfylld dag, samlades ca 70 kvinnor i Immanuelkyrkan i Göteborg. temat var ”Nådens kultur – att leva i nåd och sanning i en skamfylld värld”.

Dagens talare var Dana Fagerholm, finlandssvensk amerikan bosatt i Österbotten, som med värme och tydlighet undervisade om nådens betydelse i det kristna livet.

Nåd som livsprocess

Dana betonade att nåd inte är en destination vi når, utan en process som genomsyrar hela vårt liv med Gud. Hon talade om frälsningens nåd och helgelsens dagliga nåd, och påminde oss om att alla befinner sig mitt i en helgelseprocess – ett livslångt formande där Gud verkar i oss steg för steg.

Dana uppmuntrade oss att därför möta både oss själva och andra med tålamod: vi behöver nåd, och vi behöver också ge nåd vidare.

Att skapa en trygg plats

En viktig del av Danas undervisning handlade om vad som kännetecknar en trygg plats i församlingen. En sådan plats uppstår inte automatiskt, betonade hon, utan kräver medvetna människor som ”känner vägen” och aktivt bygger en kultur av omsorg och trygghet.

Hon talade om vår grundidentitet som älskade, brustna och benådade döttrar till universums Skapare och kung. Det är denna grundidentitet som gör oss trygga,  gör oss medveten om vårt behov av nåd, skapar tacksamhet för den oförtjänta nåden och ge oss en motvilja mot ”stenkastning”. 

Nådens och skammens cykler

Dagen innehöll även fördjupning kring skillnaden mellan skuld och skam:

Skuld: ”Jag gjorde fel.”

Skam: ”Jag är fel.”

Dana visade hur nådens cykel leder till frihet och växande, medan skammens cykel bryter ned och skapar distans – både till Gud och till varandra.

Hon lyfte även fram Jesus som vårt tydligaste exempel på den perfekta balansen mellan nåd och sanning.

Många deltagare uttryckte att undervisningen var så rik och djup att hela dagen nästan kändes som själavård i storgrupp. Alla fick också med sig ett A4-ark fylld med frågor för vidare personlig reflektion – något som uppskattades mycket.

Gemenskap och glädje

Mellan undervisningspassen bjöds det på god mat, kaffe och gemenskap. De som ordnade mat och fika gjorde ett fantastiskt arbete, vilket bidrog till att hela dagen blev varm, välkomnande och uppskattad.

En dag att minnas

När dagen gick mot sitt slut var det många som uttryckte tacksamhet. Det hade blivit en dag fylld av värme, eftertanke och andlig fördjupning – en dag då vi alla fick påminnas om den nåd som bär och förvandlar.

Av Cynthia Andersson   |  Foton: Cynthia Andersson