Arne Olsson blev Missionsprovinsens förste biskop och förlorade därför rätten att verka som präst i Svenska kyrkan. När han avgick i samband med sin 80-årsdag (2010) gav Missionsprovinsen ut en festskrift, vars titel ”Lyda Gud mer än människor” bygger på hans valspråk.
Festskriften till biskop Arne Olsson har recenserats i olika tidningar. Texten nedan har varit publicerad i tidningen Världen idag. Det finns dessutom en länk till Tord Nordbloms recension i Kyrka och Folk nr 4, 2011.
Lyda Gud mer än människor är en omtumlande bok. Man måste hålla med Arne Olsson när han säger att ”det allra mest centrala är Guds ord”. Samtidigt ger den inblickar i hur Svenska kyrkan fungerar, ett ämne som behöver belysas. Missionsprovinsen bildades för sju år sedan som ett svar på prästvigningsstoppet för dem som inte accepterar kvinnliga präster 1993. Lösningen blev en ideell förening i Svenska kyrkans ”andliga gemenskap”, men som ett ”icke-territoriellt stift”, som viger sina egna präster.
Festskriften har ett blandat innehåll, som dock bildar en dynamisk helhet. Biografin finns i Ingemar Fridefors hyllningstext. Frågan hur Arne Olsson kom att biskopvigas av en kenyansk biskop besvaras av kyrkohistorikern Rune Imberg. ELM-Bibeltrogna vänners omfattande mission beskrivs här mycket ingående.
Av särskilt intresse är de dokument som skildrar processerna mot Arne Olsson och andra i samband med vigningarna. En brännpunkt ligger i breven mellan ärkebiskop KG Hammar och biskop Walter Obare Omwanza. Detta är inte bara kyrkohistoria utan ställer två diametralt olika lärouppfattningar mot varandra. Intrycket fördjupas i Obares tal vid Olssons och de första prästernas vigning 2005. Talet formas till en detaljerad uppgörelse med den sekulariserade västkyrkan. Vigningen ledde till Obares avsättning från Lutherska världsförbundets råd. Hans försvarstal inför dem är ytterligare ett starkt vittnesbörd.
För Arne Olssons del ledde vigningarna till att han efter 42 års tjänst förlorade rätten att verka som präst i Svenska kyrkan. Hans överklagande och svaren från överklagandenämnden och biskopsmötet formas till en dragkamp: Missionsprovinsen ser sig som en inomkyrklig rörelse medan ledningen insisterar på att den är en ny kyrkobildning och att Olsson genom att vigas brutit sina prästlöften. Gång på gång hänvisar Olsson och andra till kyrkoordningen, som anger Bibeln som grund och Konkordieboken som förklaring av läran. Två av dess skrifter ger församlingen uttryckligen rätten att med ”gudomlig rätt” själva viga präster om biskoparna omfattar falsk lära eller vägrar viga. Dessa kyrkorättsliga bevis förbigås i kyrkoledningens beslut.
I övrigt består boken av uppsatser i teologiska aktuella ämnen, exempelvis Patrik Torängs om syndafallet. De besläktade förhållandena i Finland — som numera ingår i Missionsprovinsen — redovisas. Biträdande biskop Göran Beijer redogör för bevarandet av biskopssuccessionen och det allmänna prästadömet.
Mer direkt än någon annan bok redogör denna för tillståndet idag i världens största lutherska kyrka.
Stefan Pehrson
Recension i Kyrka & Folk nr 4 2011, skriven av Tord Nordblom
Köp festskriften!
Den kan beställas direkt från Missionsprovinsen,
från BV-Förlag eller från Din bok
Festskrift till biskop Arne Olsson 80 år den 31 mars. Missionsprovinsens förste biskop 2005—2010. En skildring av den pågående kyrkokampen. Dessutom skriver 8 präster om evangelisk luthersk tro i mötet med dagens postmoderna samhälle.
Redaktion: Göran Beijer, Bengt Birgersson och Jakob Okkels
Format: Inbunden
Sidor: 255
Utgivningsår: 2010