Prästvigningsgudstjänst
Roland Gustafsson och Hjalmar Bø
Prästvigningen föregicks av en temadag om mission. Dagen inleddes av ELM-BV:s missionsföreståndare Roland Gustafsson som predikade över ämnet ”Gör alla folk till mina lärjungar”. Därefter höll Jari Kekäle, teologie dr, familjeterapeut och präst i Helsingfors, föredrag: ”Att tala till vår tids människor”. Efter lunch som intogs i skolmatsalen, talade Norsk Luthersk Misjonssambands missionssekreterare Hjalmar Bø, om missionsutmaningar i Centralasien. Detta följdes av missionär Gun Anderssons föredrag, i vilket hon bland annat berättade om tre mongoliska kvinnor, och deras möte med evangeliet.
Prästvigningen följdes av nattvardsgång där några av de nyvigda prästerna assisterade. Bengt Birgersson höll beredeleseord. Niklas Antonsson spelade och körsången leddes av Elin Lindström. Mellan 200 och 250 personer deltog under dagen.
Elin Lindström
Roland Gustafssons predikan
Bengt Birgerssons beredelseord
En stor dag
Alltför tidigt började lördagen den 20 oktober. Yrvakna och frivilliga dök den ena efter den andra upp. Stolar släpades fram, ett altare gjordes i ordning, blommor arrangerades, högtalare installerades, kaffe kokades och grönsaker skars. Någon gång där gick solen upp.
Jari Kekäle
Klockan tio hölls dagens första gudstjänst i en halvfull aula. ”Gå ut och gör alla folk till lärjungar”. Vi påmindes om detta minst sagt gigantiska uppdrag, om vår egen litenhet och om Guds storhet. Så följde dagens första föredrag. Med imponerande och akademisk klarsyn visade teol. dr Jari Kekäle hur den postmoderna världens förståelse av makt, påverkar hur människor förstår kyrkans struktur och ordningar. Guds goda ordningar, med Kristus som förebild, tolkas av omvärlden som en rangordning. Tyvärr har detta också alltför ofta varit fallet. Den störste har inte varit den som tjänat utan den som blivit betjänad. Den patriarkala maktstrukturen har ersatt den kristologiska. Den överordnade har istället för att tjäna och älska, härskat och blivit åtlydd. För att uppnå trovärdighet måste vi som församlingar på allvar börja tillämpa perspektiv där Jesus, hans lydnad och totala uppoffring är förebilden.
I skolmatsalen en trappa ner intogs lunch.
Så följde två föredrag om mission i Centralasien. Stora perspektiv blandades med personliga berättelser. Det var långt bort från gångna tiders romantiserande vittnesbörd om livet som vit missionär bland ocivilicerade vildar. En bild tecknades av komplicerade politiska och sociala strukturer, och av människor påverkade och fångade i dessa många gånger destruktiva omständigheter.
Tre nyvigda präster från Finland
Alla stolar var nu upptagna. Klockan halv fyra inleddes den prästvigningsgudstjänst i vilken biskop Arne vigde fem prästkandidater. Efter att ha avlagt löften om att predika i enlighet med Bibeln, att värna om fattiga och sjuka och ge tröst åt tyngda sinnen, att visa rimlig lydnad gentemot överordnade, och att leva som goda föredömen så att ingen tar anstöt, anförtroddes de prästämbetet. Under det att kör och församling sjöng en bön om att den Helige Ande skulle fylla deras hjärtan med nåd och frid, ikläddes de nyvigda prästerna stola och mässhake. Prästvigningsceremonin följdes av nattvardsgång och gudstjänsten avslutades av kören som sjöng ”Han är uppstånden”.
Dagen avslutades med en uppsluppen festmåltid en trappa ned. Uppmuntrande och uppbyggliga uppmaningar trängdes med varandra i de många talen som hölls till de nyprästvigda. Igenom allt lyste en tacksamhet till Gud som möjliggjort dagen, Han som ”leder dem där de går bedjande fram”, Han som ”inte lämnar oss eller överger oss”.