Under senare år har Lena A. Artman tillsammans med bl a Elin Lindström (båda bosatta i Örkelljunga) arrangerat en kvinnodag vid ett flertal tillfällen. Det har skett i samarbete med Missionsprovinsen, och vi har rapporterat om detta tidigare. Lena A. Artman berättar följande från dagen, som ägde rum den 2 april 2016.
Gunilla Ludvigsson, barnmorska och skolsköterska höll ett engagerande föredrag under rubriken Ett liv värt att leva. Hon delade med sig av sin glädje över, och sin kärlek till sin lillebror Andreas, som har Downs syndrom. Gunilla betonade att varje människa, skapad av Gud och älskad av honom, är värdefull. Hon delade också sin smärta över hur vårt samhälle allt mer effektivt sorterar bort dessa barn innan de är födda. Fosterdiagnostik erbjuds av rutin, och ofta utan att ge föräldrarna möjlighet att reflektera över vad man gör med svaren.
Hon visade också med exempel ur vardagen hur Andreas lever ett rikt och lyckligt liv.
Han föddes med väldigt låga odds. Föräldrarna fick omedelbart efter förlossningen information om det värsta scenariot. Nu visade det sig att sonen kan och har lärt sig väldigt mycket mer än vad någon trodde.
Gunilla gjorde även en personlig jämförelse mellan sin lillebror Andreas och sin äldre bror Martin. För 9–10 år sen drabbades storebror, helt otippat av anorexia. Han hade alla förutsättningar i livet. Han var begåvad, utbildade sig på Chalmers, fick ett bra jobb, tjänade rejält med pengar, var idrottsintresserad och gjorde den svenska klassikern, hade en vacker och muskulös kropp och hade ett stiligt ansikte. Sjukdomen tog hans jobb och inkomst, personligheten, den vackra kroppen och hans skönhet. Den tog hans liv för åtta år sen.
Andreas har några småjobb och kan själv betala taxin mellan bostad och jobb, men han kommer aldrig att tjäna mycket pengar, han har ingen vacker kropp, och inga fasta starka muskler, han blir aldrig någon atlet. I mångas ögon är hans liv inte så mycket värt – sådana som han ska sorteras bort. Men han sprider glädje i familjen, i släkten bland arbetskamrater och hälsar varje vecka på en ensam kvinna som bott granne med honom. Han har mycket energi och använder den för att hjälpa och uppmuntra andra.
Efter Gunillas föredrag samtalade vi i smågrupper. Bland deltagarna fanns flera från andra kulturer som Afghanistan, Syrien och södra Europa. Detta bidrog till mycket givande samtal, och väldigt många uttryckte stor uppskattning över dagen.
Lena A. Artman
Örkelljunga